Hade ni separerat om ni var jag?

När jag träffade min sambo för 8 år sedan som har två barn. Barnen var då små och jag som alltid velat ha egna barn och helt tidigt tog mig till barnen och hämtade dom tidigare på dagis för dom skulle få korta dagar samt hade dom hemma hela dagar när jag var ledig från jobbet.
Jag köpte kläder och andra saker till dom. Barnen var hos oss varannan helg, kom fredag efter middag och åkte till deras mamma söndag förmiddag. 

Mamman har väl aldrig gillat mig och inte övrig släkt heller på den sidan, vet inte vad jag har gjort för fel antagligen för barnen gillade mig. 

Det var barnens mamma som lämnade sambon men trots det så gör hon allt för att jävlas med honom som att hon skulle ha barnen vid jul och midsommar bla. 
Det hon säger så blir det och sambon låter hon bara hålla på.

Kommer aldrig glömma en sommar då det var cirkus här på orten. Jag hade tänkt att jag, sambon och hans två barn skulle gå men eftersom det var så dyrt och hans yngsta var rätt liten så bestämde vi att bara sambon och sonen skulle göra något själva. Det gick inte för sig för mamman som bestämde att alla dom fyra skulle gå och körde över mig totalt. Slutade allså med att sambon fick ändå betala för två vuxna och två barn men jag fick inte följa med för dom skulle göra något tillsammans med barnen. Totalt överkörd och sambon gick bara med på det. 

Det har hänt flera sånna konstiga bestlut som jag har kommit med förslag men sen att dom har genomför det...

Vet inte vart jag vill komma med den här inlägget utan att bara skriva av mig.

Barnen börjar nu bli stora och deras mamma har gjort så att barnen inte gillar mig och jag känner sån bitterhet ibland att jag gav så mycket av mig själv.
Börjar tröttna på allt bråk så funderar många gånger på att packa min väska och våra gemensamma barns väskor och dra.