Det känns som jag gör något fel
Kort bakgrund. Sonen är 5.5 år, hans mamma och jag gick isär när han var 2. Vi kommer rätt bra överens och försöker hjälpa varandra.-------------------------
När sonen är med sin mamma, eller egentligen, vem som helst annan, så fungerar allt jättebra. Det gäller ju oftast när han är med mig också, han är som barn ska vara och är vi ute någonstans så uppför han sig, det är ytterst sällan problem.
Nej, problemet yttrar sig när, t.ex. jag besöker hans mamma (fika, äta mat etc), då lever han rövare. Han var o handlade med min mamma i helgen och när vi sen sågs igen så blev det samma sak: lugn med min mamma, men när jag "kom in i bilden" så blev han jättestökig, slarvade med maten etc. Förra gången vi hade varit hos mina föräldrar och jag lämnade honom 8till sin mamma) så blev det förjävligt, han och hans mamma har aldrig blivit så osams.
Exet är orolig för att det är något som händer när han är här eller hos mina föräldrar som gör att det blir så och jag börjar hålla med henne. Det är inte kul att lämna honom oxå det bara blir fel. Han är aldrig så om Exet är någonstans med honom.
Idag så skulle han egentligen direkt till henne men han började visa tecken på att bli bråkig (kan ha varit trötthet) nu när vi kom hem till mig så jag vågar inte att det blir som förra gången, därför så lämnar jag honom senare ikväll när han sover.
Funderar på om det har med uppmärksamhetssökningen att göra... Hemma är han ju trygg och vågar tänja på gränser. Ibland har vi (hans mamma, han och jag) t.ex. fikat på stan och då är det inga problem. Hemma vill han ah bägge föräldrars uppmärksamhet men då det är ett tillfälle för oss att prata så får han då inte den "dubbla" uppmärksamheten han vill ha/behöver