Har jag ADHD liknade problematik eller är jag bara självupptagen?!
Jag har fått ett jobb över sommaren, fram till hösten kommer jag arbeta med dessa fina människor. Troligtvis kommer jag jobba med det lite då och då, under året. Förhoppningsvis får jag deras förtroende och visar hur duktig jag är.
Jag är bra, jag är medveten över det. Kanske inte superbra, jag vet. Jag är inte heller perfekt.
Men jag vet att jag kan, jag vet att jag är bra.
Men någonting händer när jag kommer dit. Jag har arbetat med detta tidigare. När jag har gjort det förut, är det inga problem. Det är alltså teater jag pratar om.
När jag kommer dit - Lyssnar jag. Men det går inte in i skallen. Inte förs han börjar prata om min karaktär och hur jag bör vara. Då spetsas mina öron automatiskt och jag hör varenda lilla detalj. Men när det kommer till andra om deras roll, och frågor som hur man kan lösa visa problem. Jag vet att jag skulle få olika lösningar och idéer. Och det skulle nog vara väldigt bra om jag sa någonting. Men nej, jag står oftast knäpptyst tills jag blir tilltalad.
Det är som om att jag stängs av automatiskt när det inte handlar om mig. Vilket dels är rätt fult, och dels att det är väldigt jobbigt ifrån min sida. Jag vill inte att de skall tänka att jag är en idiot.
Men det slutar inte här.
När jag skall läsa upp manuset kan jag exempelvis läsa fel eller tappa bort mig i manuset. Det blir kalabalik, och så finns det andra små saker som skulle kunna stämplas mig som en idiot.
Varför blir jag en idiot när jag kommer till de?
Men när jag är i min kurs (Folkhögskola) är det inga problem. När jag är med vänner, lika så där.
Min lärare har gett beröm över att jag är duktig. Även andra deltagarna har gett den sortens komplimang. Mina vänner har sagt att jag är intelligent, och andra bekanta har gett mig komplimangen att jag är skarp sinnad av mig.
Så varför visas inte mina goda sida när jag är där? Varför blir jag en korkad person?
Jag kan inte säga att jag är väldigt nervös. Jag kanske visst tänka lite att - Nu får jag inte göra bort mig. Nu får jag visa min goda sida. Men samtidigt tänker jag inte så jätte, jättemycket.
Jag kan inte heller säga att jag är väldigt, väldigt nervös heller. .
Vad skulle jag kunna göra för att få bort detta?
Eller har ni andra svar som hör till detta?
TACK PÅ FÖRHAND!