Hur kändes det att få missfall?

Det var ett tidigt missfall... Viste inte om det... Men har räknat ut det i efterhand...

Jag hade lite ont i brösten och var lite illa mående, magen var svullen... trodde jag hamnat i klemateriet... En natt fick jag jätte ont i ryggslutet och magen... Fick mensen... På förmiddagen kände jag hur det "ranntill" gick på toan.. Och ut kom en "klump" av blod och slem... Det hade aldrig hänt förut... Sen blödde jag som en gris i en vecka... Sen var mensen försenad två v... Och den blev aldrig som en klocka igen.. Helt plötsligt var ont i bröst och illamående borta... Men jag var så inne på att det var klemateriet ( googla aldrig symtom med din egen diagnos ;) )...

jag fick ett tidigt missfall (v. 6) och det enda var att det började blöda - och fortsatte som en vanlig mens. 

Det började med spottings, blodblandade flytningar. Sen ökade blödningen, jag fick hemska kramper och en blodig klump kom ut. Sen fortsatte jag att ha kraftiga blödningar i en vecka men mindre kramper.

Emotionellt kändes det förjävligt eftersom jag har svårt att bli gravid och det kändes som att vi precis hade förlorat vår enda chans.
Jag var i vecka 6.

Smärta,akut blödning,kom ut små klumpar-haft bara tidiga. MA är nåt annat,då mår man ofta som vanligt och vet oftast inget före VUL eller t.o.m UL.

MF1: Var i v12 och hade läst att det var normalt att symtom avtog då ("spökveckorna"). Fick extremt kraftig mensvärk (ont så jag grät) och kraftig blödning med klumpar och förstod att det gått åt helvete.

MF2: Samma tidpunkt som innan, bortblåsta symtom. Var på KUB-ultraljud och liten hade dött i v9. Inom 24h började jag blöda och hade extrem mensvärk.

Jag fick MA i vecka 13, fostret dog i vecka 9. I vecka 11 så slutade mina bröst att ömma, i vecka 12 så kände jag mig inte gravid (mådde jättebra, precis som vanligt) och i vecka 13 fick jag världens mensvärk och började blöda. I efterhand så borde man kanske misstänkt det redan när brösten slutade ömma..

Jag var ute och dansade och åkte hem trött och svettig. Det började klia på kroppen rejält och när jag kom hem hade jag som nässelutslag på hela mig. Morgonen efter kom mensen, som vanlig riklig mens. Tidigt missfall, men ledsamt för vi hade försökt länge.

Jag fick missfall i vecka 12. Det var som en mini-förlossning. Först sammandragningar/öppningsvärkar som ökade i styrka och intensitet, sedan krystade jag ut fostret. Det var typ fem cm och såg ut som en liten alien med oproportioneligt stort huvud. Sedan behövde jag ändå skrapas eftersom alla rester inte stöttes ut som de skulle från livmodern.

Tidigt missfall, vecka 7. Liten blödning bara. Ingen mensvärk, inga klumpar, inga övriga symtom alls. Grav var planerad så jag ringde gyn i princip direkt och fick komma på ul dagen efter där läkare konstaterade missfall. Grav igen inom 1 månad som slutade lyckligt

Jag fick missfall natten till i söndags, var då i vecka 5+4.

Det började med en helt vanlig dag, fick plötsligt en mycket sparsam blödning i trosorna och jag fick såklart panik. Hade haft lite molvärk hela tiden under graviditeten men den ökade mer och mer under natten till en rejäl mensvärk. 1177 tyckte inte det var nåt att oroa sig för.

Under förmiddagen så avtog molandet och det kom aldrig mer blod förens måndag förmiddag då jag fick rött på pappret när jag torkade mig. Kände mig dock fortfarande rätt gravid med svag växtvärk och ömma bröst så oroade mig inte jättemycket än trots att det var svagt blod på pappret varje gång.

Idag (onsdag)så började värken öka med stickningar och mer molande, samt att brösten kändes normala och på eftermiddagen så började blodet faktiskt rinna. Tog ett gravtest som var väldigt svagt positivt och sen på kvällen hos gynakuten så var deras test negativt.

Nu känns det mest som att jag har mens förutom att mensvärk är lite värre men ändå oväntat mild.

Känns jättesorgligt då det tog oss åtta månader för att få detta plusset men vi ska vänta en menstruation och sen ge oss på det igen!

Nu fick inte jag missfall utan MA, men det är ju också en form av missfall. Hade inga symptom alls på att jag var gravid nästan så det var väl egentigen det som var tecknet på att något inte stod rätt till.

Har precis haft en sk ofostrig graviditet, dvs att liten har dött i tidigt skede men min kropp förstod det inte. Jag hann gå till v.11+1 innan jag var på privat VUL för att jag ville veta att allt var som det skulle. Hade illamående till och från, brösten ömmade och jag var supertrött. Dvs inga symtom alls på att det inte stod rätt till.

Fick missfall för en månad sen, var i vecka 7 då. Blödde i tre veckor, började med bruna flytningar som sedan gick över till rött blod blandat med slem. Såg ingen egentlig klump komma ut. Efter två veckor fick jag till och från kramp i höger sidan, ingen jättesvår smärta. Så här i efterhand kan jag nog minnas att brösten slutade ömma några dagar innan det hände, så grav-symptomen hade nog avtagit innan blödningen började. 

För mig var det jobbigast känslomässigt, tomheten man kände. Hopplösheten som infann sig varje gång man gick på toaletten och det fortfarande kom blod.

Jag går igenom ett missfall just nu    Var i vecka 7.
Började med lite blodblandade flytningar ett par dagar, som övergick till mer blod med små svarta klumpar i.   Inget ont eller så.
Graviditetssymptomen är fortfarande kvar.

Det känns bara psykiskt än så länge, känner mig väldigt tom och ledsen.
Min sambo är om möjligt ännu mer ledsen, han var överlycklig över barnet, detta var hans första barn, och han tror inte han vågar försöka igen på ett bra tag :(

Kände ingenting. Visste inte om det förrän på UL 2 veckor senare. I efterhand har jag förstått att det var därför mitt illamående försvann.