Ja, man kan få hormonstimulering utan IVF fast mkt lättare. Jag fick Pergotime för att mina äggblåsor skulle bli fler o växa snabbare även fast jag har egen ägglossning o regelbunden mens. Fick oxå Ovitrelle, ägglossningsspruta efter att jag mätt äggblåsorna hos gyn, sen skulle vi komma till kliniken inom ett visst antal timmar (24 - 36) för maximal chans. Kostade inget extra, bara själva medicinen som kostade. Den gången som lyckades fick jag oxå progesteron efter inseminationen för att ägget skulle stanna kvar. Men som sagt, ingen extra kostnad förutom själva medicinen. De kan skriva recept i Danmark, sen tar man receptet till gyn i Sverige så översätter hon/han det så gäller svenska priser istället, supersmidigt. När det gäller känslor för dottern så pratar vi aldrig om donatorn här hemma, finns lixom inget behov av det. Nån enstaka gång har jag funderat över vila drag hon har fått från mig men inte mer än så. Min man är den enda pappan som finns för henne medan donatorn är just bara en donator. Dottern har våra färger, ögon och hår, så inga konstigheter att hon inte skulle vara vår. Min man var den första som fick ta hand om henne redan på förlossningen eftersom jag blev akutsnittad. Han älskar dottern precis som sin egen, myser med henne varje kväll, byter blöjor och pysslar med henne. Tror att jag i så fall varit den som oroat mig för hur han ska känna. När vi började med inseminationerna tyckte han att det inte kändes som han var med riktigt, men ju mer magen växte desto mer blev det på riktigt för honom. Vi valde mellan insemination och adoption, men med de adoptionsköer som finns hade vi ännu inte haft nåt barn + jag ville bära ett barn och uppleva en förlossning oxå, är ju lixom inget fel på min kropp. Kanske egoistiskt men vi har valt öppen donator så dottern kan söka sitt ursprung när hon blir 18 om hon vill, det är inte upp till oss föräldrar att avgöra. Kommer dock att berätta för henne redan när hon är liten, kanske runt 4 eller 5 år.