Hjälp mig förstå..

Är du och pappan överens om de här reglerna så får han ta sitt ansvar och även han ta konflikten med sina barn. Poängtera att det inte är DINA regler utan ERA. Och gör han inte det så överväg att bli särbo. Dina barn ska inte behöva höra en massa skit av sina bonussyskon, och om inte föräldrarna tar ansvar för sina barns beteende så får du ta ansvar för sina barns vardag.

Är han inte överens om reglerna så förklara för dina barn varför ni har olika regler i ert hus, och låt pappan ta hand om uppfostran av sina.

Sånt här har vi diskuterat, men vi har även en gemensam och tänker mycket på han och hur deras hat mot mig inte ska få förstöra hans liv och chanser till två föräldrar. Men jag tycker personligen att de är bortskämda och tror att allt handlar om dom, tyvärr. Jag är ofta själv med alla och kan inte ha skilda regler så men börjar skarpt fundera på det. Det blir så mer och mer faktiskt.

Finns det möjlighet för dig att, för ett tag, inte vara själv med dem så mycket? *Utan lägga över en del ansvar på deras pappa? Det stora problemet, som jag ser det, är att din man inte backar upp dig utan glider undan och låter dig ta skiten. Jag hade varit nåt så in i helvete förbannad på honom om jag var du. Det är en sak att hålla med när man pratar om det, men omsätter man det inte i handling så är det ju bara skitsnack

Så jag känner, han visar dom inte utan snarare ibland nästan så han är rädd att göra dom illa till mods. Nästan fjäskar. Tyvärr jobbar vi så att det är jag som spenderar mest tid hemma. Så hur gör jag gentemot dom..

Ni får ha ett familjeråd, där du och pappan visar en enad front när det gäller vilka regler som gäller. Sätta er ner och diskutera de problem som finns, och hur ni ska lösa dem. Gemensamt med alla barnen. Kanske kompromissa lite när det gäller vilka regler som har absolut nolltolerans. Och skriva ner dem. Jag tror kanske inte att det funkar första gången, men för varje gång som det uppstår konflikter runt det här så får ni ta ett gemensamt snack igen. Och är det saker som du och pappan inte är helt överens om så får ni ta det snacket när ungarna inte hör och hitta en väg som funkar för er båda.
Jag tror att nyckeln till det hela ligger just i att pappan MÅSTE visa att han står bredvid dig i det här. Det är inget du kan hantera på egen hand. 

Tog ditt råd på orden, nu har jag sagt ifrån till maken att jag pallar inte mer. Han lovade att ta ett familjeråd och verkligen säga ifrån på skarpen. Tror han insåg att jag mycket väl kunde ha packat mina väskor och dragit därifrån. För dit leder detta snart med hans dotter som den som orsakar vår skilsmässa.

Så behändigt att skylla skilsmässan på ett barn! Istället för att inse att ert förhållande och familjebildning inte fungerade INNAN du valde att skaffa en ny unge!

Sånt här är tröttsamt! Hoppas det går bra för er alla till slut....

Vaknat på fel sida? 

TS - toppen att han förstod allvaret i det hela. Låt honom nu inte komma undan sitt ansvar efter några veckor ;)

Det viktiga är att ni bryter mönstret, för även om jag (och du) förstår att inte dottern i sig är grunden till problemet, så är det dottern som får klä skott för all din ilska och frustration.

Lycka till. Låt mig veta hur det löser sig för er.

De kanske helt enkelt skulle va mer hos sin mamma eftersom han jobbar och inte är hemma. Han ska inte säga till på skarpen, utan se till att lägga umgänget när han själv är hemma.

Jag hade bara bett dem packa sina grejer och sen skjutsat dem till sin mamma. Sen hade pappan fått lösa sitt umgänge med mamman. Jag hade inte ställt upp på att passa andras ouppfostrade ungar.

Att mena att dottern skulle bli vår skilsmässa är ju också nåt maken målat i ord(sagt att om vi skiljer oss kommer han alltid tycka att det är pga dottern och det vill han inte eller JAG).

Jag uppdaterar dig, jag lovar - tack för ditt stöd!

Om jag gör det, så kommer inte min make vare sig ta hand om mina eller gå med på det, antagligen kommer han då flytta själv.. Känns det som.

Hur kläcker man liksom det utan att bli elak?

Att ha bestämda åsikter utan att bli betraktad som elak av vissa, går inte.
Man får se till vad man själv trivs med och hur pass man trivs med att ha det som nu. Annars är det en smäll man får ta.

Men det är väl inget fel om han inte tar hand om dina barn, utan att ni kör uppdelat istället. Du tar dina och han tar sina, för då slipper du bli jämförd med barnens mamma och du slipper en massa onödigt tjaffs.

Mina bor ju med oss heltid och det skulle bli förödande. Om jag hör mer sen efter familjeråd hur ska jag säga till henne på ett bra sätt? Att hon ska åka till mamma istället.. Utan att maken blir arg. För jag är trött på hennes bortskämda beteende.

Jag tänker ju även lite såhär ; hans barn bodde ju med honom som dom gör nu och då ska jag komma in och ändra på det? För att det inte passar mig? Det är tufft att ha på sina axlar.

Precis! Här tänker du ju helt rätt. Bättre att ni lever som särbos eftersom ert liv tillsammans inte fungerar! Lycka till!

Å herregud kan man bli mer bitter... Wow!!