behöver snacka ur mig!

Hej!

Ursäkta att jag skriver ur mig men jag behöver det om ni orka så jag bara glad att ni lyssnar!

För 6 år sedan, Var jag kriminal och missbruk av rökningar.
Jag kom på botten som man tror jag har grävt ner mig till Kina,,,
Jag smet och gjorde massa saker som är hemsk och jag gjorde allt för döva min smärta. Till med jag smet till Island för slippa min smärta och rökte varje dag till hög från morgon till natt. jag gjorde allting för hitta penga och tillmed kriminal väg som jag vill aldrig snacka om!
Jag var så desprat!
Jag kom tillbaka till sverige och BESTÄMDE mig att ändra och det är gjort.
Jag gifte mig, jag fick jobb, jag fick en underbar familj, FRÅN min mans sidan.
Medan min familjen bara SPOTTAR på mig.
Under 5 år jag har kämpat få min familjen att öppna ögon att jag har ändrat!
MEN varje gång jag försöker visa och vara med kalas som jätte tråkigt. jag har suttit och tålamod för dom ska tycka igen mig!
Men min familjen bara spottar och spottar i 5 år på mig, SEN jag fattar varför och var så tålamod.

Men nu är det toppen! Min syster, stora syster!
Hon har magen att komma till min lägenhet och försöker fläska mig efter hon har INTE ALLS stöttat mig eller nåt i över 20 år och va så jäkligt sa att "du vill nåt av livet och du har visat du vill kämpa och jag vill gärna vara din vän med mig"

Då¨jag sade till henne.. Jasså var var du när jag behövde dig mest när jag var bruten ner och hade grävt hål ner för mig. Du var inte där för mig någonsin och vägrade se sanningen vem jag är och har förändras...
Du frös ut mig och igonerade och jag försökte visa att jag har förändrats
Men nu jag "duger" åt dig för jag har gjort nåt äntligen för mig fint"

hon sitter där och tiger som fan!
Hon känner inte mig alls.....
Hon har inte varit där för mig enda gång i 20 år medan jag stod själv och jag VET att dom snackade skit om mig bakom ryggen och även mot min man som har ALDRIG gjort något mot dem! Därför jag drog ur mig från detta och minskade kontakt, jag valde umgås med mer trevligare och faktiskt att dom accepterar och tycker om mig och min man!

Jag är skitförbannad att dom ser mig som leksak och jag står inte ut längre att dom ska bara komma tillbaka min liv igen och behandla mig som idiot!
Så dom kan känna att dom är viktigt för mig.......

Jag är trött och förstår varför jag stack till island.... Jag stack grund av min familjen brydde inte om mig och jag kunde lika gärna vara död på gatan för dem...
Dom var inte där när jag gick gymnasiget och jag var hela tiden ensam och grät ofta...
ofta jag hade tänkt självmord då den tiden. jag bara satt och tittade tv hela dagarna för försvinna från folk... 
sen när jag fick en kompis.... som vi ledde in missbruk liv tillsammans och då var jag märkte att det var skönt vara hög.. att försvinna från min smärta.. sen jag gjorde saker mot familjen.. då fick dom prata ännu mer illa om mig och jag brydde inte om det......
jag är svarta fåret i familjen............
Därför jag är jätte arg att hon bara kommer och att jag duger nu för "jag har visat" vad jag vill..
Men dom försvinner så fort det är lite problem...
Därför jag kommer aldrig förlåta eller lita på dem...
jag kan inte ens berätta nåt roligt som hände mig..
för dom bara.....

den riktiga vänner jag har... är min man, min mormor och morfar... sen har jag och min man gensamma vänner som vi träffas.. även min mans familjen också..
Dom alla är underbar och jag vill inte svek dem någonsin. För nu jag har tänkt på... jag tror inte alls jag vill göra nåt av vänskap.. jag bara..... önskar att jag va mer starkare och säga ifrån.......
 tack ni lyssnade min långa.. jag bara kände mig så arg så jag behöver snacka ur mig....