Resa till Island i v 32-34

Vad händer om du får värkar på flyget ? Ska du förlösas 10.000m upp i luften?Varför flyga just nu? är det ett absolut måste? Varför utsätta fostret för ev. turbulens och tryckfall?

Det går en färja från Danmark till Island ta den istället !

Flyget dit är en kortflygning och tar ca 3,5 h. Om jag börjar få värkar på flyget dit hinner jag i värsta fall inte med inrikesflyget norrut utan får stanna på sjukhuset i Reykjavik. (Mer troligt är att jag skulle hinna med en lunch och sen ta nästa flyg hem till Sverige igen innan det är dags.)

Det finns ingen forskning som visar på att själva flygningen skulle vara skadligt för barnet, och det är heller inte anledningen till att flygbolagen har stoppdatum.

En betydligt värre mardröm vore att sitta fast på en färja i norra ishavet i 2 dygn...

Har du pratat med din barnmorska?

Det går direktflyg Köpenhamn-Akureyri, kanske ett bättre alternativ om du absolut måste flyga, färjan går på nordatlanten inte norra ishavet. 

Flygningen är inte skadlig, men det är mindre behagligt att lyfta/landa, turbulens kan orsaka att grejor flyger omkring i kabinen, och tryckfall känns i öronen. Inte livsfarligt, men varför utsätta fostret för onödig stress ?

Sen har vi alla dessa katastrofer som inträffar när man minst anar det: Air France , Malaysian Airlines, Germanwings osv. Jag flyger aldrig, åker bara färja, tåg och bil. Flyg är obehagligt och det är synd om din stackars krake till man som ska behöva oroa sig både för dig och ert ofödda barn.

Ja, hon såg ingen anledning till att inte åka och tillade dessutom att "Jamen Island har jättebra sjukvård och många av deras läkare går sin utbildning i Sverige" (dvs pratar svenska).

Tack för din åsikt Bengt men tom min stackars krake till man håller mer med mig än med dig i det här ;) Jag beklagar att du är flygrädd, men du vet säkert redan att det är betydligt farligare att åka bil... ...mohaha!

Mår du bra och vill - känner att du orkar så ser väl jag egentligen inga hinder.

Jag reste sista gången (m flyg) i vecka 29, då var hindret mer att jag inte orkade så mycket då vi var iväg. Själva resandet i sig var tungt, med väskor, värme i väntan på struliga tåg i Köpenhamn, noll tålamod osv.

Jag PERSONLIGEN hade därför aldrig valt att resa senare. Jag mådde ändå bra när jag var hemma och vilade lite men ändå ofta mot på resa. Dessutom runt v 32 började jag bli tung på riktigt. Visst jag jobbade till v 38+1, men med lite anpassningar.

Om du reser, ta med dig din man - gör inte dagarna fulla med aktiviteter. Typ en grej per dag, fokusera på att träffa dina vänner, vila den stunden de andra gör något du inte ska med på. Resan blir kanske inte det den hade blivit annars.

Flygtiden är visserligen relativt lång, men risken att du skulle föda i luften känns ju minimal. Men blodproppar osv är ju en konkret risk.

Alltså jag låter säkert supernegativ! Förlåt. :) Men jag hade planerat resan som en morot om 1,5-2 år istället. Just för att om den var planerad som att du var ogravid kan det bli tufft att göra allt du vill. Själv hade jag velat utforska ön till islandshäst, vandrat osv.

Så vad har ni tänkt göra? :) Island är ett drömresemål för mig och sambon när liten är så stor att hen går att lämna bort 5 dgr. :)

Det är klart du ska åka. Var själv i USA förra året runt vecka 30. Gör som du själv tycker. Lycka till!

Ser inga problem med själva resandet om du själv orkar. Däremot, på en resa till Island, då hade jag velat vara på topp, hade velat rida dagarna i ända, hålla igång från morgon till kväll, osv. Är ju inte som en charter till Turkiet och ligga och slappa. Hade tyckt det var slöseri med pengar för Island är inte gratis heller vad jag förstått på de som varit där.

Vill tacka för tankarna och tänkte att jag kan berätta hur det blev till slut ;)

Jag och min man enades om att jag skulle åka en vecka istället för två och att han då inte skulle komma med som tänkt den andra veckan utan att vi gör ngt kul i Sverige då istället. Det var viktigt att vi båda var bekväma med det hela, trots att vi har olika syn på risktagande. Så nu är jag här :) Flygningen hit var kanske inte den mest bekväma jag gjort men gick bra. Jag bor hos mina vänner på deras gård på norra, hjälper till med det jag kan, rider varje dag, gör utflykter om jag vill och vilar när jag behöver. Det är fantastiskt skönt att vara här och framförallt att få lite "isländsk mentalitet" i kroppen. Här gör jag det jag vill och lyssnar på kroppen. Att mamman är glad och fysiskt aktiv är det bästa för barnet och skulle den, mot förmodan, komma tidigare så blir det en häftig historia att berätta senare ;) Sjukhus har de här också. Hemma höll jag på att bli galen av alla människor som hela tiden sa åt mig vad jag borde- och framförallt inte borde göra. Jag vet att folk menar väl men till slut fick jag bara svårt att andas av alla förmaningar. Om några dagar åker jag hem med ett lugn i själen och det är nog bra, för relations skull ;), att jag bokade om hemresan hem innan jag åkte... Annars hade jag lätt stannat en vecka till!

Idag ska vi rida en tur upp i bergen! Ha en fin dag allihop och lyssna inte för mycket på alla goda råd!

Jag gillar in inställning och förstår irritationen :) här är redan precis "allt" gravidrelaterat för min familj och jag vill bara bli lämnad ifred.