• mammawigh

    Förstörd...

    min fina sambo har lämnat mig efter 2 fina år. Jag bara gråter och gråter kan inte andas vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte varför jag skriver här, kanske för att få några fina ord för att klara av natten.. Jag vill bara dö dö dö men det kan jag inte jag måste bita ihop för mitt barns skull. Helvete!!!! Jag är tom jag vill inte leva mer :'(

  • Svar på tråden Förstörd...
  • Anonym (Lugn!!)
    mammawigh skrev 2015-04-21 20:43:55 följande:

    min fina sambo har lämnat mig efter 2 fina år. Jag bara gråter och gråter kan inte andas vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte varför jag skriver här, kanske för att få några fina ord för att klara av natten.. Jag vill bara dö dö dö men det kan jag inte jag måste bita ihop för mitt barns skull. Helvete!!!! Jag är tom jag vill inte leva mer :'(


    Har också blivit lämnad. Igår. Vi överlever! Fattar noll och nada ingenting. Men gråter inte. Hade mer panik förut, för något halvår sedan då det startade. För oss har det blivit ett långdraget adjö. Men det känns som jag aldrig aldrig mer utsätta mig för den här sorgen och sveket igen. Det känns som om jag inte kommer att kunna älska någon annan mer än jag älskar honom och har klivit in i nån slags jag-ska-alltid-leva-själv-i resten av mitt liv. Gråt ut! Jag lovar att det kommer bli bättre.
  • neverpreggo

    Det blir bättre, inte för att tiden läker allt men det bleknar. Du kommer klara detta men det är ok att sörja vad ni haft.

    Försök andas. Skickar en stor kram genom internet!

  • imnotstupidhehe

    Skit i honom. Han är inte värd dina tårar. Du är värd en man som inte låter dig fälla en tår, okej? Så upp med hakan. Kommer vara skit jobbigt nu i början, du kan ju gråta ut hur mycket du vill men det tjänar väl ingenting? Han kommer ändå inte tillbaka, så därför tycker jag bara att du ska gå vidare. Precis som honom. Kram.

  • mammawigh

    Men hur klarar man av vardagen? Den vardagen vi delade.. Hur klarar man av att någonsin le igen? Tårarna tar inte slut :(

  • Fru Nyckelpiga

    Först tar man en timme i taget, sedan en dag i taget, till slut ett år i taget...och vips har du hittat en mkt bättre och finare man.

    Så gråt ut i lugn och ro idag, imorgon är det bättre...

    Kram

Svar på tråden Förstörd...