Min mamma har just dött. Min vän orkar inte med mig pga egen sorg.

Beklagar sorgen!

Vet vad du går igenom och jag vet vad din vän går igenom. Även om det låter hårt så förstår jag din kompis. Ett år är inte lång tid och din vän har inte sörjt färdigt. Jag tycker det är starkt av din vän att säga att denne inte orkar med just nu. Jobbigt och hemskt tråkigt för dig. Jag vet att du behöver din vän just nu, men om du vill ha kvar din vän lång tid framöver så får du respektera dennes beslut. Varför känner du att ngt skulle vara ditt fel? Din kompis tar avstånd för att hon kämpar med sin egen sorg, att då stötta och vara ett stöd nu har hon antagligen inte kraft till. Hon kämpar hårt med sitt eget..tyvärr! <3

Lyssna på din vän.

Prata med en annan vän ang din egen sorg.

Jag känner skuld eftersom det känns som att jag "drar" ner hen i skiten igen.

Samtidigt känner jag mig övergiven.

Jag kan ju inte rå för att Mamma dog just nu.

Men det är nu jag behöver hjälp och stöd.

Jag vill inte att en sån här sak kan göra så att vi tappar kontakten och aldrig mer kan umgås.

Sen känns det som ett hån det med att jag är starkare psykiskt.

Som att jag inte behöver hjälp och stöd.

Men det gör så ont i mig att jag både förlorat min mamma som även varit min närmsta och bästa vän.

Och nu vill inte min andra bästa vän ha med mig att göra.

Jag har inte direkt några andra vänner.

Dessutom så påverkar detta familjen. Då våra barn är nära vänner och brukade leka ofta.

Och min son kan inte förstå varför de inte kan leka längre.

Du, det finns fler som är bra att prata med. En del som blir stärkta av det och som har bearbetat det Och som inte är av samma sköra veke som din vän. Om du har svårt att hitta en vän, testa nya vägar... Kanske kyrkan, någon hjälplinje, en till psykolog.

Självklart finns det folk i samhället att prata med.

Och jag vet att jag är egoistisk.

Jag trodde bara att hen skulle finnas här för mig nu. Då jag lagt ner 1 år av min tid och själ. Lyssnat, stöttat och hjälp på alla sätt. Trots att jag själv gått igenom både depression, kronisk sjukdom, mycket stress, skilsmässa samt svår sjukdom i familjen.

Hade jag fått välja hade jag ju självklart haft kvar min mor i livet. Men nu dog hon. Och det känns som att jag är helt ensam.

Som att mina känslor inte spelar någon roll.

Jag trodde vi skulle kunna finna stöd i varandra.

Det kan jag förstå. Men man vinner mer på nya bekantskaper i längden.

Fast en psykolog är inte samma sak som en nära vän.

Det känns bara så banalt att en sån här oförutsedd händelse ska ställa sig emellan vår vänskap.

Det är en obeskrivlig känsla.

Självklart förstår jag min vän också.

Men det känns så jobbigt.

Som att jag förlorat allt

Ärligt talat så är nog hen en energitjuv. Hen vill gärna ta men har svårt för att ge.

Jag hade blivit så pass besviken och sårad att jag aldrig pratat med "vännen" igen.

Du känner dig sviken och du har det svårt nu. Svek kommer och går och man själv består så småningom. Ta din tid för att bearbeta sveket. Bara skriv av dig... Ni kanske kan ha brevkontakt istället? Det kanske blir lättare för henne?

Jag är inte arg på min vän.

Jag är arg på situationen.

Att detta händer nu.

Min vän är en av de mest godhjärtade och omtänksamma människor på jorden. Och jag vet att hen gör det lika mycket för min skull.

Jag vill vara ha någon att prata med.

Inte just om detta, utan om allt.

Tyvärr så tar många avstånd nu. Förmodligen för att de vill ge mig tid och andrum.

Men det är inte det jag behöver

Min mor dog för ett år sedan väldigt plötsligt och utan förvarning. Hon var min bästa vän. Och sorgen är enorm...

Jag kan förstå både dig och din vän. 

Jag förstår dig i det att du behöver få prata om det, och att hon är din bästa vän och ditt stöd. Och jag förstår henne i att det skulle vara för tungt för jag skulle själv inte klara av att prata med en vän och vara ett stöd om dess förälder gick bort nu. Jag är fortfarande ett blödande sår.

Men mitt råd till dig är att föreslå saker som inte har med er sorg att göra att hitta på. Jag vet att det låter hemskt att bara stänga ute den men ni två tillsammans behöver nog lägga mer energi på glada saker än på sorg. Samtidigt (samma vecka) som min mor dog så dog en av mina bästa vänners syster i cancer. Hon och jag ville gärna vara varandra till stöd. Men ingen av oss klarade det just nu. Så vi valde att umgås men då anstränga oss med glädjen i livet. Vi har gått på konserter, vi har gått på teater, vi har festat och åkt på mini semestrar... Och funnit en styrka i varandra och att kunna le och vara glada tillsammans. Visst vet vi om att den andre är ledsen. Och ibland kan vi se att den andra behöver en kram. Men vi låter sorgen vara utanför så mycket vi kan. Nu ett år senare så har vi börjat att lite försiktigt nämna vår sorg. Men det är väldigt försiktigt för minsta lilla kan göra att en eller den ena av oss bryter ihop... 

Jag pratar om min sorg med andra som inte har lika stora sår själva. Har man få vänner så kanske det är svårt. Men försök att sondera terrängen, kanske en oväntad kompis skulle kunna vara ditt stöd.  

Först och främst beklagar jag din mammas bortgång

Du ska inte känna skuld. Ni har hamnat i en nästintill låst situation just nu.

Du som verkligen behöver hen och hen som faktiskt är så öppen och ärlig mot dig att hen berättar att hen inte klarar att stötta dig i din sorg.

Du verkar ha haft mycket i ditt liv den senaste tiden och även om du pratar med en kurator behöver du få ut mer.

Att du skriver här på fl är ju jättebra! De svar du har fått hittills är fina och du har fått några råd att fundera på.

Har du någon familjemedlem som du litar på? Eller andra vänner som kan finnas där för och med dig just nu?

En gång begick jag misstaget att hålla mig undan en vän när denna hamnade i en kris. Jag trodde att hen behövde vara för sig själv med sin familj och ville inte störa. Men det var fel beslut och hen kände sig sviken istället. Det var jobbigt för det var aldrig min tanke att det skulle bli så.

Tyvärr gör man inte allt rätt när livet faller i bitar runt omkring en.

Beklagar sorgen över bortgången av din mor.

Japp.
Se det såhär nu har du fått reda på om din vän är med dig i vått och tårt.