Katt och bebis
Detta är inte en av de trådar där någon plötsligt vill göra sig av med katten för barnets skull, tvärtom är jag inte ett dugg orolig för att katten ska kväva barnet eller klösa ut ögonen på det eller något annat totalt orealistiskt.
Det handlar inte om att lära dem att inte sova i vårt sovrum osv, utan de ska få vara med som innan, de tillhör ju också familjen, för mig inte lika mycket som mitt eget kommande barn men faktiskt minst lika mycket som sambons barn sedan innan- jag har levt med min hankatt i 13 år, klart han är värd allt för mig liksom, han prioriteras högt på listan, sedan får folk säga vad de vill om den rangordningen...
Jag vill helt enkelt veta hur ni andra gjort, hur man gör det så bra som möjligt för alla och skapar störst chans att få dem att bli vänner.
Jag har två katter, varandras totala motsatser.
En äldre, kastrerad hankatt, som är lugnet själv. Han kan ligga mitt i ett kalas utsträckt på köksgolvet eller låta en främmande hund slicka honom på huvudet. Han är inte så noga med att gå fram och hälsa, folk kommer till honom, det vet han, för han är ett sådant där praktexemplar som alla alltid förälskar sig i.'
Han är "min" katt, alla får klappa honom och beundra honom, men det är mig han dreglar ner och slickar i ansiktet osv, det var bara jag och han i tio år liksom.
Där är problemet snarast att han inte fredar sig. Man måste vakta honom med barn för HANS skull, för han lyfter inte en tass, trots att han är stor som en tiger.
Liten katt, hona, är totalt annorlunda. Hon är den goaste i världen, om hon får komma själv. Går ej att lyfta eller bära mer än några sekunder, hon måste alltid ha en flyktväg. Av egen fri vilja kan hon ligga i ansiktet och spinna i timtal, bara hon alltid har en väg ut liksom. Hon kan nypa till även snälla barn om de kommer hastigt på henne, om hon sover tex. Lite osäker på sambons större barn då hon lätt blir skrämd av höga ljud osv. Går undan när det blir för mycket för henne. En känslig liten själ helt enkelt. Sambon är hennes favorit, sedan jag.
Alltså en totalt orädd, och en som är mer avvaktande.
Jag är helt införstådd med att man får vakta djur och barn, oftast framförallt för djurens skull faktiskt. Kompostgaller och fredade zoner för djuren, framför allt vid maten, osv.
Vill egentligen bara ha en diskussion. Hur har ni gjort det så bra som möjligt och skapat tid för att hinna med era innedjur? Förstår att det blir svårare, har hört om katter som börjat kissa inne, riva sönder saker, attackerat, mm när bebisen kommit, antagligen pga förändringarna. Kan man hjälpa dem på något sätt så att det inte händer?
Hundar låter ju sig inte glömmas liksom, de måste gå ut.
Jag vill att detta ska funka så bra som möjligt.
Katterna fattar ju helt klart att något är på gång. Den stora katten väcker mig på natten just nu, inte ont av det, ser det som en bra övning inför bebisen och förresten brukar det vara lagom till toabesöket på natten. Den lilla klättrar gärna på magen, när magen var mindre brukade hon lägga sig precis på den lilla bulan till höger om naveln, där det visade sig att bebisen låg på kub :)
Hoppas att någon på detta forum har lust att berätta hur det gått för er:)
Inte egentligen något problem i dagsläget, men vill ju undvika att det blir ett också!
