Hur gör man för att få det att fungera?
Hej,
Vi är en familj med mamma, pappa och tre barn i varierande åldrar. 3, 11 och 14 år gamla. I vårt hem lever vi som en kärnfamilj och gör ingen skillnad på någon. Jag har de två äldre barnen och sambon det yngre. Vi alla fem stormtrivs i våran mer eller mindre perfekta familj. Alla älska alla och barnen är som helsyskon.
Mina barns andra förälder har helt godkänt konceptet. Samarbetet fungerar därför bra på det planet. Om ex jag eller sambon åker med ett att mina barn till tandläkaren eller fotbollsträningen spelar ingen roll.
Den andra föräldern till sambons barn är dock inte medgörlig. Det är krig om jag ex hämtat på dagis. (En av oss åker då ena barnet slutar skolan samtidigt som dagisbarnet, och i samma biltur hämtas såklart båda barnen). Om jag haft med barnet i bilen, varit själv i lekparken, har barnet med i affären etc. blir det sura miner.
Vi gör ingen stor sak av det, utan när barnet är hos oss lever vi som vi vill och vi VÄGRAR att göra skillnad på någon. ALLA barnen mår superbra av att vi är en riktig familj.
När det ställer till problem är då min sambo ibland jobbar på andra orter och kanske inte hinner hem i tid tills det är dags att hämta/lämna barnet. Om bytet ex ska ske kl.18 och sambon kommer hem kl. 18.30 så får barnet ABSOLUT INTE vara hemma hos oss med mig och sina bonussyskon. ALDRIG I LIVET. Sambon får lösa det bäst han vill, bara barnet INTE är ensam med mig! (trots att föräldern är väl medveten om barnet är ensam väldigt mycket med mig under våra veckor)
Hittills har barnet varit så pass litet att det inte märkt så mycket av det. Men nu börjar det märkas och barnet börjar bli otryggt av att inte förstå. Barnet har ex blivit väldigt osäker på om det överhuvudtaget är "tillåtet" att ge mig en kram, eller leka med mig, sitta i mitt knä osv. Detta är mest tydligt när barnet kommer från den andra föräldern till oss. När det sedan släpper så är allt som vanligt igen.
Än så länge är barnet så "oförstört"... Det skär i mitt hjärta av att detta underbara barn ska förstöras. Barnet är ju så oskyldigt och har inte valt att ha skilda föräldrar.
Sambon har precis krigat om att barnet ska få följa med oss på vår familjesemester i sommar.
Tycker det är så himla tråkigt.... Det är bara barnet som drabbas i detta.
Har någon några bra tips?
