Den är inte nådig den besvikelsen. Jag känner liksom nada, nichts, ingenting! Hade jag bara haft några tecken att hålla fast vid. Visserligen tror jag att slemproppen började släppa i lördags, så förhoppningsvis händer det något iaf. Googlade nyss bf +10 och hamnade hos någon som skrev ett blogginlägg förra sommaren. Hon nämnde delmål. Jag har tidigare använt mig av delmål, men som legat ungefär 2 veckor fram i tiden. Nu, efter att ha läst bloggen, inser jag att det kanske är bättre med delmål som ligger närmre i tiden. Kanske ska jag gå upp nu, och njuta av en kopp kaffe i min ensamhet. För det kan ju faktiskt vara sista gången.. =) *försöker tänka positivt!*