• Anonym (Bonus)

    Är ni delaktiga i bonusfamiljer?

    Behöver hjälp att sortera mina tankar lite. Min man har en son som bor hos oss varannan vecka. Sonen är trevlig o vi respekterar varandra, så inga problem med pojken. problemet ligger i mannen o hans ex som ständigt gör förändringar i hur pojken ska vara hos oss eller hos mamma. Egentligen inga problem, men mannen säger aldrig nej till exet oavsett om vi har annat planerat eller inte, vilket gjorde mig irriterad då jag ständigt får planera om.

    Efter ett tag tröttnade jag (innan vi bodde ihop, jag har nämligen oxå ett barn sen tidigare så planering är A o O för att få tid tillsammans) och satte ner foten. Jag nekade att det skulle bytas helger (om det inte händer nåt speciellt såklart).

    Nu istället så säger mannen ingenting, mer än precis innan han ska tex hämta pojken på mamma-veckan. Sen säger han att han har visst sagt det, jag måste ha glömt och sen blir han jättearg för att han tror att jag inte gillar hans son (vilket inte är det som det handlar om).

    Nu vet jag inte längre om jag verkligen är så hemsk, eller om jag har rätt att bli tillfrågad om förändringar innan?

    Jag är så trött på att ständigt känna mig överkörd o orespekterad, min man tycker såklart att jag överdriver.

  • Svar på tråden Är ni delaktiga i bonusfamiljer?
  • Brumma

    Självklart är jag delaktig i allt som rör bonusen och som även påverkar mig på ngt sätt. Ja, även sådant som inte påverkar mig eftersom min man diskuterar och funderar med mig som bollplank. Vi är familj, ett par, inte han och mamman. Så även om det gäller tex val av skola så väljer min man att diskutera det med mig för att sedan lämna sin - vår - åsikt till mamman. Får han en fråga om byte av umgängesdagar, hämtning o lämningstider, semesterplanering osv så pratar hsn varje gång med mig innan han svarar. Jag skulle inte vara ok med ngt annat. Han vill att jag skall vara delaktig gällande hans barn (vilket är en självklarhet för mig). Då gäller delaktighet fullt ut och ibte enbart när det passar honom och på hans villkor. Mitt ord, min vilja och mina önskemål väger lika tungt som hans.

  • Anonym (Bonus)
    Brumma skrev 2015-07-19 21:43:21 följande:

    Självklart är jag delaktig i allt som rör bonusen och som även påverkar mig på ngt sätt. Ja, även sådant som inte påverkar mig eftersom min man diskuterar och funderar med mig som bollplank. Vi är familj, ett par, inte han och mamman. Så även om det gäller tex val av skola så väljer min man att diskutera det med mig för att sedan lämna sin - vår - åsikt till mamman. Får han en fråga om byte av umgängesdagar, hämtning o lämningstider, semesterplanering osv så pratar hsn varje gång med mig innan han svarar. Jag skulle inte vara ok med ngt annat. Han vill att jag skall vara delaktig gällande hans barn (vilket är en självklarhet för mig). Då gäller delaktighet fullt ut och ibte enbart när det passar honom och på hans villkor. Mitt ord, min vilja och mina önskemål väger lika tungt som hans.


    Tack!
    Så hade jag väl hoppats på att ha det. Men min man blir sur o menar på att han ska väl inte behöva fråga mig om lov att ha sonen. Jag menar nog att det inte handlar om att fråga om lov, mer vikten av att visa på att mina åsikter oxå är viktiga. Jag hade nog inte ens tagit illa upp om dom bestämde, men i af informerade mig i tid (dvs inte när min man ska åka o hämta honom).
  • Anonym (Bonus)
    Brumma skrev 2015-07-19 21:43:21 följande:

    Självklart är jag delaktig i allt som rör bonusen och som även påverkar mig på ngt sätt. Ja, även sådant som inte påverkar mig eftersom min man diskuterar och funderar med mig som bollplank. Vi är familj, ett par, inte han och mamman. Så även om det gäller tex val av skola så väljer min man att diskutera det med mig för att sedan lämna sin - vår - åsikt till mamman. Får han en fråga om byte av umgängesdagar, hämtning o lämningstider, semesterplanering osv så pratar hsn varje gång med mig innan han svarar. Jag skulle inte vara ok med ngt annat. Han vill att jag skall vara delaktig gällande hans barn (vilket är en självklarhet för mig). Då gäller delaktighet fullt ut och ibte enbart när det passar honom och på hans villkor. Mitt ord, min vilja och mina önskemål väger lika tungt som hans.


    Och sen skrev du en viktig sak, kanske lite det jsg har hängt upp mig på. Att det är du och din man som är en familj nu.
    Så känner inte jag. Min man är ff (många år senare) mer familj med exet än med mig..
  • Anonym (?)
    Anonym (Bonus) skrev 2015-07-19 22:06:38 följande:
    Tack!
    Så hade jag väl hoppats på att ha det. Men min man blir sur o menar på att han ska väl inte behöva fråga mig om lov att ha sonen. Jag menar nog att det inte handlar om att fråga om lov, mer vikten av att visa på att mina åsikter oxå är viktiga. Jag hade nog inte ens tagit illa upp om dom bestämde, men i af informerade mig i tid (dvs inte när min man ska åka o hämta honom).
    Fast grejen är ju att du tog illa upp när du fick veta i förväg. Du skriver att du då satte ner foten, och det är därför han inte säger något i förväg.

    Hur ska du ha det? Hur han än gör blir det fel.
  • Påven Johanna

    Ja, jag är och känner mig väldigt delaktig och viktig i vår familj, men vare sig jag eller min man har någonsin frågat varandra om lov (eller inhämtat åsikter) om att ha våra ungar hemma. Jag behöver inte informeras om att ungarna kommer hem och jag skulle heller inte informera om en så, för mig, självklar sak. 

  • Anonym (Bonus)
    Anonym (?) skrev 2015-07-19 22:12:20 följande:
    Fast grejen är ju att du tog illa upp när du fick veta i förväg. Du skriver att du då satte ner foten, och det är därför han inte säger något i förväg.

    Hur ska du ha det? Hur han än gör blir det fel.
    Jo du har rätt. Jag blev irriterad då med eftersom han inte kollade. Så jo, jag vill nog att man stämmer av med varandra innan man lovar.
    Så det jag skrev nyss stämmer uppenbarligen inte! Jag vill att han frågar, men inte att han ska känna att han "frågar om lov" utan mer en fråga "har vi nåt annat då"?
    Som sagt, jag behöver hjälp att sortera tankarna, det är kanske jag som har fel.. Tack!
  • Anonym (Bonus)
    Påven Johanna skrev 2015-07-19 22:14:06 följande:

    Ja, jag är och känner mig väldigt delaktig och viktig i vår familj, men vare sig jag eller min man har någonsin frågat varandra om lov (eller inhämtat åsikter) om att ha våra ungar hemma. Jag behöver inte informeras om att ungarna kommer hem och jag skulle heller inte informera om en så, för mig, självklar sak. 


    Inte ens om det påverkar resterande familjemedlemmar?
  • Påven Johanna
    Anonym (Bonus) skrev 2015-07-19 22:17:27 följande:
    Inte ens om det påverkar resterande familjemedlemmar?
    Hur menar du? Lever man i en familj bestående av fler än en person så räknar i alla fall jag med att alltid bli påverkad och påverka på en hel rad sätt. Jag kan helt enkelt inte se vilka situationer det skulle spela roll i om ungarna kommer hem/är hemma. 

    Jag ser att du nämnt tid tillsammans som ett skäl till varför du vill bli informerad och helst inte önskar ändringar, men jag har aldrig känt så alls. Vi har haft och har massor med tid tillsammans även när barnen (och kompisarna) är hemma. Vi behöver inte vara helt ensamma för att känna att vi har tid tillsammans. 
  • Anonym (Bonus)
    Påven Johanna skrev 2015-07-19 22:22:20 följande:
    Hur menar du? Lever man i en familj bestående av fler än en person så räknar i alla fall jag med att alltid bli påverkad och påverka på en hel rad sätt. Jag kan helt enkelt inte se vilka situationer det skulle spela roll i om ungarna kommer hem/är hemma. 

    Jag ser att du nämnt tid tillsammans som ett skäl till varför du vill bli informerad och helst inte önskar ändringar, men jag har aldrig känt så alls. Vi har haft och har massor med tid tillsammans även när barnen (och kompisarna) är hemma. Vi behöver inte vara helt ensamma för att känna att vi har tid tillsammans. 
    Fast jag får ju aldrig påverka, bara bli påverkad.
    Jag kanske svarar lite i affekt nu, men igår frågade jag om vi hade något planerat i em/kväll. Nej svarade han o då fixade jag barnvakt till vårt gemensamma barn, o fixade så vi o några kompisar skulle ut o käka för att fira en födelsedag för ett tag sen. Det skulle vara en överraskning, som jag kl 11 i fm fick ställa in för då meddelande han att sonen skulle komma.
    Kändes bara så surt just då.
  • Påven Johanna
    Anonym (Bonus) skrev 2015-07-19 22:31:09 följande:
    Fast jag får ju aldrig påverka, bara bli påverkad.
    Jag kanske svarar lite i affekt nu, men igår frågade jag om vi hade något planerat i em/kväll. Nej svarade han o då fixade jag barnvakt till vårt gemensamma barn, o fixade så vi o några kompisar skulle ut o käka för att fira en födelsedag för ett tag sen. Det skulle vara en överraskning, som jag kl 11 i fm fick ställa in för då meddelande han att sonen skulle komma.
    Kändes bara så surt just då.
    Ja, så kan det ju gå med överraskningar. Det är ju samma sak som du själv kritiserar i den här tråden. 

    Men varför ställde du in då? Kan inte bonussonen också ha barnvakt? Eller följa med ut och käka middag? 

    Jag har hur som helst aldrig känt så där. Det har naturligtvis hänt hos oss också att något fått ställas in för att något annat varit viktigare, eller för att nya förutsättningar uppstått men det har aldrig varit hela världen för min eller för min mans del. Vi ser det som sådant som kan hända när man lever ihop, har barn och interagerar med människor. 
Svar på tråden Är ni delaktiga i bonusfamiljer?