Jag bodde hos min pappa när jag var femton och ringde (han fixar inte sms, så kunde inte smsa) aldrig om jag gick ut när han inte var hemma. Möjligtvis om jag skulle längre bort, typ behövde åka buss eller tåg. Men annars behövde jag inte ringa. Ringde ibland för o fråga när vi skulle käka, för att se om jag hann ut eller om jag skulle vänta tills efter maten. Annars var det enda som gällde att vara hemma på utsatt tid och svara när han ringde. Nu hängde jag oftast med mina vänner max tio, femton minuters promenad hemifrån och om han frågade berättade jag alltid vart jag var.
Min mamma var jag inte hos så ofta, och där hade jag inga vänner, samt hon eller hennes sambo var alltid hemma så om jag gick nånstans sa jag bara det, fick min tid att passa och gick ut.
Personligen känns det löjligt att behöva ringa och berätta vart jag skulle vid fjorton, femton års ålder, om det inte är en längre bit, eller någonstans jag vet att pappa ville veta vart jag skulle. Om han var hemma sa jag bara "jag går ut". Svarade såklart om han frågade vart jag skulle. Kanske när jag var yngre än så..
Tror inte mina systrar (15&17år) behöver ringa/meddela sin mamma när de går ut om hon inte är hemma. Så länge de svara på telefonerna, berättar var de är/varit om hon frågar och passar sina tider.
Han har väl en telefon? Bara ringa o kolla av var han är om han inte är hemma när ni kommer hem? =)
(är 24 nu, om det gör någon skillnad. är iof rätt många år sen jag var 15 =) )