panikångest efter abort
Har haft svårigheter med att somna, mardrömmar och tänker mycket på barn. Ser barnvagnar överallt helt plötsligt, ser vänner som får barn eller är gravida och lyckliga med sin partner. Har svårt att glädjas för deras skull och känner mest en avundsjuka inombords... "Det kunde varit jag" men jag valde att avsluta ett liv istället. Mycket pågrund av påtryckning av familj, främst mina föräldrar som tyckte jag var oansvarig och för ung. Gjorde abort i v.14 och anledningen varför det var så pass sent var för att jag grubblade om det var rätt beslut eller inte, visste att jag var gravid lååångt innan dess men velade fram och tillbaka över om det var rätt beslut.
Kuratorn har rekommenderat att man ska skriva ner sina anledningar till aborten och här var mina:
- Mannen jag var gravid med var gift och med 2 barn sedan tidigare förhållande. Han hade ljugit om detta sedan vi träffades..
- Mannen ville INTE ha barnet och sa i princip att han inte skulle vara närvarande o att jag själv får ta beslutet om behålla eller inte, givetvis ville han INTE ha fler barn då han redan har 2 stycken att ta hand om..
- inget stöd av någon, då menar jag framför allt familj.
- Studerar fortfarande och har troligtvis låg föräldrapenning då jag inte jobbat några längre perioder..
- Mycket påtryckningar från omgivningen.
Det känns som att jag har förlorat en del av mig själv. Känner knappt igen mig själv, kan inte skratta längre och ler bara utanpå men gråter på insidan., Har djupa tankar om livet och meningen med det. Har jätte mycket känslor av skuld och dåligt samvete jämt. Vad ska man göra för att gå vidare och må bra igen? Hur tar man sig igenom detta?? Ska träffa en kurator imorgon och prata.. hoppas att det gör att jag mår lite bättre o kan återgå till ett normalt liv .
