Barnmorska ringde aldrig!!
Vet inte riktigt vart jag ska skriva men jag skriver här och hoppas på det bästa.
Det började med att jag och min sambo plussade och var överlyckliga över detta. I v 11 så började jag blöda lite på måndagkvällen. Under tisdagen kom inget blod förrän lite på kvällen. Jobbade även onsdag men efter halva dagen fick jag gå hem då jag hade så ont i magen och blodet började bli mer och mer, såhär fortsatte det och jag sjukskrev mig från jobbet.
På torsdagkväll hade jag så ont att jag ringde 1177. Deras råd var att kroppen kommer ta hand om detta missfall själv och så länge jag inte hade feber så var det ingen fara.
Tors-mån låg jag med fruktansvärd smärta i äggstockarna och livmodern, jag kunde varken sitter eller stå, det var knappt jag kunde ligga men än en gång sa gynakuten att jag skulle ta en panodil och låta kroppen sköta det själv! (Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv, inte ens när jag bröt armen hade jag sån här smärta).
På tisdagen hade jag en läkartid för inskrivning på kvinnokliniken, efter en gynundersökning såg de att det var ett pågående missfall och att (fostret dött redan i vecka 6) men att allt hade inte kommit ut. Läkaren var vansinnig att jag hade behövt ligga hemma med detta utan ordentlig smärtstillande.
Eftersom missfallet redan var på gång fick jag Cytotec som jag skulle åka hem och ta tillsammans med smärtstillande som jag fick med mig. Detta var en dans på rosor, jag kände absolut ingenting av sammandragningarna när jag hade smärtstillande efter att jag legat nästan en hel vecka utan.
Saken är den, en barnmorska skulle ringa mig på eftermiddagen för att höra hur allt gått. Detta samtal kom aldrig, detta var alltså i tisdags.
Jag har återbesök på tisdag igen för att se till att livmodern har tömts.
Nu till min fråga, är det inte riktigt jävla dåligt att barnmorskan aldrig ringde? Jag hade massa frågor som jag nu aldrig fick svar på. Är inte detta en grov arbetsbrist från hennes sida?
Någon som har tips på hur jag ska gå till väga? Jag vill inte att detta ska hända igen för någon annan. Jag hade bara tur som hade sambo + familj som stöttade mig i det hela men jag tänker på de som inte har någon att prata med.
