Kanske kan det hjälpa någon mer.

Kanske kan detta hjälpa någon mer? Jag hoppas verkligen det! Långt inlägg men ändå rejält förkortad version, :) läs om ni vill.

Först bakgrund:

För oss tog det ett år att bli gravida med vårt första barn. Vi försökte inte aktivt utan det skedde nog när kroppen var redo. Graviditeten var önskad. Däremot blev den otroligt jobbig med bla förfärliga foglossningar och prematur födsel. Vattnet gick v 32. Kan dock säga att det var en lättnad att hon kom då eftersom jag hade så extremt ont och sömnbrist och inte kunde gå knappt osv. Hon var färdig och bara liten. Det blev såklart en tuff period men det gick bra. Läkarna sa till oss att vänta en period med att försöka få syskon och det kändes självklart eftersom jag själv förlorade såååå mkt blod och fick akutoperation efter förlossningen. För att göra historien mkt kort.

Efter två år blev jag gravid igen spontant. Det slutade i mf efter ca7 veckor. Fick skrapas. Blev inte mig själv fysiskt förrän 5 månader efter pga antibiotika kuren de gett mig. Hade ingen lust att försöka på det halvåret.

Därefter hände ingenting på flera år. Vi försökte och försökte.

Började testa med älstickor, provade bisolvon, provade rosenrot båda två (men sambon blev aggressiv av det så det slutade vi med kvickt!)! Hade sex på utsatta datum osv. Inget hände. Sambon slutade med kaffe och åt ännu nyttigare än innan och fick sluta använda farliga lim och målarfärger. Själv hade jag inga dåliga vanor såsom alkohol och så vidare.

Tillslut tog vi mod till oss och besökte en läkare. Glada gick vi dit för att få råd. Men hon var så hemsk. Utan att ens undersöka oss sa hon att vi inte skulle kunna få fler barn utan ivf. Bara sådär.vi satt i chock. Trodde vi skulle kunna då prova ngt hormon. Och få undersökning. Tillslut undersökte hon mig. Såg inget. Skickade mig och sambon på provtagning några månader senare. Tvärtemot vad hon sa så såg proven normala ut. Det kändes som en lotterivinst. Men ändå ingen mer bebis. Då satte de mig på pergotime. I tre månader under våren provade jag. Släppte dubbla fina ägg. Men ingen bebis. Började blöda från ändtarmen och ville inte prova igen. Det var ju den enda kopplingen jag kunde göra. Gav i augusti upp. Åkte på semester utomlands. Var totalt utschasad av jobb och bebisstress. Kände depressionen komma men motarbetade och fortsatte som vanligt. Och så plötsligt var tuttarna ådriga och jag tog ett test. Som var positivt. Hela lilla familjen var överlycklig. Beställde tidig tid hos samma läkare jag vart hos innan. Vecka 7 fick jag komma. Hon började prata om att jag blivit gravid ändå och hur förvånad hon var. Jag ville att hon skulle kolla innan hon pratade mer. Hade alla symtom jättestarkt. Såg på hennes ansikte att det inte var som det skulle. Två blåsor varav ena var tom och andra tveksam. Pratade om ofostrig graviditet. Hade aldrig hört talas om det innan och förstod inte. Men hon ville ändå försöka vara positiv och gav ny tid två v senare. Men i sitt bemötande var hon så oproffsig och kall och hård och när min sambo kom (försent) och gick höra om detta svimmade han nästan och hon var helt oförstående för oss. Jag bad efter mkt ångest om annan läkare och fick en mjukare person men hon konstaterade ändå ma. Med tid hos gyn för kemisk abort. Fick göra det några dagar senare. Hemskt. Som att föda men inget för mödan. Så ont gjorde det i en vecka. Men sen gick inte gravidhormonerna ner förrän 2 månader senare så kroppen betedde sig gravid ändå. Depressionen var ett faktum och allt blev svart. Trodde ändå jag kunde vara som förr men icke. Fick en månad sjukskriving det var allt. I detta hemska fick jag tips om progesteronkräm och provade så småningom det. Det funkade inte för mig. Fick foglossningar av det. Däremot försvann mitt pms jag haft sen första missfallet. Fick rådet att inte använda det. Började läsa om vitaminer och mineraler.

Tänk om läkare kunde börja med att ordinera dessa istället så man kommer på rätt köl innan man får massa kemiskt i kroppen.

Började sommaren 2014 med magnesiumcitrat i rätt stor dos och D vitamin i ännu större dos ihop med folsyra med b6 och B12, det hjälpte mig ur min depression även om jag inte är tillbaka helt än. Så mkt bättre dock än medicin för jag slipper biverkningar och mår bättre allmänt.

I vintras lade jag till zink för min hormonacne.

I februari blev jag plötsligt osugen på Cocacola som vart min enda last men som jag druckit flera gånger i veckan, helt beroende. Det kändes för sött. Jag bestämde mig för att sluta direkt. Hade världens ont i kroppen och huvudet och mådde skit en vecka men sen var det bra. Såklart sugen ännu som man är som beroende men har inte druckit ändå. Eftersom vi inte trott vi kunde bli gravida igen så har vi haft ett sexliv utan några skydd i flera år. Och ett mkt bra utan koll på datum och äl osv. Dessutom åkte vi några dagar till Sälen och slappnade av.

Och så en dag sa min sambo till mig att jag ser gravid ut.

Tillslut svimmade jag en morgon och var så himla yr att jag började fundera själv.

Tog ett test utan att berätta för dottern och ja det var positivt. Mådde så dåligt och var så yr att vi fick komma på tidigt ul och denna gången såg vi ett hjärta som slår, mitt socker var högt men varför vet ingen.

Eftersom jag nu är 37 ochvi försökt aktivt i 7 år var vi på kub också och bebisen ser fin och hel ut med hjärta som slår och vinkande små händer. Fick mkt bra resultat på testet med.

Är bara i v 15 och är såklart orolig och nojig och med galet mycket illamående och extrem trötthet som gör att jag sovit i 7 veckor... men jag tror att dessa vitaminer och mineraler och uteslutande av den farliga men goda drycken har gjort att min kropp kunnat bli gravid av sig själv den här gången.

SÅ här kommer mina erfarbeheter:

ta bort onödigt socker (men unna dig lite, det gör jag för jag tror inte på totalförbud av sånt)

Ät magnesium citrat

Ät massor med D vitamin

Ät folsyra

Ät zink

Använd inte massa kemikalier på hud, tvätt osv

Försök åk på en resa ihop och slappna av

Och ät varierad ekologisk mat.

Efter 8 år har vi nu en bebis i magen och senare året har jag gjort allt det nämnda.

Hoppas såååå att det ska hjälpa någon mer!!! Om det kan hjälpa en enda person till vore jag så glad.

Kram till alla och lycka till!