Hjälp, snart 10 år och tror på tomten, allt blir förstört
Jag har målat in mig i ett hörn! Borde sagt sanningen för längesen men jag har inte kunnat med att ?förstöra? julen för mina barn. Men nu har det gått för långt. Känner mig skitdum och ångrar att jag ljugit för min äldsta pojke (fyller 10) för ett par år sen när han frågade om tomten. Jag envisades att tomten fanns. (VARFÖR?!) Nu börjar vi gå mot jul igen och det känns helt fel att en 10-åring går och tror på tomten! Att hans bonussyskon (5 och 7) gör det känns också fel (min sambo vill berätta för dem) men framförallt borde jag sagt något till min stora kille för länge sen. Men jag trodde att det skulle komma automatiskt genom kompisar och så. Han måste självklart ha hört andra säga att det är pappor som klär ut sig han känns som en kristen som envisas tro på Jesus fast andra påstår att det är hittepå.
Samtidigt ? Varför är det konstigare att tro på tomten än på Jesus. Det borde inte vara mera skämmigt. Men det är det ju. Jag mår dåligt jag vill inte bli ?bad guy? genom att vara den som avslöjar ljuget.
Hela situationen är sjuk från början, varför måste vi försöka få ungarna att tro på tomten för? Det är taskigt från början och nu har det drabbat inte bara min son utan även vår relation om jag ska berätta.
Någon mer som sitter i samma situation?
När och hur ska man berätta?