Jag anser att min man har problem med alkoholen...men överreagerar jag?!? behöver era åsikter!

Han super upp era sista slantar. Och du undrar om du överreagerar !!!

Du överreagerar absolut inte, dricker man så mycket trots att man har svårt att kontrollera sig själv eller att det blir så att man dricker upp de sista pengarna har man allvarliga problem.

Så ni har slut på pengar för den här månaden och det är bara den 6:e????
Ni har alltså varit ett par i 15 år och har inte en krona på sparkontot????
Vad snackar du om egentligen? Tror du alla på forumet är fullständigt dränerade på intelligens???

Jag tror att du snarare är mer tolerant pga att du haft missbruk i familjen. Jag är sån. Står ut med sånt som andra tycker är förkastligt.

Han super er till ekonomiska svårigheter och använder psykisk misshandel mot dig, för att själv slå av sig ansvaret för hans beteende. Nej, du är inte grunden till hans missbruk, för det är vad det är. Han har så pass stora problem så han inte har kontroll över drickandet, punkt. Snart klarar han inte av att hålla sig nykter på veckodagarna heller om han inte inser problemet och skaffar hjälp nu. Känner igen det där, har gått igenom hela processen själv under 11 år.

Ställ ultimatum, och förlöjligar han dig är det enda du kan göra att springa ifrån honom. Det blir inte bra annars, du får inte låta honom dra ner dig i medberoende och depressioner och usel självkänsla. Ta hand om dig själv.

Exakt. Handlar om medberoende. Man ser inte klart.

OK. Känner mig dum som ens tvivlade efter vad ni skriver. Men man blir lite knäpp i situationen.

Vad tyckte du att du tillförde? Vart stod det att vi inte har pengar på sparkonto? bara för att du kanske plockar ut pengar från ditt sparkonto titt som tätt så gör inte jag så. Det heter SPARKONTO av en anledning.

Sen att jag inte kommer ha nåt val nu är en annan sak.

När man blir personförändrad, gör saker man inte har kontroll över, trots att det skadade en själv eller närstående... Är det ett missbruk!!! Man behöver inte vara alkolist för det, men det kan vara på väg dit. Det är många som inte ska dricka!!! Man kallar sig för svamp osv... Man kan dricka tre cider utan problem, men får man den fjärde är det fest och man glömmer alla konsekvenser... Så din partner har klart ett missbruk och ska inte dricka!!! Dax att ställa krav!!!!

Usch jag känner igen mig helt. Funkar perfekt nykter (nästan, men det är problem som är bagateller i jämförelse). Men jag går med konstant magkatarr och oro. Alla andra ser fram emot helgen och jag hatar den och alla andra högtider och ledigheter. Jag har snart fått nog men är så rädd för mina barn skull om dom ska vara med honom själv när vettet går ur. Därför vill jag inte heller lämna. Han sköter också sitt jobb och alla tycker att han är trevlig och rolig medan dom uppfattar mig som tråkig och sur då jag har svårt att vara glad när jag mår dåligt och känner all stress.

Jag är så simpel i min bedömning att jag anser att han har problem om ni andra i familjen tycker att han har problem. För det är ni som ska leva med honom.

Vill han hellre leva ensam? Dags att du ber honom fundera på det när han är nykter tycker jag.

Men pengar är ett enklare problem, inför fickpengar för er båda så får han supa av dom, sätt en budget för enskilt festande! Och föreslå att han inte har uttagskortet med sig när han ska ut med polarna, så han inte gör av med allt på en gång.

Klarar han inte av det så är det intervention och AA nästa. Jag är uppväxt med en alkad styvfar för min mamma är en dörrmatta och i helvitte heller att jag hade tolererat det där beteendet. En man som supit bort lön för resten av månaden hade fått en utskällning så håret stod rakt ut och sen kunde han sova hemma hos morsan en vecka efter att jag hade berättat för henne hur hennes son betett sig.

Ouppfostrade barnrumpor ska skickas i retur till den som borde skämmas för dom.

Varför ska du leva med konstant magkatarr då? Min mamma förstörde också sin mage och sitt liv på att leva med en halvalkis. Ingen visste när han skulle komma hem eller i vilket skick, sönderriven med trasiga glasögon efter slagsmål på stan eller bara ett evigt traggande om förlåååt som höll henne (och ibland mig) vaken hela nätterna och jag vet inte allt. Eller så satt hon bara och grät ner i tallriken vid middan

Just en fin uppväxt, jag dödade nästan idioten när jag blev tonåring, och jag var glad och lättad på hans begravning. Han blev 71 år och var helt utfattig, en hög med brev från kronofogden gömda i en garderob var hans arv.

I mitt hus åker middan i soporna 30 minuter efter att vi andra äter, den som inte är hemma får skylla sig själv. Min man vill inte dricka för att bli stupfull och våra vänner gör det inte heller, 3-4 drinkar är nog för en helkväll och högtider ska man vara med familjen så då blir det mindre än det.

Sätt ner foten och försök hitta en gräns för hans drickande som du kan leva med. Förklara i detalj hur du mår, att du mår illa varje helg istället för att kunna koppla av och fråga hur länge han tror att du kommer att välja att leva så? Berätta för honom att du har satt en gräns nu för att se om han kan skärpa sig men berätta inte hur länge.

Förvånas verkligen av kvinnors brist på självständighet o mod att ta stora beslut. Läser man din text här som utomstående så verkar er familj ha STORA problem och behöva hjälp. Ser du inte det alls? eller är du verkligen så inne i situationen? att det är normalt att supa sig redlös som vuxen karl /pappa (är det ok ex att barnen ser pappan berusad, har jag aldrig tillåtit), hämta ut honom från häktet o lyssna på odrägligheter han häver ur sig? serilöst????? VILL du leva på det viset. Känner att du kanske är skyldig dina barn här att få dom i en nykter tillvaro o en helg utan sprit. Annars anser jag du är medskyldig till att låta barnen leva i dålig miljö. Dags att ställa ultimatum åt karln o VISA ATT DU MENAR ALLVAR. Det är enda sättet han (kan) vakna, om ni är tillräckligt viktiga dvs. Men du måste ha en plan o fullfölja den NU. Lycka till, har inte sagt det är lätt men tror du innerst inne vet jag har rätt - fast på dig o hur stark du är nu hur fortsättningen blir. 

Förvånas verkligen av kvinnors brist på självständighet o mod att ta stora beslut. Läser man din text här som utomstående så verkar er familj ha STORA problem och behöva hjälp. Ser du inte det alls? eller är du verkligen så inne i situationen? att det är normalt att supa sig redlös som vuxen karl /pappa (är det ok ex att barnen ser pappan berusad, har jag aldrig tillåtit), hämta ut honom från häktet o lyssna på odrägligheter han häver ur sig? serilöst????? VILL du leva på det viset. Känner att du kanske är skyldig dina barn här att få dom i en nykter tillvaro o en helg utan sprit. Annars anser jag du är medskyldig till att låta barnen leva i dålig miljö. Dags att ställa ultimatum åt karln o VISA ATT DU MENAR ALLVAR. Det är enda sättet han (kan) vakna, om ni är tillräckligt viktiga dvs. Men du måste ha en plan o fullfölja den NU. Lycka till, har inte sagt det är lätt men tror du innerst inne vet jag har rätt - fast på dig o hur stark du är nu hur fortsättningen blir. 

Lämna honom. Jag väntade i 15år. Det funkade men så här i efterhand skulle jag nog ha mått bra av att gå tidigare. Och då hade vi inte er bekymmer att pengar dracks upp utan "bara" att han blev verbalt elak.

Hur går det TS, har ni talat ut än eller har semestern försvunnit i alkoholdimman?

Blir så fundersam över att alla alkoholister är likadana och att alla medverkande är likadana. Jag själv är anhörig och känner så igen mig. Man lämnar inte fast man borde göra de. Man accepterar för mycket och är van vid allt bråk och tjafs.

Försök stå på dig! Vi får stötta varandra!