• Cornelia201401

    Vad ska jag tycka??

    Jag har en fråga som jag behöver lite råd och stöd i. Jag har nyligen separerat med min make och vi ska skilja oss. Vår skilsmässa kommer att vara definitiv om cirka en månad efter att vår betänketid är över. Jag har bott i en ny lägenhet i snart tre veckor, jag har alltså lämnat vårt gemensamma hem tillsammans med vår gemensamma dotter. Vi har ett skriftligt avtal som ger honom rätt till varannan helg, någonting som han själv varit med och bestämt. Nu har det florerat en hel del rykten, då vi bor på en mindre ort, om att han har träffat någon ny. Jag frågade honom om detta och fick då reda på att han i princip har börjat dejta någon ny och att det är väldigt nytt. Det som hör till saken är att detta är första helgen han har vår dotter och tydligen har hans dejt stannat hela helgen hos honom. Han har inte tagit upp detta med mig alls och jag vet inte riktigt vad jag ska tänka eller tycka om det. Jag är mest orolig för hur min dotter kommer att reagera på detta då situationen är helt ny och det sker väldigt mycket förändringar runt henne. Jag förstår att det inte finns någonting jag kan göra, han får träffa vem han vill men hur ska jag förhålla mig till det? Vad ska jag tycka om hela situationen och hur gör jag bäst för att stötta och skydda vår dotter i detta? Jag bör tillägga att mitt ex har ännu ett barn sedan tidigare och de har båda diagnosen ADHD. Mitt ex har nyligen påbörjat behandling för detta men har inte situationen helt under kontroll, enligt mig. Han har fortfarande svårt för rutiner och struktur vilket gör att jag blir orolig för hur min dotter påverkas av allt detta... Snälla hjälp mig att reda ut hur jag bäst ska agera i en sådan situation som jag befinner mig i...

  • Svar på tråden Vad ska jag tycka??
  • Drottningen70

    Du tycker väl som alla andra normalfungerande att pappan är helt dum i huvudet. Däremot finns det inte ett skit du kan göra åt det. Om du tror att det går att tala förnuft med honom så gör det. Annars är det bara att släppa, hellre än att det som grädde på moset även ska bli en konflikt som barnet hamnar i. Som tur är har du barnet största delen av tiden och kan använda den tiden till att ge trygghet och stabilitet.

  • Cornelia201401

    Jag har svårt för att se att jag skulle kunna resonera med honom. Det är nog som du säger, jag får lära mig att leva med det. Fast känns ju som lättare sagt än gjort...

  • wrpson

    Bara en fråga i största allmänhet.

    Har du ensam vårdnad om dottern?


    Förstår att det finns ett skriftligt avtal om rätten till varannan helg, men rent juridiskt hur ser vårdnaden ut er emellan?

    Varför har han henne bara varannan helg?

  • mammalovis

    Så liten och redan börjat med varannan helg? Oftast brukar ju familjerätten förespråka kortare umgängen ofta när de är så små med tanke på anknytningen, om det fungerar för båda föräldrarna.

    Om pappan nu är så ostrukturerad får vi väl hoppas att denna nya människa kan bidra med lite sunt förnuft och att hon inte byts för ofta utan barnet får en varaktig kontakt. I övrigt får du ju bara gilla läget tyvärr och vara en bra mamma som ger en trygg tillvaro resterande tid.

  • Cornelia201401

    Vi har delad vårdnad om henne, tyvärr får jag nog säga! Jag fick kämpa en del för att få till detta avtalet kan jag säga. Familjerätten gick dock med på detta eftersom pappan ville först ha varannan vecka. Min dotter har börjat reagera lite just kvällstid när jag ska natta henne och jag får kämpa ganska mycket med det.

    Tyvärr verkar den nya tjejen inte vara någon vettig person direkt. Hon sov tydligen över hela helgen och troligtvis är han hos henne hela denna helgen. Hon har dessutom två söner med ADHD vilket för mig är lite oroväckande eftersom mitt ex har diagnosen, hans son har även diagnosen och det är någonting som innebär kaos för mitt ex. Hur min dotter ska kunna anpassa sig till fyra stycken med samma diagnos och en ny kvinna är helt obegripligt. Speciellt när mitt ex är så himla ostrukturerad och han gör ingenting åt sin diagnos förutom att han äter tabletterna. Jag har levt med honom i fyra år och vet att han inte kan hantera sin sons diagnos, ännu mindre sin egen...

    Jag var den som lämnade honom och borde inte ha rätt att vara ledsen, arg och besviken på honom men jag kan inte låta bli. Jag är orolig för hur min dotter ska kunna hantera detta och det finns ingenting jag kan göra åt det! Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna gå vidare med mitt liv och hur jag ska släppa detta när läget är som det är med honom...

  • Mimmiin

    Tycker du ska prata med honom om detta.

    Ni har barn tillsammans och måste samarbeta för hennes skull.

    Han har all rätt att träff en ny, men att träffa henne samtidigt som det är en stor omställning för dottern låter inte speciellt smart. Han borde i första hand fokusera på dottern istället för sig själv.

  • Cornelia201401

    Det har jag testat, han kunde sträcka sig till att det inte var så smart att låta henne sova över första helgen han hade henne. Men i övrigt fokuserade samtalet på att han gör vad han vill när han vill och jag har inget att säga till om... Typ...

    Jag vill kunna samarbeta med honom, självklart men det är lättare sagt än gjort när det kommer till honom...

Svar på tråden Vad ska jag tycka??