Anonym (Ts)

Äldre 17 Jul 21:36

21 svar

Hjälp hur ska en bonusmamma vara?

Hej!

Ni biologiska mammor som har med en bonusmamma att göra med, hur ska vi vara för att ni ska känna er nöjda och säkra?

Jag och min kille har varit tillsammans i 8 månader. För 3 månader tyckte min pojkvän det var läge för mig att träffa hans son. När biomamman fick veta det blev hon alldeles utom sig. Hon blev först arg och sa nej. Sedan ändrade hon sig och sa att det inte berodde på mig men att hon inte tyckte att det passade just nu pg av saker som hänt i familj och släkten.

Jag respekterade det.

Sonen vet om att jag finns och frågar väldigt mycket om mig. Han har själv uttryckt att han vill träffa pappas tjej men pg av mammans önskemål att inte göra förändringar i barnets liv har vi (framförallt jag) valt att respektera mamman.

Sonen fyllde år häromdagen och han ska ha ett kalas hos pappan nu i helgen. Jag trodde att jag skulle vara närvarande eftersom jag har nu i 3 månader respekterat mammans önskemål kände att det kanske var okej från mammans sida att jag nu träffade sonen.

Jag stod i butiken och skulle köpa en present åt sonen. Men var osäker om han skulle gilla den. Så jag ringde min pojkvän och frågade "tror du han tycker om det här"

Min pojkvän svarar mig jätteglatt "fråga honom själv!"

Och räcker telefonen till honom. Jag blev helt ställd för jag har aldrig pratat med barnet.

När biomamman fick reda på att jag hade pratat med sonen i telefonen hade hon ringt upp min pojkvän och "nästan" skällt ut honom och sagt att hon inte gillade att jag hade tagit kontakt med sonen samt sagt att jag kliver in i deras familj som att jag vore något.

Jag är så chockad! Vad ska man göra? Är det mig det fel på? VARFÖR beter sig mamman så här?

De har varit separerade i 9 år.. Pappan varit lite frånvarande i halva barnets liv men försöker sitt bästa nu.

Biomamman har ny man och barn sen många år tillbaka.

Sockervaddspinnen

Äldre 17 Jul 21:44

#1

Hon är väl arg på pappan som aldrig brytt sig, tills nu, då han har dig som kan ta hand om sonen (klassiker vettu). ;)

OT: Var det inte lite klumpigt att låta dig fråga födelsedagsbarnet, om han skulle gilla den present du tänkt att köpa? - Överraskningen är ju halva grejen med paket. För övrigt så bevisar det ju ännu mer, det du själv skriver, att _pappan varit frånvarande_ och knappt ens tycks känna sitt eget barn.

Var beredd på att ta ansvar. I say no more.

Men ang. din fråga, som sagt, så är hon väl bara irriterad över att pappan vill ta ansvar nu, efter nio år. Hon lär ju också ha räknat ut att ansvaret kommer att ligga på dig.

Anonym (pp)

Äldre 17 Jul 21:50

#2

En bra bonusmamma är en empatisk människa med stor kännedom om personliga gränser. Och kan både respektera andras gränser och sätta sina egna. Dessutom bör hon inte vara lagd åt det avundsjuka hållet.

Ett barn har oftast två föräldrar. Det gäller att ha klart för sig vem som bestämmer och över vad. Större saker (skola, dop, sjukvård etc) gällande barnet behöver de vara överens om. Det innebär att ingen av föräldrarna har rätt att på egen hand fatta sådana större beslut. Mindre vardagliga saker (läggdags, mat, kläde etc) gällande barnet har båda föräldrarna mandat att på egen hand fatta beslut om. Föräldrarna behöver med andra ord inte konsultera varandra om huruvida de kan ta med sig barnet på zoo eller åka och träffa lisa.

Det låter som du råkat ut för en ocool morsa. Strunt i henne och bestäm tillsammans med pappan hur ni vill göra. Han är också förälder och rätt att på egen hand fatta beslut om vilka personer han vill introducera och ha i sitt barns liv.

Anonym (pp)

Äldre 17 Jul 21:52

#3

Sockervaddspinnen skrev 2015-07-17 21:44:47 följande:

Hon är väl arg på pappan som aldrig brytt sig, tills nu, då han har dig som kan ta hand om sonen (klassiker vettu). ;)

OT: Var det inte lite klumpigt att låta dig fråga födelsedagsbarnet, om han skulle gilla den present du tänkt att köpa? - Överraskningen är ju halva grejen med paket. För övrigt så bevisar det ju ännu mer, det du själv skriver, att _pappan varit frånvarande_ och knappt ens tycks känna sitt eget barn.

Var beredd på att ta ansvar. I say no more.

Men ang. din fråga, som sagt, så är hon väl bara irriterad över att pappan vill ta ansvar nu, efter nio år. Hon lär ju också ha räknat ut att ansvaret kommer att ligga på dig.

Vem bryr sig om vad haggan är irriterad över egentligen? Om hon vill ha respekt och någon som tar hänsyn till hennes känslor bör hon tagga ner.

Sockervaddspinnen

Äldre 17 Jul 21:59

#4

Anonym (pp) skrev 2015-07-17 21:52:34 följande:

Vem bryr sig om vad haggan är irriterad över egentligen? Om hon vill ha respekt och någon som tar hänsyn till hennes känslor bör hon tagga ner.

Jag svarade på det jag kunde, av frågorna i trådstarten.

Anonym (Nina)

Äldre 17 Jul 22:02

#5

Anonym (pp) skrev 2015-07-17 21:50:34 följande:

En bra bonusmamma är en empatisk människa med stor kännedom om personliga gränser. Och kan både respektera andras gränser och sätta sina egna. Dessutom bör hon inte vara lagd åt det avundsjuka hållet.

Ett barn har oftast två föräldrar. Det gäller att ha klart för sig vem som bestämmer och över vad. Större saker (skola, dop, sjukvård etc) gällande barnet behöver de vara överens om. Det innebär att ingen av föräldrarna har rätt att på egen hand fatta sådana större beslut. Mindre vardagliga saker (läggdags, mat, kläde etc) gällande barnet har båda föräldrarna mandat att på egen hand fatta beslut om. Föräldrarna behöver med andra ord inte konsultera varandra om huruvida de kan ta med sig barnet på zoo eller åka och träffa lisa.

Det låter som du råkat ut för en ocool morsa. Strunt i henne och bestäm tillsammans med pappan hur ni vill göra. Han är också förälder och rätt att på egen hand fatta beslut om vilka personer han vill introducera och ha i sitt barns liv.

Det där om att pappan också alltid har rätt att bestämma vem barnet ska träffa utan att fråga mamman stämmer inte alltid. Min dotters pappa får inte ta med honom till vem han vill utan att rådfråga och informera mig innan och han får bara ta med barnet om han själv måste åka till den personen akut. Han måste ringa mig innan så att jag kan komma och hämta dottern innan han åker helst men annars hos pappans kompis (alla är lika dana och olämpliga för dottern).

Anonym (jupp)

Äldre 17 Jul 22:05

#6

Sockervaddspinnen skrev 2015-07-17 21:44:47 följande:

Hon är väl arg på pappan som aldrig brytt sig, tills nu, då han har dig som kan ta hand om sonen (klassiker vettu). ;)

OT: Var det inte lite klumpigt att låta dig fråga födelsedagsbarnet, om han skulle gilla den present du tänkt att köpa? - Överraskningen är ju halva grejen med paket. För övrigt så bevisar det ju ännu mer, det du själv skriver, att _pappan varit frånvarande_ och knappt ens tycks känna sitt eget barn.

Var beredd på att ta ansvar. I say no more.

Men ang. din fråga, som sagt, så är hon väl bara irriterad över att pappan vill ta ansvar nu, efter nio år. Hon lär ju också ha räknat ut att ansvaret kommer att ligga på dig.

Jag är böjd att hålla med Sockervaddspinnen här.

Anonym (a)

Äldre 17 Jul 22:11

#7

Anonym (Nina) skrev 2015-07-17 22:02:51 följande:

Det där om att pappan också alltid har rätt att bestämma vem barnet ska träffa utan att fråga mamman stämmer inte alltid. Min dotters pappa får inte ta med honom till vem han vill utan att rådfråga och informera mig innan och han får bara ta med barnet om han själv måste åka till den personen akut. Han måste ringa mig innan så att jag kan komma och hämta dottern innan han åker helst men annars hos pappans kompis (alla är lika dana och olämpliga för dottern).

Men det är ju du som bestämt på egen hand. Eller? Lagligt har han väl rätt att ta med sitt barn hem till vem han vill. Varför får han inte ta med sitt barn till någon om det inte är akut? Jag förstår att det kan finnas skäl i ditt fall, och att vissa personer är olämpliga för barn, men samtidigt har ju barnets förälder rätten att ta med sig sitt barn. Att det fungerar i ert fall är ju för att pappan lyssnar på dig och gör som du vill. Om han nu gör det.

Till TS: du verkar göra allt rätt, men mamman verkar lite knepig. Som tidigare sagts... bestäm tillsammans med pappan om när du kan träffa barnet. Du kan ju inte hålla dig undan jämt, och barnet verkar intresserat. Kanske kan du/ni fråga mamman när hon tycker det är lämpligt (efter ett års förhållande)? men det är ju inte nödvändigt egentligen att hon samtycker. Bara smidigare.

Anonym (pp)

Äldre 17 Jul 22:13

#8

Anonym (Nina) skrev 2015-07-17 22:02:51 följande:

Det där om att pappan också alltid har rätt att bestämma vem barnet ska träffa utan att fråga mamman stämmer inte alltid. Min dotters pappa får inte ta med honom till vem han vill utan att rådfråga och informera mig innan och han får bara ta med barnet om han själv måste åka till den personen akut. Han måste ringa mig innan så att jag kan komma och hämta dottern innan han åker helst men annars hos pappans kompis (alla är lika dana och olämpliga för dottern).

Jag antar att du har enskild vårdnad eller att ni har ett domstolsbeslut på det som bygger på att pappan inte är pålitlig.

I vanliga fall så har föräldrar inte rätt att detaljstyra varandras liv på grund av något gemensamt barn.

Venne

Äldre 17 Jul 22:30

#9

Hon verkar ha issues. Eller så har din kille gjort saker för att det skulle bli så här, typ introducerat ett gäng tjejer som sonen sen saknat efter några månader. Iaf, din kille får ta den striden, inte du. Du har inte gjort något fel alls. Han får sätta ner foten och säga åt henne att jo, de kommer umgås för vi är ett seriöst par nu.

Anonym (Nina)

Äldre 17 Jul 22:42

#10

Anonym (a) skrev 2015-07-17 22:11:54 följande:

Men det är ju du som bestämt på egen hand. Eller? Lagligt har han väl rätt att ta med sitt barn hem till vem han vill. Varför får han inte ta med sitt barn till någon om det inte är akut? Jag förstår att det kan finnas skäl i ditt fall, och att vissa personer är olämpliga för barn, men samtidigt har ju barnets förälder rätten att ta med sig sitt barn. Att det fungerar i ert fall är ju för att pappan lyssnar på dig och gör som du vill. Om han nu gör det.

Till TS: du verkar göra allt rätt, men mamman verkar lite knepig. Som tidigare sagts... bestäm tillsammans med pappan om när du kan träffa barnet. Du kan ju inte hålla dig undan jämt, och barnet verkar intresserat. Kanske kan du/ni fråga mamman när hon tycker det är lämpligt (efter ett års förhållande)? men det är ju inte nödvändigt egentligen att hon samtycker. Bara smidigare.

Nej jag har inte bestämt det vi har haft rättegång och sånt och han fick först bevaka umgänge men nu så tycker dom att han sköter sig och då ska han bara ringa mig om han måste iväg till nån av sina skumma kompisar
så att jag kan komma och hämta dottern så hon inte måste följa med.
Men hade det inte varit sagt så från domstol så hade han inte lyssnat om jag sagt så för han förstår inte att det är fel miljö för ett barn att vara i.

Hjälp hur ska en bonusmamma vara?

INNEHÅLL