Frågor till dig som är hemma med barn ("hemmamamma")

1. Jag planerade aldrig mer än ett år framåt. I slutänden blev det att jag var hemmamamma på heltid i ca 15 år och på deltid lika länge. Med deltid menar jag då att jag jobbat till och från på arbetsplatser där jag kunde ha barn med mig, eller att det fungerat med barnvakt de timmar då jag jobbat.

2. Sjätte barnet gick på dagis 15 h/vecka från 4½ år.

3. Han tog ut föräldraledighet vid storhelger (för att förlänga den ordinarie ledigheten) och några gånger när jag var på sjukhus eller hade någon skada som behövde vilas bort. Då var vi helt enkelt hemma båda två.

4. Vi hade alltid gemensam ekonomi, som jag skötte. Pengarna som kom in var hans lön, barnbidragen och periodvis föräldrapenning för mig.

5. Min plan var att börja med kortare vikariat när jag hade tid för det. Sedan skulle jag bygga ut jobbandet i den takt som kändes lämplig. Eftersom jag aldrig haft något drömjobb, så bekymrade jag mig inte för att ha "rätt" utbildning. I stället förlitade jag mig på det stora kontaktnät jag skaffat mig under åren, via Öppen Förskola, Hem o Skola, Brukarråd och olika föreningar.

6. Jag har haft ett lite oregelbundet pensionssparande. Satt in pengar när jag haft några över. Någon inkomst vid sjukdom har jag inte haft förstås, utan då har vi plockat från sparkontot.

7. Ja, men man måste vara lite smart och se om sitt hus. Köra lite katastroftänk innan. Vad händer om jag bryter benet och inte kan ta hand om barn och hem på flera månader? Vad händer om min man blir arbetslös? Om han dör? Om han plötsligt blir kär i någon annan och bara sticker? Se till att ha en extra buffert utöver den vanliga!

Tack för dina svar! Jobbar du nu?

Nej, jag drabbades av maximal otur. Började jobba mer och närmade mig SGI, när vår tonåring blev svårt sjuk. Utan diagnos (läkarna tog inte hennes sjukdom på allvar först) hade jag ingen rättighet att vara hemma med henne, men hon klarade sig inte själv. Det innebar att jag måste börja om från början med att skaffa mig en riktig SGI. Men just där och då blev jag allvarligt sjuk i ett par månader, och sjukdomen gav men för livet. Läkarna ville ha mig sjukskriven helt en längre tid, trots att jag inte hade rätt till sjukpenning. I det läget bestämde sig min man för att överge det sjunkande skeppet. Jag står alltså utan inkomst, läkarna vill inte att jag ska jobba, men jag får ingen sjukpenning. Har också svårt att ta ett jobb, eftersom jag har vissa handikapp av mina sjukdomar.

Men - eftersom jag sett till att lägga undan pengar medan jag kunde, så har jag kunnat leva på sparpengarna under det senaste året. Snålar jag, så klarar jag mig ett år till med hjälp av barnbidrag och underhåll. Sedan löser det sig säkert på något sätt!

Det är lite grann såna scenarion jag är rädd för. Vill nog in och jobba periodvis ändå på nåt sätt för att bibehålla arbetskompetens och få in lite extra pengar.

Vi kommer nog inte skaffa fler än två barn så jag blir nog inte hemma mer än 10 år max i så fall beroende på när tvåan föds.

1) Hur länge har du varit hemma/planerar du att vara hemma?
Vi var hemma helt i 8 år. Sedan pusslade vi så yngsta barnet gick förskola 19 timmar/vecka och resten var vi hemma. Nu är äldsta barnen 8-13 år och pappan jobbar heltid (typ) och jag 50%. Jag har studerat kurser på distans under flera år, för att skydda min SGI och ändå kunna vara hemma mycket.

2) Har du utnyttjat barnomsorg? Om ja, hur många timmar i veckan och vid vilken ålder?
De har börjat förskolan när de varit ca 4 år. Då har de gått 15 timmar/vecka, utom yngsta som gick 15-19 timmar/vecka.

3) Har pappan/din partner tagit föräldraledigt? Om ja, hur länge? Vad gjorde du dessa dagar?
Direkt första barnet föddes gick han ner till 80%. Så fortsatte han i 11 år, tror jag? Under barnets första år har vi inte tagit någon fp alls, sedan har han ofta tagit fp den dag han varit hemma. Han har alltså varit hemma ganska många dagar, 52 dagar x 11 år = 572 dagar, men har bara använt sina öronmärkta dagar = 180 stycken. När barnen varit äldre än 1 år jobbade jag den dag som pappan var hemma, alltså 1 hel dag (20%).

4) Har du någon egen inkomst? Får du fickpengar/lön från din man/partner?
Vi har gemensam ekonomi. Alla pengar vi får in går till ett konto, sedan använder vi dem. Vi har inga "egna" pengar. Under barnets första år, när vi inte haft någon fp, har vi kunnat ta av sparade pengar om vi behövt.

5) Vad är dina planer för framtiden? Har du någon utbildning att falla tillbaka på? Hur tänker du kring möjligheter att återgå till arbete? Eller vill du vara hemmafru även med skolbarn och utflyttade vuxna barn?
Jag är förskollärare, hade hunnit jobba typ 8 år innan jag fick barn. Sedan har jag gått in och täckt upp kollegors arbetstidsförkortningar osv när jag har jobbat, jag blir alltså en typ av vikarie. Passar oss bra, då behöver man inte känna att man ställer till något på jobbet för att man är hemma så mycket. Det har löst sig år från år, vi får väl se hur länge vi pusslar så här. 50% passar mig bra just nu.

5) Hur har ni löst det med tex pensionssparande och inkomst vid sjukdom?
Inget pensionssparande. Vi har hus och sparade pengar som säkerhet, tänker vi. Jag har hela tiden varit noga med att skydda min SGI, så skulle jag bli sjukskriven så får vi faktiskt ut mer pengar än om jag jobbar...

6) Skulle du rekommendera andra som vill, att vara hemmamamma?
Absolut. Tiden med barnen är så värdefull, och den kommer inte tillbaks. Jag har stortrivts och känner mig helt trygg med vårt val och kan lugnt bortse från kommentarer som att barnen blir socialt inkompetenta om de inte går på förskola från de är 1 år osv.
Men sätt dig in ordentligt i alla regler som finns, se till att du är 100% säker på vad dina beslut får för konsekvenser. Om du blir sjuk, om pappan dör, ni separerar, om barnen blir sjuka... Dina beslut kan få stora konsekvenser för ekonomin, så ta reda på fakta och gör kloka val.
(Detta hjälper er också att räkna på hur ni maxar fp och därmed får lite extra pengar.)

Tack, pigglet!

Fler får gärna svara!

Pigglet, vill du berätta hur du maxat din fp och kunnat skydda din SGI?

 

Lövet2, vad tråkigt att läsa. 
Jag har sett dig skriva i andra trådar där jag varit med (men på en annan användare, jag då), och gillar ofta dina råd osv... Jag hoppas verkligen allt löser sig till ert bästa nu!

Hm, jag tror iofs inte att vi maxat fp. Men försökt få ut så mycket som möjligt utan att tumma på hur vi velat vara hemma.

Hur man gör för att maxa blir liksom utifrån varje familjs situation. Har tex mamman ingen SGI, men pappan har en, så tjänar man på att pappan tar föräldraledigt 1 dag/vecka i anslutning till helgen och kan på så sätt ta 3 hela dagar fp. Då sparar man dagar jämfört med om mamman tagit kanske 7 dagar/vecka, samtidigt som man får ut mer pengar OCH får mer tid tillsammans.

Det lönar sig också att räkna på jämställdhetsbonus, om man vill maxa. Och hur vissa jobb går in och ger extra pengar till den föräldraledige, upp till 90% tror jag.

Att skydda sin SGI finns det massor att säga om. Finns vårdnadsbidraget kvar? I så fall är det värt att kolla på.
Vi utnyttjade att båda föräldrarna har rätt att vara hemma första året utan att ta någon fp, så pappan var hemma 1 dag/vecka från första barnet föddes. Han vill inte vara hemma sammanhängande, jag är gärna det, så för OSS var det en lösning som ändå gav honom ca 570 arbetsdagar (drygt 2 år?) hemma, även om det blev utspritt på flera år.

Barnets första år är alltså SGI skyddad, då tog vi ingen fp alls någon av oss. Efter det jobbade jag 1 dag/vecka, medan pappan var hemma, tills nästa barn föddes. Osv, 3 barn fick vi. Tills yngsta barnet var knappt 4 år. Då tror jag jag började jobba 2 dagar/vecka, och så började jag läsa olika kurser på distans för att skydda min SGI. Så har vi fortsatt, jag jobbar nu 50% och läser fortfarande kurser. Läser man inom sitt eget yrkesområde är studierna SGI-skyddande utan att man behöver ta csn-bidrag. Så det är bara plugga på.

Pigglet: Det där är intressant, för när Försäkringskassan gör statistik som politikerna ojar över eftersom det i den papporna ser ut som att de inte är hemma mer än det dom måste, så finns det män som din som är hemma utan fp och utan att det syns.