Separera med bebis

Jag hade en 1,5-åring samt var gravid när jag bad pappan till båda barnen flytta. Orsakerna var många, men vi bråkade sällan. Dock fanns annat som jag inte kunde tänka mig leva med - ganska många saker. Sånt som visade sig när första barnet kom. Att ha två små barn ensam kunde jag leva med, men inte ett vuxet barn OCKSÅ.

Det funkade bra att vara ensam med två mycket små barn. Tillika blöjbarn båda två. Det är inte barnen som är jobbiga. Det är allt runtomkring som skall hinnas med (tvätt, mat, handla, roa ungar, städa, tvätta osv). Men det funkar faktiskt, så länge man vet förutsättningarna. Det var inte ofta pappan träffade barnen, men jag höll alltid dörren öppen. Det handlade om ointresse. Men jag tycker, så här i backspegeln, att det svåraste var nog att inte kunna dela med mig av glädjeämnena till pappan. Så länge du ser positivt på det hela så kommer det funka, men ställ in dig på att det kommer jobbiga dagar. Men övervägande tyckte jag det funkade bra.

Skönt att höra att det har gått bra för dig! Med två dessutom! Dock vill nog pappan vara mycket involverad här. Positivt för barnet såklart men är så rädd att det ska bråkas ännu värre. Vem han ska vara hos på julafton, att han vill ha honom varannan vecka osv. Jag önskar så att man kan få det att fungera bra och hålla en god kontakt för barnets skull. Men ser inte ut som det i dagsläget :/