• Anonym (Det är såhär mänskligheten är?!)

    Jag upplever att det är nuförtiden väldigt svårt att lita på människor...Den kom så plötsligt!

    Okej . . .Jag gjorde någonting dumt. Jag skrev ett meddelande, och en annan bekant. Som utstrålar pålitlighet, och vi hade ett långt samtal och han sa själv att han gjorde också dumma saker när han var ung. Jag är tjugoett år.

    I alla fall, skrev jag ett meddelande. I och med att jag var så hetsig och ville skriva så mycket som möjligt, insåg jag att det är alldeles för långt meddelande och för mycket, så jag frågar honom i och med att han är i en lugnare fas. Så bad jag honom snällt om han kanske kunde korta ner meddelandet åt mig, så det viktigaste kommer med. Han gjorde det, och jag fick direkt ett meddelande tillbaks.

    Tydligen hade han även pratat med kvinnan i telefonen, förmodligen talat om det som jag sagt. Det kanske är delvis okej. I och med att hon då blir medveten över att jag är mer ångerfull.

    Men varför göra det utan min vetskap? Äh, ingenting att gaja sig för. Jag tänker skicka meddelandet, och han säger att han skall skicka det till henne och säga att det är från mig. Kändes som om att han inte kommer göra det. Jag sket i han och skickade meddelandet, kändes inte alls som om han skulle skicka meddelandet till henne.

    Utan det kändes som om han skulle låtsas skicka det, och svara på meddelandet och ljuga om att det är kvinnan som skrivit. Så kändes det.

    Här kommer det lustiga. Han verkade BARA fokuserad på att skriva om den meddelandet till den kvinnan. Men den andre personen som råkade befinna sig i detsamma rum och råkade va med om det dumma saken jag gjorde. Hon är vid 50+.

    Kändes som om att han inte alls var ens intresserad av att bry sig om henne som han gjorde det med den andre kvinnan som är ung & snygg. HA!

    Jaha? Jag frågade om han kunde skriva om den andres text också och även kanske skicka den texten till henne.

    Han ger respons - ''Självklart gör jag det, (Nicknamn)''

    Okej, om han går med på det. Va fan gör han inte det då?

    Okej, nästa kapitel -

    En kompis som har haft lite förhållande med en lärare på min skola. Jag tänkte, det spelar väl ingen roll. Inte så stor sak. Båda är vuxna och båda är med på det. Jag fick senare höra på fakta om att lärare kan bli av med jobbet om rektorn får reda på sånt, då det är tydligen förbjudet. Jag tycker det är lite konstigt egentligen.

    Men innan jag visste om denna fakta, pratade jag med en annan vän. Denna vän, frågade en fråga som var i stil med - ''Undra vad (Deltagarens namn) skall göra idag''.

    Varav jag svarar hon skall förmodligen vara med (Lärarens namn).

    Och han visste inte om detta, inte om att hon brukar umgås med honom. Och jag hade ingen susning om det.

    Problemet var såhär - Att hon brukar umgås med honom en hel del, och jag trodde han visste om denna hemlighet. Så jag råkade bara säga det.

    Jag bad honom snällt att inte säga något till henne. Men han gick och gjorde det i alla fall. Det vart dramatiskt och jag förlorade en vän. Äh, lika bra det egentligen. Hon var mer eller mindre vrickad, och jag misstänker stort att hon har Bordeline. Problemet är mer att jag vart ensam i och med att alla är en rövslickare och hon är den ''ledande''. Lustiga är att hon klagar över att vara ledaren samtidigt som hon känner en irritation av att folk är tighta med mig och känner en avundsjuka för det. Idiot för fan!

    Jag vet att hon mycket väl smutskastar mig nu - Och varför sa denna vän att jag hade pratat om hennes hemlighet?

    Jo, för att han menade att det angick ju henne.

    Men när hon smutskastar mig då?! Då får jag inte reda på någonting, det angår ju mig också. Jävla idiot människor!

    Och mer och mer känner jag en förakt mot människor, och känner att man kan mindre & mindre lita på människor.

    Saken handlar väl rätt mycket om att jag går i stark tron om att folk känner en förakt mot mig - Som därefter leder till att jag tycker de flesta människor är idiot och känner en förakt mot de.

    Och kanske i mitt undermedvetna känner jag en förakt mot mig själv.  . .Tja, jag har ju en delvis dödslängtan.

    Detta skall jag absolut ta med mig till min psykolog. Men jag vill veta vad ni tänker och tycker!

    TACK PÅ FÖRHAND!

  • Svar på tråden Jag upplever att det är nuförtiden väldigt svårt att lita på människor...Den kom så plötsligt!
  • Anonym (oj)

    Vad bra att du ska prata med din psykolog...

Svar på tråden Jag upplever att det är nuförtiden väldigt svårt att lita på människor...Den kom så plötsligt!