Hur hårda är kraven för IVF i Sthlm?

Ja, dom är benhårda med adress av den en enkla anledningen att man ska känna varandra så pass bra innan IVF. Och bor man ihop minst två år så känner man varandra mycket bättre än om man är särbos.

Jag tycker det är en bra regel.

Nej de är inte alls hårda på att man ska vara folkbokförd på samma adress. Vi har gjort Ivf i Huddinge och jag står skriven på en annan adress för att jag har hyrt ut min lägenhet. Jag kan inte minnas att de gick in på hur stabil vår relation är däremot hur många hur man har försökt och lite andra saker. Man ska ha försökt i ett år för att få fertilitetsutredning och i vårt fall har vi försökt i lite mindre än 2 år när vi starta IVF.

Hur många år man har försökt# ska det stå

Skönt att höra. :) 

Jag har dock för mig att jag läst att det är ett halvår som gäller för fertilitetsutredning, men jag kanske har fel? Jag vet i alla fall att jag har rätt att söka hjälp efter ett halvår. 

Ja men då så :) för oss var det ett år.

Hoppas det går bra för er!

Det verkar ändå som att du har fel gällande detta. 

Dessutom vet ju inte du hur ofta vi setts, eller hur? Vi har bott ihop på 20 kvm i omgångar och under ganska långa perioder eftersom jag jobbar på ett sätt som göra att jag kunnat ta med mig arbetet och sitta och jobba hemifrån honom. Jag kan slå vad om att vi har ägnat mer tid ihop än ett vanligt par som varit sambos i två års tid och båda jobbar 8-17 varje vardag. Det är ju inte så mycket tid de hinner ses, men vi har alltså suttit jämte varandra på 20 kvm när den ene jobbat och den andre pluggat, i pass långa som en arbetsdag. Jag har i princip bara pendlat hem på jobbmöten och för att kolla posten. 

Har ni rätt att söka hjälp efter redan 6 månader? Vart då?

Jag trodde det var 1 år över hela Sverige.....

Men om ni inte bor ihop och inte har bostad m.m kanske det inte är läge att bli gravida än heller. Och när ni sedan bor ihop och har mer regelbunden sex kanske det löser sig självt :)

Läs här: www.ivfsverige.se/ofrivillig-barnloshet/

"Fertilitetsutredning

Ofrivillig barnlöshet kan bero på flera saker. Om ett par har försökt att få barn under ett års tid (eller 6 månader om kvinnan är äldre än 35) är det lämpligt att söka hjälp. Första steget är att göra en fertilitetsutredning."

Jag förstår det som att man får göra en fertilitetsutredning redan efter 6 månader då.

Det får du, om du är 35 år eller äldre. Är du det? 

Instämmer med ovanstående skribent, är det ens läge att skaffa barn om ni inte kan/vill bo tillsammans? Varför skulle det ändras bara du blev gravid? Eller ska ni fortsätta vara särbos när du är gravid och även när barnet kommit? 

Jag är 37. 

Självklart vill vi bo tillsammans, vi älskar varann och vill inget hellre! Det är bara det praktiska runt omkring vi inte lyckas få ordning på, men när barnet väl är här så ska vi givetvis bo tillsammans. Vi gör det i princip redan på deltid och har så gjort ett tag, men vi får inte vara skrivna på samma adress. 

Går inte att vänta i min ålder... Om jag vore fem år yngre: absolut! Men som jag skrev till en annan här så bor vi i princip redan ihop på deltid eftersom jag tillbringar väldigt mycket tid i hans stad (jobbar på distans). Åker bara hem på jobbmöten och liknande. Däremot står vi som sagt inte skrivna på samma adress eftersom han behöver stå skriven på sin lägenhet för att få ha den kvar så länge han studerar och han egentligen inte får ha mig boende där. Så regelbundet sex har vi. 

Du kan ju alltid prova att ansöka. Det värsta som kan hända är att det blir ett nej, och i så fall vet du förhoppningsvis vad du/ni behöver göra ytterligare för att få börja. Lycka till! 

Jag tycker du gör helt rätt som sätter igång utredning nu. Man vet aldrig hur lång tid den här processen kommer ta så när du äntligen är gravid har ni säkert allt på plats. Man startar inte med IVF direkt hursomhelst. Du behöver inte heller redogöra era boende situation utan det viktiga är att ni har aktivt försökt få barn i ditt fall då i minst 6 månader. Mitt personliga råd till dig är att ha din partner i närheten när/om ni sätter igång Ivf då det är psykiskt påfrestande. Man behöver stöd och kärlek från sin partner. <3

Ja, det är lite så jag också tänker kring det hela. Om jag väntar så minskar ju dessutom chanserna ytterligare för att kunna få hjälp. Att vänta funkar ju i en viss ålder, men i min vore det rentav förödande eftersom det händer rätt mkt med fertiliteten mellan min ålder och 40.

Min partner är väldigt förstående och ömsint, så jag tvivlar inte alls på att han ska ställa upp på mig (oss). Vi gör såklart allt detta tillsammans.

Anledningen till att jag startade tråden var som sagt att jag läste reglerna för IVF och undrade om de benfast håller vid att man ska vara skrivna på samma adress. Just nu kan vi inte ändra på det. Vi kommer såklart att ordna både med gemensam bostad och allting annat till dess att bebisen tittar fram.

Jag vill lägga extra vikt vid det Mymy skrev. Det kan vara extremt påfrestande med IVF, så jag hade siktat på att bo tillsammans när det drar igång. Har själv gjort det och vet hur dåligt man kan må både fysiskt och psykiskt. För mig hade det inte varit ett alternativ att vara särbos under behandlingen. Sen dröjer det ju tills ni hamnar där även om ni får påbörja utredning snart, så ni har tid på er. 

Förstår dig om du har bråttom. Ett tips är ju attni folkbokför er på samma adress redan nu.

Det är ju det vi inte kan göra eftersom han blir av med sin lgh om han skriver sig hos mig och om jag skriver mig hos honom så blir han av med bostadsbidraget, men främst är det så att han inte får ha sambo i denna lgh eftersom den är avsedd endast för en (1) person. Så i värsta fall blir han väl vräkt.

Under min tid som student så gjordes det bara koll varje termin att de som bodde i studentlägenheter fortfarande var studenter. Vad jag vet gjordes det ingen koll på folkbokföringen. Känner inte till något hyresbolag som har regelbundna slentriankontroller gällande det. Var själv länge folkbokförd på en annan adress men blev inte av med mitt hyreskontrakt för det. Kan han inte bo på soffan hos nån kompis sista terminen i värsta fall?

Sedan får ni ju fundera på vad som är mest värt. Ett hyreskontrakt (på en ort där han ändå inte kommer bo i längden) eller bostadsbidrag eller barn? Om ni planerar att skaffa barn ihop borde ni vara såpass tajta att du kan ge honom pengar så att han klarar sig utan bostadsbidrag. Ni kommer förmodligen ändå ha gemensam ekonomi när ni flyttar ihop och skaffar barn.

Hans vänner bor antingen hos föräldrar eller med sambo, så just den lösningen tror jag inte på. Däremot skulle ju han kunna flytta hem till sina föräldrar tillfälligt, såvida de går med på det. 

Just det där med bostadsbidraget är väl ett mindre bekymmer. Jag ska prata med honom. :)