• Eemmyy12

    Hur vet man att man är redo?

    Jag och min sambo har sedan 1 år bott tillsammans och varit tillsammans i drygt 1,5 år. Redan från början så har vi pratat om barn och båda älskar barn men vi bestämde att vi ville lära känna varandra först och köpa en gemensam bostad innan vi tar det stora beslutet. 
    Min sambo har själv inte haft en jättebra uppväxt, flyttat mycket, inte haft kontakt med sin pappa och aldrig haft en stabil grund vilket bland annat gjort att hans självförtroende är dåligt. Han är världens finaste person som vill alla gott men glömmer ofta sig själv. 
    Jag är stark som person men är rädd att samarbetet inte kommer fungera när vi inte fått sova eller bara känslan att allt vi gör är nytt, ingen av oss har barn sedan tidigare. Är rädd att han tillexempel står med ett skrikande barn och får panik när han inte "kan" trösta det.

    Hur har eran relation förändrats när ni fick barn?
    Hur kan man repa en "dålig" uppväxt? Jag stöttar honom gärna men jag känner att det är ett stort lass för mig att hjälpa han med själv.

  • Svar på tråden Hur vet man att man är redo?
  • Allie779

    Man kan ju aldrig riktigt veta hur man blir som förälder innan man faktiskt blivit förälder. Han kanske kommer klara det galant just för att han själv haft dålig uppväxt. Det är ungefär som att ta en chansning helt enkelt! Låter kanske hemskt eftersom det är ett livs levande barn vi pratar om men man växer in i rollen som förälder. Jag har aldrig direkt tyckt om barn och varit den som sagt att jag aldrig vill ha barn men nu har jag min underbara son som jag älskar mer än allt annat i världen och vill ha en till.
    Ingen såg nog mig som en mamma, knappt jag själv. Men när man väl är där så är man där =)
    Hoppas mitt lulliga meddelande hjälpte dig något!

  • Eemmyy12
    Allie779 skrev 2015-09-06 20:33:45 följande:

    Man kan ju aldrig riktigt veta hur man blir som förälder innan man faktiskt blivit förälder. Han kanske kommer klara det galant just för att han själv haft dålig uppväxt. Det är ungefär som att ta en chansning helt enkelt! Låter kanske hemskt eftersom det är ett livs levande barn vi pratar om men man växer in i rollen som förälder. Jag har aldrig direkt tyckt om barn och varit den som sagt att jag aldrig vill ha barn men nu har jag min underbara son som jag älskar mer än allt annat i världen och vill ha en till.
    Ingen såg nog mig som en mamma, knappt jag själv. Men när man väl är där så är man där =)
    Hoppas mitt lulliga meddelande hjälpte dig något!


    Ja det har du helt rätt i :)
    Vet inte om du har någon relation med pappan idag men ändrades eran relation?
  • Allie779
    Eemmyy12 skrev 2015-09-06 20:50:21 följande:
    Ja det har du helt rätt i :)
    Vet inte om du har någon relation med pappan idag men ändrades eran relation?
    Vi har varit tillsammans i 6,5 år nu och varit gifta i 5. Han är mer ordning och reda, en sansad person. Jag är väl mer impulsiv, glömsk, känslig och allmänt virrig och stormig =) När mitt tålamod varit slut har hans varit fullt och när hans tålamod tagit slut så har jag haft krafter att orka när det varit som jobbigast.

    Vår relation har ändrats, till det bättre! I början bråkade vi mer (speciellt när man inte känner varandra), sen tar det ett tag att finna sig var man står i rollen som förälder, hur man ska uppfostra, vem som ska göra vad vilken dag osv.
    Men vi har gått genom ett sent missfall som jag ibland tror har fört oss ännu närmre eftersom vi då behövt så mycket mer kärlek och stöd.
  • Eemmyy12
    Allie779 skrev 2015-09-06 21:07:41 följande:
    Vi har varit tillsammans i 6,5 år nu och varit gifta i 5. Han är mer ordning och reda, en sansad person. Jag är väl mer impulsiv, glömsk, känslig och allmänt virrig och stormig =) När mitt tålamod varit slut har hans varit fullt och när hans tålamod tagit slut så har jag haft krafter att orka när det varit som jobbigast.

    Vår relation har ändrats, till det bättre! I början bråkade vi mer (speciellt när man inte känner varandra), sen tar det ett tag att finna sig var man står i rollen som förälder, hur man ska uppfostra, vem som ska göra vad vilken dag osv.
    Men vi har gått genom ett sent missfall som jag ibland tror har fört oss ännu närmre eftersom vi då behövt så mycket mer kärlek och stöd.
    Vad härlig att ni har hittat ett sätt som fungerar för er! Jag hoppas att vi också kommer att göra det men det vet man väll inte fören man står i den situationen. Jag litar på mig och honom, den dagen vi bestämmer oss så hoppas jag att vi hittar en bra kombo :D
Svar på tråden Hur vet man att man är redo?