Bonusbarn eller nja nästan....
Är tillsammans med en man sen ett år, han har tre tonårsbarn på halvtid och jag har ett barn på 10 år på heltid
Min är väldigt uppmärksamhetskrävande, vill synas och höras hela tiden och gära tala om att hon är bra på dett mesta.
Hon har varit med om en jobbig separation där pappan helt släppt all kontakt med henne, därefter var jag svårt sjuk under ett års tid.
Vi bor på varsitt håll ännu, men drömmer om en framtid ihop. Detta känns dock väldigt avlägset, eftersom hans barn emellanåt blir väldigt trött på min.
Detta resulterar i att de istället för att säga till henne att sluta eller dämpa sig, blir retlig o gör elaka saker mot henne.
Jag har försökt prata med henne och få henne förstå att hon måste lyssna på andra och inte alltid framhäva sig själv. Detta går dock inte så bra.
Motgångar hanterar hon ofta med elaka tillmälen o fula ord som hon strax ångrar.
Känns tråkigt och jobbigt för alla, hon som får höra att hon beter sig illa, jag som hamnar i konflikt, mannens barn som hamnar i skymundan o tröttnar , beter sig illa, mannen som hamnar i massa konflikter
Nån som har tips till oss?