Svärföräldra

Gå och sätt dig på ett café medan de är på besök. Åk till dina egna och mer förstående föräldrar.

Bjud inte hem dem mer. As simple as that.

Mina föräldra är döda.

Känns taskigt mot frun med att pka iväg när de kommer.

Men tycket ni drt är okej att komma hem till någon o bötja klaga på deras hem?

Sedan eftersom det är ens svärföräldra så kommer de lite då o då på besök utan att blivit bjudna.

Nej, det är generellt inte okej, i alla fall inte i mitt tycke. Men det kan ju förhålla sig så att dina svärföräldrar och din fru har en jargong och en relation sinsemellan som bygger på att de känt varandra ett helt liv och inte har omförhandlat sitt sätt att bemöta varandra efter att din fru blev vuxen. Med det vill jag ha sagt att svärsöner och svärdöttrar ofta tycker att dialogen mellan deras svärföräldrar och deras partners är hemsk medan de inte alls hör hur dialogen mellan de egna föräldrarna och dem själva är och låter.

Nu har ju inte du några föräldrar kvar i livet och har därmed inget att jämföra med. Vad är din frus inställning till föräldrarnas kommentarer? 

Nej det är inte ok. Är man gäst håller man munnen. Jag tycker du ska prata med din fru om det och att hon säger ifrån till sina föräldrar när de sätter igång. Du ska inte göra det för då blir du den elaka svärsonen.

Vad klagar de på och vad säger din fru?

Hörde om en som gnällde inför sina föräldrar om att saker som partnern lovat göra aldrig blev klara och där svärföräldrarna alltid påpekade de sakerna när de var på besök. Kan det vara fallet här också?

Man säger till. Visst tar det emot men planera in en motkommentar när de klagar på er. Sitter lite i samma sits då svärmor alltid hittar fel hos oss fast vi har städat och fint. Allt ifrån att en tavla borde hänga i ett annat rum till att diskhon behöver skrubbas ren.

Herregud vad folk tydligen lägger sig i. Jag skulle aldrig drömma om att komma hem till mina barn och deras respektive och påpeka saker. Var fan är respekten och känslan för andras integritet?

Man kniper mun och är trevlig, är det något som behövs tas upp så låter man sin partner ta det.
Jag skulle inte lyssna på gnället utan tänka att det är så de är och de är ändock min partners förälder och den relationen är viktigare än att jag måste säga vad jag tycker.

Sen om det är större saker som händer som man bara inte kan ta så är det ens partners jobb att ordna upp det.

Min fru gillar det inte häller o försöker säga ifrån men svärfar specielt verkar inte bry sig utan fortsätter för var gång han kommer.

Är det inte det ena är det det andra. Han verkar alltid finna fel att påpeka.

Visa honom varje gång han/de säger ngt nedlåtande.
"Hur menar du nu?"
"Varför säger du så?"