Våren 2015
Hej. Är 26år som håller på med IVF på Sahlgrenska.
Kör den långa varianten med nässpray (suprecur)
Första omgången fick vi avbryta pga äggcystor. De kändes väldigt tungt just då Men kom över de. Fick sedan vänta 1cykel inför nästa behandling. Andra omgången med spray såg bra ut vid Ultraljud och vi började med hormon stimuleringen. Och eftersom jag har ångest vid blodprov, nålar, blod ec fick min man ta dessa på mig. Allt såg fint ut och vid ultraljud inför ägguttag sågs 12äggblåsor. Vid själva ägguttag togs det ut 15ägg. 5st var bra men bara 4 dugliga. Alltså skulle 3st frysas ner. Känslan man får efter att fått "beröm" av läkare att jag svarat jätte bra på behandlingen till att mensen kom, exakt som Niagarafallen, till beskedet att inga embryo klara sig för att frysas ner. 12dagar i följ därpå hamna jag i depprission. Tankar och känslor som far runt varje dag är så fruktansvärt jobbiga.
Men nu är vi iaf igång igen. Spray dag 2. Preliminär ägguttag v22 och denna gång med en ny variant av hormon stimuleringen.
Finns det någon mer än jag som känner att det aldrig kommer ta sig? Aldrig få den där stora, fina magen? Ömma bröst, illamående på morgonen. Jag bara längtar. Låter säkert helt knas Men efter att ha försökt i över 4år så längtar man verkligen ihjäl sig