Missbrukande mamma

Hej! 
Det är så mycket jag skulle vela skriva men ska försöka fatta mig så kort jag kan.
Jag skulle behöva lite råd angående min mor. Det är så att min mamma är alkoholist och har varit det så länge jag kommer ihåg. Jag är snart 20 och har inget minne av min mamma där hon varit nykter under en längre tid, om man inte räknar med den tiden då hon gick med fotboja, som hon var tvungen att ha då hon körde rattfull. Mina föräldrar är skilda sen ungefär fem år tillbaka och under tiden de bodde ihop var min pappa väldigt medberoende och drack då hon drack. När de skilde sig så flyttade jag med min pappa medan mina syskon bodde kvar hos min mamma. Man kan säga att jag ställde ett krav, mig eller alkoholen och hon valde då alkoholen. Jag har två syskon, en syster som är 18 och en bror som är 12 som också bor hos min mamma. Efter ungefär två år hos min pappa bestämde jag mig att flytta och bo mer hos mamma så att jag kunde hjälpa dem och vara ett stöd för dem då jag ofta får stå för mat, städning och läxläsning. Om jag skulle beskriva min mamma så skulle jag säga att hon är egoistisk, elak och väldigt småsint! Hon blir alltid väldigt elak när hon dricker, och det är hon mot alla, mina syskon, mig och hennes nya man. Oftast dricker hon en och en halvliter vin per dag men det kan gå ner till så "lite" som ett sexpack folköl. Kväll, morgon eller dag, det spelar ingen roll. Hon har ett jobb men jag är orolig över att hon ska bli av med det, då hon förut kommit full till jobbet och blivit förflyttad pga det. Hon har tagit antabus men drack igenom det, går på antidepressiva och ibland tunga sömntabletter. Hon är helt enkelt förjävlig och jag vet inte vad jag ska göra. 
Jag önskar att jag kunde flytta till min pappa men han har en ny fru som han prioriterar över oss barn. Vi är hos honom varannan helg och han uttrycker ofta då hur mycket han önskar att vi kunde bo hos honom och slippa detta "helvete" vi bor i. 
Jag tänkt flytta hemifrån ett oändligt antal gånger, men min syster vill inte att jag ska lämna henne och min bror hos mamma och min pappa tycker att jag ska ta körkort först. Tyvärr så påverkas jag mer av min pappa än vad jag skulle vela, han är ändå den ända vuxna jag kan prata med även om han inte förstår hur det är längre, har försökt förklara men han vill nog inte förstå.
Socialen har jag anmält till två gånger under min skoltid och mamma har ljugit sig igenom dem båda gångerna och påstått att hon ska sluta och börja leva ett normalt liv. Hon har gått på en behandling under någon månad, den var hon tvungen att gå under förflyttningen med jobbet, men det gav nog inte så mycket. 

Jag vill bara höra hur ni skulle göra i mitt läge. Flytta hemifrån och ta studielån? (Pluggar till sjuksköterska, men jobbar även extra på ett demensboende) Skita i att ta körkort? Pröva anmäla till socialen igen? Det är ändå så många som påverkas och de senaste gångerna jag anmält till socialen har jag blivit som en syndabock då det var jag som såg till att det kom in en anmälan. Något måste jag göra för min bror.. han blir så påverkad av detta och går in i sig själv, pratar aldrig med någon utanför familjen och sitter vid datorn hela tiden. Han är jag mest orolig över då jag och min syster ändå kan ta oss ifrån mamma en stund om vi så skulle vela. 

Just nu gör det bara så ont att tänka på allt, och jag vill göra något men jag vet inte vad.