Diagnosbarn som efter ok lågstadietid behövt särskola senare?

Men särskola är ju för barn med intellektuell funktionsnedsättning. Men jag antar att det är det det handlar om? Då är det ju det som är grunden för behovet av särskola inte annan diagnos spm tex Asperger.

Bara så att det är tydligt vad du frågar efter.

I lågstadiet är tempot lägre och kraven färre. Troligtvis har barnet klarat sig enbart hyfsat, och kanske de nationella proven i trean gjorde att lärarna insåg att det faktiskt inte går mer. Barnet behöver bli rättvist bedömt och få den hjälp hen behöver.

Jag vet ett barn med en diagnos som innebar inlärningssvårigheter som beskrev att skolan är stressig för att när man äntligen kämpat och lärt sig något, har man ingen chans att vara stolt och glad över det för kompisarna är redan långt före på nästa grej.

Ofta, men inte alltid, kan barnet gå kvar i sin klass men är inskriven som särskolelev och har då en egen skolplan.

I särskola går barn med utvecklingsstörning. Barn med Asberget har normal eller hög IQ och ska därför gå i vanlig grundskola. Det är vanligt att barn med Asperger har problem med det sociala samspelet och med koncentrationen och det kan därför hända att undervisning i mindre eller speciell undervisningsgrupp passar bättre för dessa barn än undervisning i vanlig/stor klass. Undervisningen i mindre eller speciell undervisningsgrupp sker inom ramen för grundskolans läroplan och har alltså inget med särskolan att göra.

Jag jobbar som speciallärare på en gymnasiesärskola.

För att få lov att gå i särskolan så krävs idag en utvecklingsstörning. Tidigare så gick många elever som bara hade autismdiagnos i särskolan med idag går inte det.

Många av våra elever med lindrig-måttlig utvecklingsstörning har gått lågstadiet i vanlig klass, några har även gått mellanstadiet och delar av högstadiet innan dom skrivits in i särskolan. Skillnaden blir oftast tydlig i mitten och slutet av mellanstadiet.

Många av våra elever beskriver tiden i vanlig klass som en lång tid av misslyckande och utanförskap. Ofta säger dom saker som "När jag började här så kunde jag bli bäst" eller "Nu har jag riktiga vänner för första gången" För väldigt många är det en befrielse att komma till särskolan, även om det känts som ett misslyckande första gången dom hörde talas om särskoleplaceringen.

Eleverna kan sitta på rasten och prata om hur svårt det är att åka buss, hur nervös man blir när man ska betala i matbutiken eller andra svårigheter och framsteg. Det är underbart att dessa 17-18 åringar kan vara öppna mot varandra och stötta varandra :)

Särskola? Det är för barn med förståndshandikapp vilket Aspbergers barn inte har.