Hur är det?

Vad ligger i botten kring din reaktion på pappan och biomammans handlande? Att hon förolämpade dig eller något mer?

Att kunna vara på barnens kalas ihop osv får nog ses högst normalt för två föräldrar även efter de gått isär. Frågan är mer varför du mår aå dåligt av det. INTE för att du inte får eller ska känna så - men det känns som det finns mer i botten. Att den verkliga anledningen inte är planeringen eller genomförandet av ett gemensamt barnkalas.

Kram.

Förstår att det är jobbigt för dig.

Varför är du inte med på kalaset?

Styrka till dig!

Vad 17 har hon sagt egentligen...

Så himla svårt när man är befinner sig på olika plan, man vet fan aldrig hur man påverkar någon annan. :(

Min sambo och hans ex gjorde saker tillsammans för barnet i början sen ebbade det ut. Så inget behöver vara skrivet i sten för alltid.

Mina föräldrar kunde inte ens vistas i samma rum så de ordnade alltid flera kalas etc. Jag önskade att de hade kunnat komma så bra överens att de inte bråkade och kunde göra sådana saker ihop.

Ledsen, ts, men i ditt fall är inte dina känslor i närheten av så relevanta som barnets känslor. Vill barnet ha ett gemensamt kalas så är det det rätta, om barnet vill ha separata kalas så är det det rätta. Era vuxenproblem får ni reda ut sinsemellan, för det absolut värsta ni kan göra är att blanda in barnet i era problem. Dessutom är barnets födelsedag barnets dag, inte din, pappans eller mammans - respektera det.

Min man och hans fd har separata kalas för släkten, och sen arrangerar de kompiskalaset vartannat år. Och närvarar enbart när det är deras tur. 
Gör man ingen stor sak av det inför barnet så behöver det heller inte bli ett problem.

Hur kan du lägga ansvaret på dem att du mår dåligt. Det är naturligt att  ha kvar en (föräldra-)relation med den andra föräldern, fira sina barns högtider tillsammans osv. Om du är så skör att du inte kan fixa det så måste du ta eget ansvar för det.

Det framgår inte riktigt vad som ligger bakom din reaktion men det är viktigt att det finns en god och sund relation mellan biologiska föräldrarna även om de lever skilda liv. Jag har en bonusson och min fru har verkligen kämpat för att hålla god relation till sin fd mycket enkelriktad för att sonen ska få ett drägligt liv. Vi har inte haft gemensamma kalas men de har varit själva på middagar för att han ska få uppleva egen tid med sina föräldrar utan att jag har varit närvarande.

Det känns naturligtvis väldigt märkligt och emellanåt på gränsen till jobbigt. Men vi har även 2 gemensamma barn och skulle vi mot förmodan gå skilda vägar så skulle jag eftersträva en god relation för barnens vidkommande.

Så under tre års tid fungerade relationerna mellan er alla jättebra? Sedan sa hon något som hon inte ens är medveten om sårade dig så svårt att du ett år senare fortfarande har en beef med henne samtidigt som du känner dig tvingad att snart ta till medicinering igen? Utöver det så vill du helst att din man ska säga upp kontakten med henne? 

Men din fråga är inte om dina egna reaktioner och förhållningssätt är normala, utan om deras vilja att tillsammans fira sitt barn är det?

Det är inte alls naturligt, utan högst individuellt hur man väljer att göra. Och det behöver inte ens bero på hur relationen till den andra föräldern är. Att inte fira högtider tillsammans är lika naturligt.
Jag har en mycket bra relation till mitt ex men vi firar inga högtider eller, mindre, födelsedagar ihop vi heller.

Det är ju lite svårt att säga med tanke på att vi inte vet vad som hänt. Du skriver att hon inte ens är medveten om att hon gjort ngt själv, och det kan jag väl tycka hon borde få veta om du kräver att en tradition som fungerar bra i många år skall ändras.

Du skriver att du var skör innan detta inträffade så frågan är om du skulle reagerat på det annars? Menar inget illa mot dig utan påpekar det då vi ju faktiskt inte vet vad som hänt.

Om det hon gjort mot dig är mkt illa och sitter djupt tycker jag att din man skall stöta dig. Han kan vara en bra engagerad pappa utan att fira med mamman.

Men om det sitter mer i ditt huvud. Om det är ngt mamman inte ens är medveten om och kanske skulle vilja rätta till om hon visste - då tycker jag faktiskt att du behöver ta tag i hur du mår och inte ändra på saker som egentligen inte har med saken att göra.. är det svartsjuka tex så tycker jag absolut att du skall backa.

Som svar på om det är normalt. Säkert för en del. Men det är förmodligen lika normalt att INTE fira kalas ihop, även i de fall där föräldrar, nya partners osv kommer bra överens.

Under många många år kom jag o min man bra överens med mamman till hans dotter. Vi hade mkt väl KUNNAT fira kalas ihop men det var inget någon av oss ville. Däremot kunde vi fika, äta en matbit osv ibland. Ha trevligt ihop helt enkelt.

På senare tid har mamman betett sig så illa att hon inte ens är välkommen in i huset. Så ja, är det ngt verkligt illa så förstår jag dig.

Det är ju lite svårt att såga med tanke på att vi inte vet vad som hänt. Du skriver att hon inte ens är medveten om att hon gjort ngt själv, och det kan jag väl tycka hon borde få veta om du kräver att en tradition som fungerar bra i många år skall ändras.

Du skriver att du var skör innan detta inträffade så frågan är om du skulle reagerat på det annars? Menar inget illa mot dig utan påpekar det då vi ju faktiskt inte vet vad som hänt.

Om det hon gjort mot dig är mkt illa och sitter djupt tycker jag att din man skall stöta dig. Han kan vara en bra engagerad pappa utan att fira med mamman.

Men om det sitter mer i ditt huvud. Om det är ngt mamman inte ens är medveten om och kanske skulle vilja rätta till om hon visste - då tycker jag faktiskt att du behöver ta tag i hur du mår och inte ändra på saker som egentligen inte har med saken att göra.. är det svartsjuka tex så tycker jag absolut att du skall backa.

Som svar på om det är normalt. Säkert för en del. Men det är förmodligen lika normalt att INTE fira kalas ihop, även i de fall där föräldrar, nya partners osv kommer bra överens.

Under många många år kom jag o min man bra överens med mamman till hans dotter. Vi hade mkt väl KUNNAT fira kalas ihop men det var inget någon av oss ville. Däremot kunde vi fika, äta en matbit osv ibland. Ha trevligt ihop helt enkelt.

På senare tid har mamman betett sig så illa att hon inte ens är välkommen in i huset. Så ja, är det ngt verkligt illa så förstår jag dig.

Det beror väl på vad personen ifråga har gjort? Har ngn betett sig verkligt illa är det naturligtvis den personen som är ansvarig för sina handlingar, eller hur tänker du där?

Jag hade också en bra relation med biomamman i början men på senare tid så har hon bettet sig så illa att hon inte är välkommen hemma hos oss. Jag har också gått in i väggen och vet precis hur det är, hur alla känslor blir mycket större och jobbigare efteråt. Det är svårare att hantera. Man är mycket skörare än vanligt.  

Sen kanske de skulle vara en bra idé att du och din man pratar med biomamman om vad det faktiskt är hon har gjort för att såra dig så djupt så att du känner så här... För tyvärr är det ju så att så länge du har en relation med din man så kommer hon finnas som en bi-figur i ditt liv... Du kanske inte behöver ha en direktrelation med bion men du behöver stå ut med att din man måste ha kontakt med bion.