• Anonym (Längtar)

    Vi som gått över v.12 men ändå oroar oss.

    Hej!

    Jag längtar så enormt mycket efter ett barn.

    Har haft 4 missfall genom tiderna och hoppas nu att vi får vårt fjärde, och sista, barn till barnaskaran.

    Jag har nyligen passerat v.12.

    Varit på två tidiga vul men oroar mig ändå för att något ska gå fel.

    Detta eftersom jag haft känningar i urinblåsan (hade det senast och då slutade det i ett missfall i v.13-14). Men jag gick ända till v.18 utan att veta om att fostret dött ( i ca v.13-14).

    Jag vet inte vad jag ska ta mig till!

    Är så jobbigt! att inte veta. *snyft*

  • Svar på tråden Vi som gått över v.12 men ändå oroar oss.
  • Timpan69

    Lika bra du vänjer dig, livet med graviditet och barn är en enda lång oro om saker som "kan" hända.....

  • Anonym (Längtar)

    För mig har det främst varit graviditeterna (då jag haft 4 missfall).

    Men nu känns det värre än någonsin!!! detta eftersom jag nu vet att jag är bärare av GBS och alla risker som det innebär.

    För mig känns det så fruktansvärt!!!

    Jag tycker oron minskar när barnen blir lite äldre. Iaf när de är över 1 år.

    Jag är inte den som ständigt oroar mig över mina barn.

    Men när jag är gravid, denna gång, så gör jag det!

    Just för de tråkiga som jag fått erfara.

    Ingen vill väl behöva vänja sig vid oro.

    Har du (Timpan69) istället tips och idéer på hur man kan hantera sin oro??

Svar på tråden Vi som gått över v.12 men ändå oroar oss.