Är jag hemsk?

Har reducerat sockerintaget ganska extremt. Lyckades genom sträng diet så länge det höll (allt ifrån bra GI-värden för ändamålet till att reglera upp surheten i kroppen med gurka och citron om dagarna) och vid återfall köra en mindre sträng diet ett tag (naturligtvis inte gå loss dagarna i ändan men återfallet i sig kan absolut handla om ren hetsätning deluxe någon gång och så) för att sedan återgå till sträng diet så snabbt som möjligt.

Så höll det på - fram och tillbaka, steg för steg mindre sockerintag i det hela - tills kroppen svarade på behandlingen och dämpade abstinensen. Kroppen vänjer sig ganska fort. De allra första dagarna suger rätt hårt dock.

Efter några månader så har kroppen vant av sig och reagerar rätt hårt och säger ifrån mycket strängare när man föräter sig. Har kört såhär i närmare ett år och ordentligt stabilt i cirka 6 månader.
Gick på för hårt med en ananaspaj för ett litet tag sedan, mådde illa i drygt 36 timmar. Kunde inte sova, magen helt i kaos och toalettbesöken kunde man relatera diverse bibelpassage med (ingen annan reagerade det minsta på pajen i sällskapet, kan tilläggas).

Nog lättast att just lägga sig på den nivån, efter ett tyngre beroende - alltså några steg lägre sockerintag än den generella i samhället. Då reagerar man just väldigt tråkigt jämfört med omgivningen, i slutändan, och det minskar den definitiva återfallsrisken i längden.
Hade nog inte ens mäktat med att falla tillbaka i gamla vanor nu. Det hade hade liksom krävt någon slags destruktiv målmedvetenhet att ens klara av.

Kan tillägga att lagom mängder sötsaker smakar 10 gånger godare nu för tiden.

Det går och helt klart värt det!

Det är inte för inte, många vill få socker till en drog.
Då den har så många gemensamma egenskaper, som då droger har.
När det kommer till sug och beroende, så pratar man i paritet med heroin och kokain i hur stark beroendet kan bli.
Där möss utan problem går över elektriska golv, bara för att få socker.
Vilket lustigt nog inte sker, om det finns droger på andra sidan det elektriska golvet(eller ja, inte i lika stor utsträckning).

Visst kan man äta socker, men man får vara försiktig, precis som dom som tar droger.
De flesta klarar av sockerintag, andra inte.
Börjar man gömma socker, ja, då är du illa däran och ska omedelbart lägga upp en plan på att minska intaget.

Mitt tips, är uteslutning av kolhydrater till större delen, i ca 10-14 dagar.
Själva kroppsliga suget efter socker/kolhydrater, brukar normalt ge sig med efter 3-5 dagar.
Det psykiska suget tar längre tid.
Öka sen kolhydraterna till en rätt låg nivå(lågt mot vad anses som "normalt").
Sen hur länge du måste köra så, vet man bara själv och hur man reagerar.
En del klarar det snabbt och blir fria, för andra är det mer eller mindre livslångt.

Känner igen mig. Har hela mitt liv "knarkat" på socker i större eller mindre omfattning.

Det enda som hjälper mig är total avhållssamhet från socker (alla kolhydrater). Äter lchf sedan drygt ett år tillbaka och ångrar inte en sekund att jag började. Jag kan äta hur mycket jag vill och behöver därför aldrig gå omkring hungrig. Sockersuget släppte på mindre än en vecka. Känner mig fri och är klarare i skallen.

Det hemska är att i princip alla kolhydrater triggar mig. Har någon gång ätit något så modest som ett knäckebröd och suget är direkt tillbaka. Kan inte sluta och klämmer i mig hur många knäckebröd som helst på raken. Blir ett matmonster.

Tror att lchf är det enda som funkar för grova socker-junkies. Kan varmt rekommendera det :)