Press, ångest och oro...
Varnar redan innan för långt och rörigt inlägg!
Jag känner att jag inte har någon att riktigt prata med detta om, givetvis min man men han är ju så på???? och efter att ha läst otroligt mycket bra på den här sidan så tänkte jag att jag delar med mig av min inre stress!
Jag är gift med världens bästa man. Utan tvekan. Han stöttar mig till 200% när det behövs. Han är verkligen min soulmate. Förutom en liten detalj...
Hör och häpna, karln vill ha barn och det gärna nyss medans jag sitter vit i ansiktet av skräck. Jag Vill INTE är det enda som kommer upp! Men ju mer han har tjatat peppat och diskuterat har jag mjuknat något. Från aldrig i livet till ja, kanske, om en massa år...
Han skulle utan tvekan bli världens bästa pappa så det är inte de jag känner oro över utan det är allt annat.
Listan kan göras otroligt lång!
Aldrig mer göra spontan saker
Aldrig mer ha sex
Aldrig kunna åka utomlands
Aldrig kunna göra något själva
Aldrig kunna fortsätta med hästarna
Inte älska min man lika mycket
Inte få bara vara själva som vi älskar mest
Att vi inte kommer klara det pch skilja oss
Aldrig att jag vill ha ett skiljsmässobarn!
Men värst av allt är nog listan över skräcken att vara med barn och sen föda...
Kommer aldrig kunna ha sex för att man är förstörd
Bli gigantiskt fet och äcklig
Känna något röra sig i magen får mig att rysa
Att smärtan kommer vara olidlig så jag inte klarar av det och dör
Att barnet kommer ut och är fult och jag inte vill ha det
Att jag kommer vara en värdelös mamma
Att jag aldrig kommer älska ett barn
Jag mår så dåligt över detta som ligger och gror i mina tankar varje dag. Jag älskar barn så det är inte så att jag inte tycker om de små liven.
Men jag är så rädd att allt ska skita sig och bara bli kaos pågrund av att jag inte är som alla andra som skaffar barn till höger och vänster och är överlyckliga.
Men samtidigt så är detta något min man verkligen verkligen vill och skulle jag någonsin skaffa barn så är det med honom.
När man diskuterar med folk så säger de något i stil med
Äsch du kommer ändra dig
Men ooojj så kan du ju inte tänka
Ja men du skaffar inte barn för hans skull
Men så egoistiskt av dig att inte vilja ha barn
Klart du inte kommer att inte älska dit barn
Klart ni kan fortsätta göra saker
Osv osv...
Nej jag vet inte alls vad jag vill med detta inlägget, ventilera? Höra en åsikt utan att det kommer från nära och kära? Råd och tips? Äsch...
Uppgiven och förstörd
Tack på förhand och ha en bra kväll????
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-09 23:51
Hamna i fel kategori gjorde det också... Hur ändrar man det då?
