Hur orkar ni med småbarn?

Antagligen är det så att ni både vill ägna 100% tid åt er son, och samtidigt hålla huset rent, fixa lagad mat, tvätta mm. Jag upplevde att allt blev lite lättare vid ca 2,5 års ålder när barnet kunde börja leka lite själv. Då fick vi nästa barn... Jag begriper inte hur de gör som fixar att ge all tid åt två barn samtidigt. Städa är bara att glömma, och maten blir inte direkt från grunden. Det som tröstar lite är att det sannolikt bara blir lättare med tiden att få allt att gå ihop, och barnen sover oftast bättre ju äldre de blir. Det som räddade oss var att vi gav varandra sovmorgon en dag var på helgen (sova hur länge man vill).

Det är inte så konstigt att ni är trötta. Barnet är energiskt, ni jobbar båda två och ska dribbla jobb och hem och vabb och allt. Det är ju positivt att ni båda är trötta, det innebär ju att ni iallafall hjälps åt, så inte en gör allt och en glider runt på en räkmacka.

Ett sätt att bli piggare som funkade för oss var att man fick sova varannan natt. Barnet sov med en förälder och den andra fick sova i fred. Nästa natt bytte vi, då var man iallafall pigg varannan dag. En period när barnet sov bättre körde vi några nätter i taget. Det gör mkt att Veta när man lägger sig att man får sova ostört tills väckarklockan ringer. Och den som sov med barnet fick mer sömn än om man behövde hå upp på natten.

Sen hade vi låga krav på hushållsarbete. Vi plockade bara upp barnets saker en gång i veckan. En var hemma på lördagen och superstädade den andra var med barnet på simhallen. När barnet sov middag slappade vi i soffan ihop en stund.

Vi orkade inte så mkt då och det var okej. Huvudsaken att vi inte orkade tillsammans. Höjden av paraktivitet på kvällen blev att ett glas vin ihop framför drömmarnas trädgård typ.

Det är jobbigt! Men man får energi av att komma iväg själv. Ni går turas om, åk iväg o gör nåt själv. Man kan ju inte bara vara hemma, då blir man trött och isolerad. Sen får man nog stå ut o gilla läget, det är tröttsamt med småbarn. Jag har 3 barn som är födda under 4 års tid, så väldigt tätt. Jag var helt knäckt av trötthet. Men nu är den yngsta 4 år o jag kan komma iväg och träna och annat. Det är några tuffa år, men det blir lättare.

Våra barn har sovit ganska bra, delvis för att vi lärt dem det. min erfarenhet är att när man är trött vill man gärna ta en enkel utväg för att barnet ska somna fortast möjligt. Stoppa in nappen, amma, ge en flaska välling eller vad det nu kan vara. Men när barnet blir så stort att det inte behöver äta på natten, så bör man ju vänja dem av med sådant. Då får man ta omaket att söva om dem på ett "besvärligt" sätt för att de inte ska vänja sig vid andra sätt.

Det vi ger våra barn obegränsat av på natten är vår närvaro. Vi har inte kört någon sömnmetod eller så, vaknar ett barn så går vi dit och stoppar om. Kanske lägger oss bredvid stora barnet, lilla barnet sover i spjälsäng så hen får komma till vår säng. När lilla har somnat ordentligt lägger vi hen i spjälsängen igen.

Det har gett oss tillräckligt med ork för att kunna hitta på saker. Åka på utflykter, greja hemma, träffa folk. Vi tycker också det är en fördel för nattsömnen att hålla oss aktiva. Både vi och barnen sover bättre då. Och det är faktiskt inte jobbigare att ta hand om ett barn på en picknick i skogen, än hemma... Eller på lekplatsen, eller vart man nu tar sig.

Jag tycker att vi har ungefär samma nivå på ork som innan vi fick barn. Dock är det ju litet mer att göra nu, så vi har inte lika städat, är inte lika vältränade och hinner inte fixa lika mycket på huset...

Men visst, om någon av oss känner sig i behov av en natts ostörd sömn så sover denne i gästsängen. En lösning som använts ganska flitigt i perioder, t.ex. När yngsta fått tänder...

Hade kunnat vara jag som skrev det där TS! Vi har också en Tvååring och han sover fortfarande inte heller nätter. Ibland ca 1 gång varannan vecka sover han en hel natt utan uppvak.

Det vi gjort är lite som en ovan skrev, en dag på helgen får man sovmorgon, andra dagen får den andra föräldern. Vi har också sänkt kraven på städning och fix här hemma. Vi försöker också få barnvakt 1 gång i månaden eller varannan så vi kan rå om varandra eller bara få sova ut tillsammans.

Imorgon åker jag och pappan till Grekland... utan barnet. Vi känner att det är jobbigt att åka från honom men om vi inte laddar om nu så går vi i väggen. Vi har haft en väldigt jobbig vinter/vår med nya jobbtjänster, familjetragedier och en son som vart mycket sjuk med VAB som följd. Senaste magsjukan han hade för 2 veckor sedan blev 3 sjukhusbesök och att alla sov som krattor (Om vi ens sov?). Jag undrade faktiskt där och då om självmord kanske var en utväg. 

Be om hjälp med barnpassning när ni känner att det måste laddas om och avlasta varandra! Det är skit-tufft med småbarn och jag går fortfarande och väntar på att det ska bli lite lugnare och att han börjar sova hela nätter, det känns som att allt kommer bli så mycket bättre då.

En annan sak som jag ska göra efter att min provanställning tagit slut i sommar är att gå ned i tid, jobba 100% är inte till för oss småbarnsföräldrar om man vill ha något som kallas "livskvalité". Jag ska gå ned till 75-80%.

Det måste vara en jobbig ungjävel (skämt åsido), för mig är det träning som räddar mig. Jag blir stark av att träna både mentalt och fysiskt. Nu har vi nyss fått bebis och jag har inte fått till några nya rutiner för träning, men när vi hade ett barn tränade jag när dottern somnat 3-4 ggr/veckan.

Vår dotter sover också sämre i perioder och vaknar alltid och ska kissa på natten, då vill hon ha sällskap. Men jag har inte så stort behov av sömn så det gör inte så mycket. Hon vaknar också alltid tidigt 05-06. När det har varit jobbigt så delar vi sovmorgon på helgen och varannan natt under veckan. Vi har inte så höga krav på städning och renovering av huset det får vara stökigt hos en barnfamilj

Jag tillhör dem som tycker åren som småbarnsförälder är så lätta.

Hemligheten tror jag ligger i att alltid ha roligt, inte sätta press på sig. Jag tävlar inte om att vara den perfekta föräldern, ha det perfekta hemmet o.s.v. Jag är jag, på gott och ont. En fördel är också att vi är egenföretagare, och vana vid ansvar och långa dagar.

Jag sätter tid på saker jag tycker är roligt, inte på trista saker som ofta anses som måsten. Städning och hushållsarbete har låg prioritet, symaskinen har aldrig blivit använd, men mycket tid sätts på att göra saker tillsammans hela familjen. Vi har i princip aldrig barnvakt, barnen hänger med på allt vi gör. Vi har 3 barn under 6 år och vi reser ofta, vi shoppar, fikar, gör utflykter, går på loppisar, renoverar och inreder och bygger, äter ofta ute osv ja helt enkelt har roligt.

Diskbänken må vara full, likaså diskmaskin och tvättkorgarna, gräset är oklippt, väskor ouppackade, och vi kan ändå dra iväg på något kul, i vårt hem finns inga måsten, sånt görs när man har tid och lust. Att skippa alla "måsten" gör mig pigg och glad, och gör att jag kan njuta av småbarnstiden.

Så mitt tips är sänk kraven på dig själv, slappna av, fundera inte på vad andra tycker du bör göra, fundera på vad du vill, vad som är viktigt för dig, hurdan förälder du vill vara, hur du vill ditt barn skall minnas sin barndom.

Överlag har många trötta föräldrar orimliga krav på sig själv, kanske är det så också för dig?

En stor skillnad för oss var när vi började dela på nätterna. En sov med barnet och en sov ostört i ett annat rum. Fåran bra sömn varannan natt klarar man sig på ett enbart sätt.

Konkreta tips är att turas om att ha barnet på nätterna (sov i annat rum, öronproppar, vad som än funkar), avlastning är guld om ni har sådan, uppmuntra varandra att gå ut och göra något roligt (inför fasta kvällar som är egentid, då vet man att på tisdag är min egen kväll igen och kan planera för det) och sänk kraven på mat/städning. Om jag verkligen inte orkar fixa mat någon kväll och det blir snabbmat- då är det okej.

Om ni har ekonomisk möjlighet- gå ner i tid. Heltidsarbete, barn, sköta hemmet och ingen avlastning går typ inte ihop.

Jag tycker vi har en okej vardag, men det beror till stor del på mina föräldrar som ställer upp massor med hämtningar, lämningar, vab, roliga saker etc.

När man får en baby vänds hela tillvaron upp och ner, det är sant. Men tänk på att det är ett barn som kommer till ER och ska växa in i ER familj. Livet måste gå vidare, och vuxentillvaron måste fortgå. Man kan inte ändra hela sin tillvaro och bara leva för barnet och på barnets villkor. Försök fortsätta med aktiviteter, låt barnet hänga med när det är möjligt även om det kan kännas besvärligt, men barn anpassar sig.
Ställ inte så stora krav på dej själv! Sortera bort onödig städning och satsa på det som är roligt i stället, och fortsätt göra det som du tycker känns meningsfullt. Och ni är ju två föräldrar, så försök turas om så ni båda får chans att koppla av ibland.
Ett litet tips, med glimten i ögat: Låt er inte avskräckas från att ge barnet ett syskon! När de blivit lite, lite större är två barn ofta lättare än ett ensamt.
Kram och lycka till!