13åring som stjäl

Forts... Hon är den enda som varit där, syskonen är 7 år så de har inte tagit pengarna själv på den korta stunden. Hon låser in sig på sitt rum, vägrar komma ut. Både jag och hennes pappa pratar med henne men hon fortsätter neka - säger att syskonen "lekt med pengarna och tappat bort dem" . Fortsätter med att gråta och skrika och kalla mig för elak som skyller på henne. Försöker förklara att det är bättre att hon erkänner än att göra allt värre genom att ljuga - men hon nekar. Hon har tagit saker förut men aldrig erkänt och hennes pappa är inte mycket för konsekvenser , jag vill inte bli den elaka "styvmamman" så jag har försökt hålla mig utanför. Den här gången trodde jag att hon faktiskt skulle erkänna så skulle vi få slut på att saker försvinner ... Men jag hade fel. Frågan är vad gör man? Det är inte ok att hon går o tar saker här hemma ,

Hon måste ju kunna förklara hur hon skulle bekosta sin resa, om hon inte har några pengar.
Om hon fortfarande är inlåst på sitt rum bör ju pengarna vara där. Det är väl bara att söka igenom rummet (och de kläder hon har på sig). 

Fortsättningsvis får ni helt enkelt vara bättre på att förvara värdefulla ting. De yngre barnen kanske kan få ett kodlås (med en kod de inte får säga till någon). Ni vuxna kan väl ha plånböcker på ett ställe där hon inte når/ser alt. öppet, men alltid i er närhet (på vardagsrumsbordet, sovrumsbordet etc). 

Hade själv ovanan att plocka mynt och mindre sedlar av mina föräldrar under en period och ett av skälen var att det var så lätt (de hade ofta mynt i alla klädfickor, eller på köksbänken. Det låg kanske pengar på ett tiotal ställen i huset så föräldrarna hade ingen möjlighet att se den totala summan och om något försvann.

Hon har ju haft lång tid på sig att gömma pengarna , kan ligga var som helst. Har mest problem med att hon ljuger och att hon lägger skulden på mig ( Vera är så DUM som skyller på mig, jag har aaaaldrig tagit något"). Hon tar som sagt andra saker än pengar och får sällan några konsekvenser , jag vill ha slut på beteendet! Samtidigt fixar jag inte att vara den som tar allt medan pappan bara rycker på axlarna. Han menar att han "säger ju till" men sen då? Han säger till/frågar - hon nekar och sen är det bra. Vad lär hon sig av det ?

Som bonusmamma kan du inte göra så mycket. Eftersom hon inte får några som helst konsekvenser lär inte detta sluta. Jag har varit med om mitt ena barn snott pengar ur en kompis kassaskrin. Det barnets föräldrar hade koll på pengarna. Efter ett par timmars "förhör" från min sida bröt mitt barn ihop och erkände. Han fick betala från sin veckopeng varje lördag till skulden var betald. Surt för honom. Likaså när han som 7-åring snott godis från affären. Han fick gå ner till affären med mig, erkänna, be om ursäkt, betala godiset som slängdes. Så vitt jag vet har han aldrig stulit efter det.

Hon vägrar komma och äta middag- stängt in sig på sitt rum. Pappan tycker synd om henne, jag blir irriterad på både henne och honom. Hon surar och skyller allt på mig - pLötdligt är det synd om henne?

Din sambo är en fegis. Han vågar inte ta konflikten och det rider 13-åringen på. Hon VET att du vet. Och skäms samtidigt som hon troligen kommer avsky dig eftersom du fattar. Inte nån lätt situation.

Hur har det gått ts?

Vilken toffel till man du har. Förlåt.

Här hade det tagit hus i helvete! Nja iallafall minst vad en här ovan beskrev när hens son snodde pengar. Samt att jag skulle gjort klart att mitt förtroende för henne hade skadats reellt.

Detta måste ju få konsekvenser!! Vad säger flickans mamma?

Hur det gått ? Inte alls :/ var ute med hunden imorse och när jag kom hem hade hon stuckit till en kompis. Frågade min man om han verkligen tyckte det var okej, och sa att hon enligt mig hade fått stanna hemma tills pengarna var tillbaka! Nu är klockan 9 på kvällen och hon är inte hemma. Hon ringde och frågade om hon fick sova hos kompisen, hennes pappa sa nej men antar att hon kommer att sova där ändå. Konsekvenser? Nej vad är det. Skapligt irriterad på min man just nu, han saknat helt förmågan att säga nej och säga ifrån. Hon gör som hon vill och han låter det hända.

Stackars barn. Det här barnet kommer samhället fostra senare. HUR skall man lära sig leva i ett samhälle med alla de sociala scills som krävs när man inte ens inom sin egen familj får ta konsekvenser av sitt handlande?

Håller med!

Sen är det absolut inte ditt fel ts. Det är ju nergrävdas vad en får göra som styvmamma eller vad man vill kalla det. Även vad man borde göra.

Förstår verkligen inte din mans agerande... Har han ingen förslag på hur ni kan få ett slut på detta? Och på en lämplig konsekvens?