Vi började försöka aktivt sommaren 2012, dock hade jag inte tagit minipiller sedan januari/februari det året. Jag ägglossade varje månad, men det blev inga barn hur mycket vi än tajmade ÄL. Ett år senare påbörjade vi utredning och fick så småningom reda på att makens spermier varken var särskilt många eller särskilt simkunniga. Det var en lättnad att få reda på då jag lagt enormt mycket skuld på mig själv, att det var mitt fel för att jag stressade/åt dåligt/motionerade för lite etc.
För drygt ett år sedan påbörjade vi vårt första IVF-försök. I maj satte vi tillbaka embryo nummer 4, och hon är en riktig kämpe. I lördags gick jag in i v. 23, och hon växer som hon ska och sprattlar så gott i min mage i skrivande stund. Tre år tog det att bli gravid.
Kanske inte den solskenshistoria du var ute efter, men jag vill säga att det finns bra hjälp att få :) Våra chanser är närapå obefintliga på egen hand, men vi lyckades ändå med hjälp av Sahlgrenskas IVF-team.