Hur lyckas man åka 15 mil utan att märka att ungen är borta?

Kanske hade dom 3,4,5 stycken ungar. En mindre märks kanske inte haha

Jag har fem syskon och en gång när kusinerna var på besök så åkte vi i två bilar. Mamma trodde att lillebror åkte med pappa och vice versa. Fast misstaget upptäcktes rätt snabbt. Så jo det kan hända. Men 15 mil! Och en treåring! Undrar hur de tänkte :P

Jag har fem syskon och en gång när kusinerna var på besök så åkte vi i två bilar. Mamma trodde att lillebror åkte med pappa och vice versa. Fast misstaget upptäcktes rätt snabbt. Så jo det kan hända. Men 15 mil! Och en treåring! Undrar hur de tänkte :P

Åh, jag ryser. Detta är en av mina stora nojor som mamma - jag vet inte hur många gånger jag skräckslaget vänt mig om i bilen för att se om sonen verkligen är med när han suttit tyst längre än normalt. Lyckligtvis har han alltid varit det.

Jag kan på sätt och vis förstå att sånt här händer. Ofta är det nog så att man är så oerhört inne i något annat att man inte tänker. Ett bråk eller en spännande diskussion som upptar all ens tankeförmåga. Är man ensamt ansvarig för ett barn så har man det kanske ändå i hela tiden bakhuvudet att man måste ha koll på barnet, men är man två som delar ansvaret och som litar på varandra så tror jag att man också undermedvetet släpper på kontrollen lite. 

Men ja, 15 mil är riktigt långt.

Vi har precis gjort den bilresan med barn och jag har också svårt att förstå hur man kan glömma ett barn, visst de rastplatserna har ofta en liten lekplats men man knäpper ju fast barnen innan man åker osv, för oss som ändå har lite äldre barn 6 o 9 är det ett himla sjå att få in barnen i en 'välpackad' bil och hitta alla jäkla Ipads och sladdar innan man åker vidare