18-åringen förstör allas liv

Jag har träffat en ny kvinna som jag älskar otroligt mycket, och jag vet att hon känner samma sak för mig. Vi har det fantastiskt tillsammans och har flyttat ihop för en tid sedan. Både hon och jag har barn sedan tidigare. Jag har lite yngre barn och hon har två tonåringar. 

Den äldsta av hennes killar är 18 år och börjar nu gymnasiet för tredje gången. Dom två tidigare gångerna har han lyckats klara ett par månader. Han har blivit diagnosticerad med ADHD och OCD, men det har indikerats att han också kan lida av Asperger.

Min sambo säger att han inte är 18 i huvudet, utan mycket yngre. Jag har svårt att bilda mig en egen uppfattning eftersom han knappast talar med mig, men jag förstår så mycket att det är något som är mycket komplicerat med pojken. Min sambo har vid upprepade tillfällen sagt att om han gör en utredning på sin Asperger så kan han få hjälp med stödboende osv. Jag vet inte om detta är något som sagts till familjen, eller om det är något dom läst. 

Pojken går inte heller ihop med sin far. Han vägrar träffa denna och refererar bara till att om jag ser honom ska han döda honom, vilket känns minst sagt olustigt. Han har också lyckats göra sin bror så besviken att denne inte heller längre vill prata med honom. 

Under sommaren har han gått till olika affärer och hämtat ut mobiltelefoner, datorer och annan elektronik på kredit som han sedan har sålt tror vi. Han skyller på att han blivit lurad, men när vi ber honom gå till polisen och anmäla det så slingar han sig och vägrar. Han håller också på med droger har vi förstått.

När han är hemma så sover han mest, eller "grisar" ner i köket. Hans rum ser ut som ett totalt bombnedslag. Om vi har köpt mat för att laga till middag följande dag så går han upp mitt i natten och äter upp den. Ofta utan ens veta hur man tillagar den, utan äter den mer eller mindre rå.

Så fort hans mor säger till honom att han ska städa sitt rum, gå till skolan, gå till läkaren, osv, så skriker han bara och kallar henne massa saker. Är riktigt otrevlig och irrationell. 

Jag vet att mycket av detta låter som en vanlig tonåring, men jag vet också att det är något som är mycket fel med pojken. Han kan helt enkelt inte sköta sig själv, eller förstå hur livet fungerar. Sedan Juni har han tappat bort 4 uppsättningar hemnycklar, 2 ryggsäckar, sitt pass, sitt ID, sin dator, sin brors kläder, sina skolböcker, osv osv. Listan kan göras lång. Och detta på bara ett par, tre månader. 

Han håller nu även på att förstöra vårt förhållande. Min sambo är så frustrerad hela tiden, och jag känner mig hjälplös. Jag vill att vi ska hitta en hållbar lösning så även jag kan börja inkludera mina barn i vår familj, men så länge han är som han är, så tar han all uppmärksamhet. Min sambo lägger minst 2-3 timmar om dagen på att reparera saker han ställt till med. 

Är det någon som känner igen sig, eller har liknande erfarenheter? Alla tips och info är av intresse. Vi bor i Stockholm om det är någon betydelse. Kanske någon vet någon vi kan prata med?