Att låta sina barn sova i ett pojkhem/flickhem för att de skall lära sig mer om ett vist ämne - Negativt för barnets/tonåringens psyke?

Jag skulle då aldrig våga låta mina barn sova någonstans och bokstavligt bo där bara för att lära sig om ett visst ämne. Det måste väl ändå vara negativt, eller? Dessutom skulle jag inte lita hundra procent om lärarna om hur de uppfostrar barnen. Hur hanterar de på kvällarna när barnen är ensamma. Tänk om det finns en ''ledare'' i hela gruppen inom barnen. Som tar över barnen när lärarna inte ser på.

Det är ju tragiskt. Skulle kanske aldrig få veta att barnet bär på mörka och tunga hemligheter . .

Jag syftar på en moské där jag bor. Där de har ett pojkhem. Där det finns cirka tio elever som sover där/bor där. De växer upp där, de uppfostras av varandra och av imamerna.

Självklart, om man är religiös så kanske man vill att barnet skall lära in sig om religionen så mycket som det går. Men hur är föräldrarna när de låter barnen få bo där. Tror det är snarare föräldrarna som bestämmer än att det är själva tonåringen/barnen som bestämmer det. För min del är det ju sorgligt. Känns inte alls som om att föräldrarna då älskar sina barn. Eller? Man vill ju självklart ha de som man älskar nära, få veta att de har det tryggt. Genom att låta de bo hos en. Ta hand om, ge kärlek och omsorg. Uppfostra de.

Nåväl, jag skall gå direkt på min fråga. Som rubriken lyder. Hur påverkas psyket egentligen. Det händer ju så mycket när man är barn och tonåring. Man växer så himla fort, och om barnet får en tragiskt uppväxt. Så kan det ju leda till att barnet utvecklar personlighetsstörning. Vilket leder till besvär i sin vardagsliv.

Barnet kanske nödvändigtvis inte utvecklar personlighetsstörning. Men det kanske ändå resulterar att barnet har det svårt inom det sociala området, och har det svårt i det vuxna liv.

Nej, usch! Jag tror att jag inte skulle klara av att lämna mina barn, för att de skulle bo i ett pojkhem eller flickhem. För att de skall lära sig mer om ett vis ämne . .

Vad tycker ni?