Min son blev utskälld pga ett glas mjölk
Behöver nog mycket input här.
Sitter och vet verkligen inte hur jag skall göra/hantera situationen.
Lång historia så jag ber om ursäkt och hoppas ni orkar läsa.
Min son är 8 och har diabetes typ 1.
Har varit svårinställd på insulinet från början.
Hans Pappa och jag är separerade sen flera år.
Jag har en ny man som är barnläkare och specialist i barnmedicin, och ja innan ni frågar så var han tidigare sonens läkare och det var så vi träffades.
Allt har funkat bra tills nu.
Barnen var hos sin pappa förra veckan och det var överlämning i går.
I lördags var jag och några väninnor ute och åt gott och tog ett glas.
Då ringer min nuvarande make från sjukhuset väldigt upprörd (han var jour) och säger att barnen ligger i jourrummet och att han hämtat dem från exet pga ett telefonsamtal från sonen.
Sonen hade ringt hem helt förtvivlad efter jag åkt och berättat för maken om en incident med bonusmamman.
Han hade varit på fotbollsträning under Lördagen och när han kom hem hade han fått känning.
Allt efter vad vi tränat mycket på över flera år så gick han då och tog ett glas mjölk.
Det är svårt för ett mindre barn att lära känna igen känningar men livsviktigt.
Då hade exets nya sen bara ngr månader kommit och börjat skrika åt honom att detta var minsann inget hotell och att han var absolut inte fick ta något ur kylen utan att be om lov (vilket han blivit tränad att göra vid en känning om ingen är i närheten).
Dessutom var det tydligen laktosfri mjölk till hennes son som han råkat ta och den var nu slut (att det inte är främst laktosfri mjölk min som behövde lämnar vi).
Sonen hade sen pratat med Pappa som sagt att då måste han fråga först.
Han kände sig så utskälld och lessen att han sen krävt att få åka till mamma vilket pappa gått med på.
Maken åkte och hämtade och frågade såklart vad som hänt och fick då reda på att sonen drukit upp mjölken.
Ja och? sa han och en lång diskussion mellan honom och nya tjejen hade uppstått ang vad en liten diabetsjuk kille skall få lov att göra.
Tydligen var denna laktosfria mjölk viktigare för hennes son än för min, för den hade tagis slut och de behövde därför handla en extra gång vilket var hemskt.
Den hade slutat med att maken talat om för exet att om de inte kommer in till ett informationsmöte med sonens läkare snarast kommer maken att anmäla dem enligt vad han är skyldig att göra som läkare.För er som inte vet kan ett blodsockerfall i värsta fall leda till döden, vilket exet är mer än väl medveten om.
Maken tycker nu att vi innan dess absolut inte kan låta sonen vara hos Pappa och att den nya visar upp psykopatdrag som vägrar inse att lillkillen faktiskt kan dö. Jag tycker nog att han överdriver men killen är hans ögonsten och jag vet ju att det är ren omtanke och faktiskt nu rädsla.
Jag inser ju att jag måste prata med pappan men hur sjutton skall jag agera/göra/säga?
Är väldigt orolig vad som kan hända hos pappa, om det tas för lätt på sjukdomen men jag vill ju inte förstöra ngt mellan barnen och pappan, de älskar ju honom och han har alltid skött sonens diabetes tidigare
Sen blir man ju frågande om ett barn efter träning (diabetes eller inte) inte skall få ta ett glas mjölk i sin egen pappas hem, eller?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-08 11:55
Har pratat med pappan i går.
Versionerna verkar överensstämma någorlunda om vad som har hänt.
Dock hade sonen tydligen blivit väldigt arg på bonusmamman och börjat skrika och gråta. En typisk reaktion på lågt blodsocker vilket pappa hade försökt förklara för sin sambo. Han var lite spak för skolsköterskan hade faktiskt hunnit före mig att ringa (vilket jag iof sig visste då fröken ringde i går). Sonen hade berättat för sin fröken vad som hänt när hon hjälpte honom att ta blodsockret. Han hade varit orolig så de hade kollat mjölken och knäckebröden i kylen (som han alltid har där öronmärkt om den behövs) och sen hade fröken kontaktat skolsköterskan för hon blev orolig, hon har sett med egna ögon vad som kan hända och var den som då följde med ambulansen.
Skolsköterskan har varit helt underbar i att utbilda både personal och eleverna om diabetes, låtit sonen berätta hur det känns, om sprutorna, sticken, kosten och vad som kan hända och sen fyllt på med information. Detta fick honom att känna sig delaktig på ett mycket bra sätt.
Hur som haver så har han bett sonen om ursäkt och de kommer att gå till skolsköterskan tillsammans med sonen för att sambon skall få mer information vilket även pappa nu erkände behövs (skolsköterskans förslag att sonen också skulle vara med vilket jag tycker var bra).
Tydligen har sonen också varit lite mycket upp och ner i blodsockernivå hos pappan vilket antagligen gjort honom rätt så svår att hantera ibland. Pappan skulle nu se över kosten vilket är bra och jag vet hur han kan bli när han inte är stabil.
Dock så skall jag ringa sonens läkare för vi har också märkt att en justering av insulindosen nog är på sin plats igen.
Tilläggas kan att sonen är efter ett par ordentliga dippar vilket lett till ambulansfärd till sjukhuset då vi inte lyckats få upp blodsockret är livrädd och skräckslagen för att drabbas av hypoglykemi igen.
Och har du sett ditt barn bli vitt i ansiktet, drypa av svett, krampa, skaka, darra, förlora talförmågan och till sist medvetandet så är du det också! även om man inte skall förstora det främst för barnets skull så finns risken alltid där som ett dovt muller av katastrof.
Nu vill han inte vara hos pappa men pappa har lovat att inte lämna honom ens för att åka och handla innan han känner sig trygg igen. Han skall dessutom få en egen hylla som pappa lovat alltid skall vara påfylld (precis som i skolan och här hemma).
Dessutom begärde han fler nattmätningar av pappa som han anser gör dem för sällan vilket han skulle få (han är orolig att inte vakna på natten vid en känning vilket han med största sannolikhet kommer att göra men i alla fall).
Hypoglykemi skräck är vanligt hos diabetessjuka barn kan tilläggas.
Svar:
Ja han har alltid druvsocker i fickan och träningarna planeras minutiöst med banan, knäcke osv vilket inte alltid räcker i alla fall, samt blodsockermätaren så klart.
Ang sekretess så kan det inte finnas runt ett diabetessjukt barn.
Alla måste veta och vara införstådda med vad som kan hända och hur man agerar.
Info är livsviktigt till alla runt barnet.
Skolpersonal, tränare, kompisar, föräldrar alla!
Om jag inte tex informerar föräldrarna kan inte min son vara hos kompisen och leka, så enkelt är det tyvärr.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-08 14:27
Nu är jag glad och lättad och vet att sonen kommer bli detsamma! Maken mailade nyss och det är beslutat att han får en ny blodsockermätare utskriven.
Med den kan vi tydligen hålla koll genom sms och app på 1 att blodsockret är taget, annars larmar den och 2 på vilken nivå det ligger och är det fel intervaller larmar den. Den kopplar vi såklart till båda våra mobiler och pappans.
Anledningen är att han ligger på så ojämna nivåer samt blivit så rädd, stackars gubben
Det skall sedan diskuteras om han inte skall få en mätare som mäter automatiskt och larmar så han slipper alla dessa stick och sin oro.
Men det är tydligen överläkarens beslut så vi får se.
Är fortfarande orolig över vad som hände och framförallt att pappa tydligen inte lyckats informera en annan vuxen i sitt eget hem tillräckligt om en livshotande sjukdom.
Vill inte för mitt liv tro att detta skulle ha varit meningen eller hemska tanke, elakhet.
Känns då skönt att faktiskt ha lite koll i alla fall.
Sen har skolsköterskan lovat att höra av sig när hon pratat med dem, hoppas innerligt att hon känner sig trygg då, för det gjorde hon inte riktigt tyvärr..
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-10 14:35
Ett par klargöranden innan jag lämnar tråden för detta gör mig mörkrädd.
Tråden var skriven i lätt affekt därav möjligen inte rent tydlig men hur mycket man kan läsa in och tolka i ren illvilja är skrämmande.
1. Det var nytt för sonen att han inte fick ta ngt själv ur kylen när ingen vuxen är direkt närvarande som han blivit lärd att göra, både hos oss pappan!. Det var inte pappans regler. Nu blev han påhoppad utan att några nya regler presenterats för honom och det var inte pappans regler. Pappa har bett sonen om ursäkt för sitt agerande och sagt att det var fel svar han gav då sonen undrade varför hon skällde på honom och att han visst precis som alltid får ta om han behöver. Sonen har totalt bott ihop med den nya i pappans hem i 3 veckor.
2. Han tog fel mjölk, det fanns annan och nej han läste inte ordentligt, han går i tvåan och hade känning, dvs han mådde dåligt och hade panik!
3. En diabetiker kan inte ha regler att de inte får ta ngt själv ur kylen när de är stora nog att klara det.
4. Mjölk fungerar bra för honom, det är det han vill ha då han känner den lättast att svälja. ALLA har gett oss det rådet! Hjälper inte mjölk vill han ha varmt honungsvatten. Sen har vi glykossprutor om det blir riktigt illa.
5. Sonen ringde efter att pappa gett honom lov på hemtelefonen. Maken på väg till jobb svarar och sonen ber att få bli hämtad, snyftande och hulkande berättar han vad som hänt samt att han säger att han inte mår bra. Maken pratar med Pappan som säger att det går bra att han hämtar (som han gjort så många gånger tidigare) samt att det nog är bäst för sonen i stunden när han är orolig och uppriven. Båda var dessutom oroliga för han sa att han inte mådde bra vilket sedan visade sig nog vara en psykisk reaktion på stressen han upplevde under dagen. Han är som sagt livrädd för att hamna i koma igen. Syskonet fick självklart följa med då det var detta syskonet ville och hon var också otroligt stressad över vad som hänt och den nyas reaktion. Vilken hon såg och har berättat för oss om.
6. Maken (efter att ha kollat sonens tillstånd) frågar givetvis pappan vad som hänt och blir upprörd och irriterad när den nya kommer och svarar istället för pappan samt fortsätter att tjata om mjölken trots att han försöker förklara. Han är en lugn och pedagogisk människa men har givetvis sin gräns, därav en kanske lite överdriven kommentar om henne till mig (inte barnen).
7. Jag var INTE på krogen utan åt en trevlig middag med väninnor på restaurang under en barn fri helg då maken hade jour och slängde mig på första tåget när maken ringde. Tåget tar en timme.
Till er som vill lägga detta på en sjuk 8 åring undrar jag var empatin finns? Han är ett barn.
Skall jag berätta för min son vilken hemsk kille han är som i en akutsituation inte tänker på den nyas son? Är det vad ni vill?
Hatar ni era styvbarn så mycket att ni verkligen måste ge er på en sjuk åttaåring som eventuellt försöker rädda sitt liv?
Jag blir mörkrädd och förtvivlad i så fall.
Till alla er andra stort TACK!
Tack för ni har empatin
Tack för att ni stått på en liten sjuk 8 årings sida.
Ni har i alla fall gett mig hopp om medmänskligheten.
Tack!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-10 14:59
Jag vill dessutom påpeka att jag startade denna tråd för att få råd i hur jag skulle hantera en svår situation angående ett sjukt barn så att allt skulle bli så bra som möjligt för alla inblandade utan onödiga konflikter. Inte för att få medicinska råd från internet ang en livshotande sjukdom?.
