V.v får jag inte sköta konflikter mellan mina barn o styvbarnen, då de ringer mamma.

Hur en gör är ju upp till var och en, för mig hade detta upplägg varit otänkbart, det är nog med två vuxna som ska enas om regler för egna barn och bonusbarn Det är din man som får tala om för mamman att på era veckor löser du och han ev konflikter och så får han lägga på luren. Tycker han upplägget är bra så får du ta ställning till om du är ok med det och agera utefter det.

Barn kan bli mästare på att spela ut föräldrar mot varandra om föräldrarna låter dem göra det.

Det är inte ok för mig att i mitt hem göra så, men om maken inte gör nåt åt att barnen ringer henne står ju jag som den elaka styvmamman.

Håller helt med SuperSara. Det är inte ett upplägg som jag hade varit OK med. Hemma hos oss löser jag och min man konflikterna mellan våra barn, det har inte mitt ex nåt att göra med. Han får sköta konflikterna hemma hos sig. Hade mina ungar ringt till pappa hela tiden vi hade hamnat i konflikt med varandra hade jag tagit deras telefoner. För det handlar enbart om att spela ut oss mot varandra, och det beteendet accepterar jag inte. Och hade pappan tyckt att vi tre ska lösa det tillsammans så hade jag lagt på luren. 

Hans dotter säger att hon ringer till mamma för att hon är ledsen, och så ringer mamman till maken talar om att deras och min dotter bråkar. Så tar maken hans dotters parti eftersom såklart mamman bara hört dotterns version. Mamman är egentligen inte nån som lägger sig i, men det blir ju automatiskt så, hade oxo blivit brydd om mina barn ringt och varit över sig givna. Så känner ju att kärnan av problemet ligger hos barna, att det är de vi måste arbeta med. Eller har jag fel?

Pappan måste jobba på att få sina barns tillit verkar det som om de känner att de inte kan prata med pappa när de är ledsna. Dok tror jag de gör så här för att de då vet att då får två föräldrar på sin sida, spelar ut dem helt enkelt.

Pappan får prata med mamman och be henne säga till barnen att de ska prata med pappa om konflikter när det är pappas vecka, mamman kan ju ändå inte lösa problemet från sitt hem. Sen får han prata med barnen om samma sak. Och så bör han inse att den historia hans barn berättar om en händelse är just det barnets 'sanning'.

Eftersom mamman inte brukar lägga sig i, så är hon kanske vettig och går att prata med. Prata med henne om att det hade varit bra att prova en period med att hon hänvisar barnet till er, så att ni löser problemet hemma hos er.

Vad gör ni för att hjälpa barnen att komma överens? Är det alltid samma barn som bråkar med varandra?

Har ni nyligen flyttat ihop? Hur gamla är dom?

Bott ihop i 7 år, nästan samma barn som bråkar. Men varför vet jag inte, för de hatar ju inte varnadra, oftast kommer de överrens. Men vid såna här tillfällen får de alltid mamma-längtan.

Kan hända att man kan prata med henne om det, men kan ju också vara lite känsligt.

Tycker nog mer att barnen är så pass stora att de ska kunna resoneras med. Eller? ????

Till att börja med så får du prata med din man om att han behöver sluta ta parti innan han har koll på hela situationen. Sedan får HAN förklara för sina barn att ni i er familj löser konflikterna antingen direkt mellan de två som bråkat eller också i lugn och ro med de två vuxna som finns i er bostad.

Så länge mannen tycker att det är rätt att alltid ta parti för sitt eget barn utan att ha hört båda sidorna så kan du inte ensam lösa problemet.

Ok, barnet är alltså tryggt hos er ändå. Inte så konstigt iofs att få mammalängtan om de står närmare mamman än pappan, men det går ju att lösa.

Om du och det här barnet tar en stund för er själva, inte när det precis varit bråk, utan någon annan gång och pratar om det? Utan anklagelser, bara sakligt fråga hur barnet känner inför dessa bråk och hur ni kan lösa det tillsammans. Prata om att du vet att det inte alltid är det barnets fel, att du inte vill ta parti utan du vill att ni ska kunna prata om det tillsammans.