Hur berätta för 6 åring om Cancer?

Han är sex år. Att tala om cancer kanske är prata över huvudet på honom. För honom är mormor gammal. Och jag skulle nog säga att mormor blivit väldigt väldigt sjuk och läkarna kan nog inte göra henne frisk. Vad ni måste göra är att få honom att begripa att den dagen han själv blir sjuk (rejält sjuk i nån barnsjukdom) så kommer han inte dö. Sån ångest kan han bära på om man inte är försiktig med hur man uttrycker sig. Mormor är gammal och har blivit väldigt sjuk.... kanske lägga det på den bogen?

Mormor fick samma diagnos för två år sen. Vi lät barnen vara mycket delaktiga. Besöka på sjukhus och även när hon låg för döden. Vi var öppna med vår sorg och gömde inga tårar och förklarade så mycket vi kunde. Barn mellan 2-6 år.

Jag beklagar oerhört.

Det råd jag kan ge är att inte göra för stora utläggningar. Håll inte inne på sanningen men förkorta svaret.

Låt honom styra hur mycket ni pratar om det. Sej tex mormor är väldigt sjuk och kommer inte bli bra igen. Se vilka frågor du får och ta det därifrån. Och bli inte shockad om det inte kommer frågor med en gång.

Det det ett steg i taget.

Berätta i barnets takt. Överinformera inte. Var lyhörd för i vilken takt barnet förmår processa information. Låt barnet ställa följdfrågorna och styra informationflödet i den takt han klarar av..

Varför är ni ledsna?

För att vi fått veta att mormor är sjuk.

Vad är hon för sjuk?

Hon har en sjukdom som heter cancer.

Vad är cancer?

Har mormor ont?

Kan man få medicin mot cancer?

Kan man dö av cancer?

Kommer mornor att dö?

Sådana frågor kan komma med dagar eller veckor emellan och jag tror som sagt att det är viktigt att låta barnet själv kontrollera takten

Och inte ösa på med all information samtidigt som;

Varför är ni ledsna?

För att mornor har cancer i magen och konmer att dö.

Beklagar er situation..

Beklagar verkligen TS. Din mamma är i samma ålder som jag. Och jag fick själv cancer för ett par år sedan. Det svåra var att se mina anhöriga sörja. Jag överlevde men det var på håret. Min ångest var att kanske behöva lämna mina barn. En sorts livsångest. Inte dödsångest.

Så ledsen för er skull.

Jag beklagar er situation.

När man är 55 år är man INTE gammal, så försök inte med någon sådan förklaring. Till och med barn kan ju bli sjuka och dö.

Ifall du får frågor om vad cancer är:

Alla delar (celler) i kroppen måste lyda reglerna om när man får göra vad. När det blir cancer, är det någon del (cell) som har hittat på egna regler, och så börjar den delen växa och bli större och flytta på sig till andra delar av kroppen. Då blir det problem för resten av kroppen, och man blir sjuk. Ofta går det att operera bort den "olydiga" delen, eller att ta mediciner som förstör den, men inte alla gånger. Då dör man.

Det där med att förknippa cancer med döden, det är mera vuxnas problem. För barn är cancer inte ett laddat ord. Det är ju ett faktum att vissa dör av cancer, många gör det inte. Samma sak är det ju med bilolyckor, ormbett, sätta mat i halsen, hjärtinfarkt.

Hej! Beklagar och lider med er.
Har varit i din situation 2 gånger dessutom????.
Dotterns farfar dog i cancer 2013 och farmor 2014, bara 1 år mellan.
Dottern blir orolig när någon ska till sjukhuset nu (alla dör ju som åker dit) . Hon var 5 och 6 år vid dessa tillfällen. Vi berättade som det var båda gångerna och höll inte inne med något. Men tog inte med henne till sjukhuset den sista perioden då även vi vuxna mådde allt för dåligt.
Har inget gott råd att ge förutom att berätta för eran lilla som det är. Dom är smartare ån man tror och går inte att lura.
Kram!

Hej, har nyss kommit en bok som heter just mormor har cancer skriven av Miina Paananen, finns på www.idusforlag.se. Bra beskrivning vad som händer o sker när man har cancer , en bok man kan läsa tillsammans med barnen.

Fast i den går dom igenom hela förloppet o mormor blir frisk igen.

Jag beklagar TS!
Sitter i liknande situation som dig, min dotter är 6 år och fyller snart 7, vi har precis fått reda på att min mamma fått en tumör i lungan. Nu vet vi doc inte om den är god eller elak artad (hoppas på det bästa)!!

Och vet inte alls vad jag ska säga till henne. Men jag tror att man bara ska försöka vara så ärlig som möjligt, men ändå på deras nivå.

Stor kram till dig!!!

Berätta allt ni vet. Svara på frågor, förklara svåra ord. Låt barnet vara med också i slutskedet. Och ta farväl när det är dags.

Har själv två sexåringar. De vet exakt vad cancer är, att vissa sorter kan botas, vissa inte. Att deras mormor dog innan de fanns på grund av cancer. Barn förstår mer än vad folk många gånger tror.

Mina äldsta barm var 3,5 år när deras morfar dog. De visste lika mycket som oss, berättade allt. På så vis kunde de också hantera sorgen efteråt, de var förberedda.

Nu ligger deras mormor på sjukhus, också nu vet sexåringarna läget. Allvarligt, men hon kommer troligen inte dö.

Man ska inte göra det svårare än det är. Sjukdom och död är lika naturligt i livet som kärlek och barnafödande.

Min son har haft cancer, han var 6år gammal när han fick sin diagnos.

Sjukhuset berättade för honom och sen senare för hans klass med hjälp av bilder.

Tex. Bild på en vit krigargubbe- Krigare med laser svärd (vita blodkroppar) gör allt för att hålla kroppen frisk och reparera den.
Bild på monster- Men ibland går det fel när en cell bildas, och den blir till ett elak monster som kopierar sig hejdlöst och bildar många såna monster. Dessa monster är så starka och puttar undan de snälla vita krigarna och tar tillslut över. De samlas i en klump och en tumör bildas.
Bild på en gulddroppe- då behöver man hjälp av cytostatika (cellgifter), som man för barn kallar guldmedicin.
Bild på en silverdroppe- när man fått guldmedicin och bli jätte sjuk eftersom guldmedicin dödar alla celler även de snälla vita krigarna, då behöver man hjälp av silvermedicin, antibiotika, som hjälper de vita krigarna medan de är borta och i väntan på att kroppen producerar nya.

Typ så. Sen går kan det vara bra att gå in på för ett barn att guldmedicin även dödar hårcellerna så man tappat håret m.m. Man får anpassa efter diagnos och behandling. Men upplägget är kanon för barn.

Min mamma, mormor till min son, dog i cancer när han var 3,5 år. Då förstod han inte så mycket av det vi berättade.

Förra året dog min pappa i cancer och då var sonen nästan 8 år och delaktig på ett annat sätt.

Vi lät honom ställa frågor i sin takt och om han såg mig ledsen så förklarade jag att jag var ledsen för att morfar var sjuk.

Vi har pratat om cancer och han vet att det är en sjukdom vem som helst kan få och att man kan dö, men jag har förklarat att det är måååånga som blir friska helt också, så att han inte blir livrädd så fort han  hör att någon får cancer.

Men låt dem ställa frågor och svara så sanningsenligt man kan, på ett enkelt sätt.