Orolig för min tonåring

Hej på er. Jag är en man på 35 år och jag har en son som är 13 år. Många turer har varit och fram till för ett år sedan har han bott hos sin mor och jag har varit helgpappan. Det har alltid varit struligt när han bodde med sin mor och hon träffade en kille för några år sedan som slog henne och enligt min son så gav sig denna man även på honom med stryptag vid ett tillfälle. Ja, mkt kaos alltså och under hela tiden min son bodde med sin mamma så har dom haft en infekterad relation. Hon har svårt att få honom lyssna och han har visat utåtagerande samt skrikit fula ord, slarvat med läxor mm.

Så pga av ovanstående beslutade vi att han skulle komma och bo hos mig, vilket han gjort i ett år ungefär. Han lyssnar och gör allt jag ber honom om. Betygen ligger på medel och läraren säger att han är en foglig och glad kille. Det verkar flyta på. MEN.

Jag har kommit på honom några gånger med sexprat med tjejer i samma ålder på KIK. Jag har blivit smått chockad ibland när jag vid ett parvtillfällen sett deras konversationer och dom pratar ganska mkt sex redan nu!? En sak som jagar mig är att min son varit ganska drivande i samtalen och bett tjejer visa bilder på sig och på mera privata delar. När dom sagt nej, så har han skrivit typ: men kom igen, visa. Osv.. Rätt så drivande med andra ord. Jag har talat md honom om detta några gånger och krävt att det ska upphöra, men det har hänt lite då och då.

Det som gör att jag tar upp detta beror på att jag är rädd. När man hör om sådana här beteenden, så är det vanligt att man hör att barnet som visar dessa sidor blivit utsatt för sexuella övergrepp och liknande. Jag ältar ofta om detta hänt honom och ännu värre: jag tänker att tänk om jag gjort något i ett tillstånd sär man inte är medveten, tex om man gått i sömnen och gjort något! Fy fan, jag vill bara dö, jag menar allvar.

Jag har alltid pratat med min son om allt och visat kärlek. Och ibland när han spårade ur hemma hos sin mor, så kunde jag fråga om det berodde på något som han inte vågade tala om. Men då säger han att det inte är så. Men samtidigt så om vi tänker att jag gjort honom något så är det säkert inte lätt för en grabb på tretton år att säga set i ansiktet på sin pappa. Det blir ett moment 22. Förstår ni hur jag menar?

Vad ska jag ta mig till? Jag ältar så jag blir sjuk. Älskar min son och skulle aldrig medvetet göra honom illa.

Ber om ursäkt om texten blev för lång.

Tacksam för reflektioner