I jämförelse med Anonym (Ja), så blir ju den nya frun "den nya" i (Ja)s perspektiv. Hon kommer ju alltid ha varit först, och därmed "förra frun" eller "gamla frun". Rent sakligt blir det ju inte fel. Därmed inte sagt att de begreppen behöver uttalas i tid och otid.
Känns som den springande punkten här är vilken värdering man lägger i epitetet "den nya". Den praktiska nyttan med att använda begreppet "den nya" känns bara aktuell i samtal med någon som inte känner till omgiftet sedan tidigare.
Känner man till det räcker det väl att säga "hans fru". Så fort man lägger till "nya" utan att det tillför någon ny nödvändig information bör man nog fråga sig varför man själv eller vem som nu säger det väljer att göra så. Kanske är man omedveten om det, men har inte riktigt accepterat relationen som etablerad? Kanske gör man en medveten markering? Kanske finns andra skäl, men generellt sätt så får jag dåliga vibbar av utomstående som inte köper att någon gått vidare i livet och medvetet uttrycker sitt missnöje på så subtila sätt att "den nya" framstår som överkänslig om hon/han tar illa upp.
Nåväl, detta är ju inga objektiva sanningar utan bara mitt synsätt.