Han tog min själ och mitt hjärta..
Min man ligger bredvid mig och snarkar och här ligger jag klarvaken, lyssnar på musik och tänker på den mannen som jag önskar hade legat bredvid mig nu. Detta händer varje kväll/natt.
Jag känner mig otroligt "äcklig" som än idag, efter 12 år, drömmer om min första kärlek. Ändå så är det en trygghet för mig att drömma tillbaka och känna "Honom". Vad är det med mig egentligen?
Jag älskar min man, men jag älskar inte honom lika mycket som jag älskar "Han". Han med det stora H:et.
Det känns orättvist mot min man, jag får ju skuldkänslor, det känns som om jag är "psykiskt otrogen" mot honom men vad fasiken kan jag göra? Jag valde ju att gå vidare, träffa någon annan och försöka skapa ett "nytt liv". Bara det tog ju mig 6 år!?
Jag gråter dagligen för mig själv och tänker på hur det kunde ha varit. Fan fan fan...
Jag känner mig hjärtlös ibland. Det känns som om jag inte ens har en själ... Jag är så tom. Jag är så förbaskat sorgsen.
När han lämnade mig så tog han med sig hela mig.
Jag är fan inte en människa längre...