ammar 1åringen än lär jag ångra de???

Jag har ammat mina barn i 1 år och 10 mån, 1 år och 4 mån, 1 1/2 år och 2 år och 3 mån. Det var inga problem att sluta.

hur gjorde du?

Jag pratade med dem (åldersanpassat) och sa att mjölken var slut, sov med en topp på som täckte bröstkorgen ordentligt, distraherade och avledde dagtid och tröstade nattetid när de frågade efter bröstet. Efter nån dag hade de accepterat att det var slut, men de ville gärna fortsätta gosa med brösten ibland genom att hålla handen på dem och det fick de göra och de fann tröst i det.

Inte svårare än sluta med napp kan jag tro! Man anpassar sig lite efter barnet, fasar ut diskret och pratar med barnet. Min plan var att amma sonen länge, men han tappade själv intresset när han var drygt ett år.

Mina äldsta barn slutade självmant innan de fyllde två, yngsta ska snart fylla två och ammar än. Alla har självmant slutat nattamma (yngsta nyligen, de andra vid ca 18 månader). Amningstillfällena på dagen har också successivt blivit färre. Det är alltså väldigt lätt att sluta om det går i barnens takt Ingen gråt, ingen avledning behövs och brösten blir inte ens spända.

de e min önskan,, att sluta sen när barnet vill och inte visar intresse..
hoppas de blir så,,

Jag har ammat fyra barn i 5,1/2 år. Så lite mer än ett år per barn om man nu ska dra ett snitt. Min äldsta son fick jag lämna bort över en påsk för att sluta amma. Jag fick mjölkstockning och min mamma som var barnvakt vaknade mitt i natten av att min son hade krånglat upp hennes nattlinne och sög tag i bröstet. Hon vaknade upp i chock över hur han lyckats få tag i bröstet på henne.

Detta kommer han få leva med

Ammade drygt 2 år, det var inga problem alls. Det blev en successiv nedtrappning. När mjölken till sist började sina eftersom det bara var några ggr i veckan så sa jag att mjölken var slut. Hon frågade några ggr men det var inte dramatiskt.

Jag ammade tills barnet valde att sluta då hon var 19 månader. Jag tänkte som du och trodde att det skulle bli världens kamp att sluta. Hade jag varit du hade jag dock jobbat på att lära barnet att inte ammas till söms.

Varför?:) nyfiken!

Jag tror att det kan bli lättare att på sikt sluta om barnet inte förknippar amningen med att somna och tryggheten där, OM man nu är inställd på att inte amma på hur länge barnet än vill. Då kan det ju kvitta.

Min yngsta ammade massor dygnet runt tills han ganska precis fyllde 1 år då han plötsligt blev ett matvrak av intet anade mått från att knappt ha rört annan mat . Han fortsatte att amma till sömns tills han var 15 månader. Under någon vecka så höll han mest bara på att snutta och gnaga och kom inte till ro. Jobbigt så jag la honom helt enkelt bara bredvid mig istället och så somnade han. Får väl säga att det var hans sätt att tacka för sig och sin amning. Ingen mer amning efter det.

Barn är ju så olika så svårt att förutse. Mellansonen slutade självmant att amma på egentligen ganska exakt samma sätt när han var 13 månader. Äldsta var yngre. Vi la ner amning redan vid 9 månader. Jag var då en månad gravid drygt och han verkade helt tappa intresset med det. Vet inte om smaken eller mängden ändrades på något sätt.

Ja, får se hur det går för mig!;) kommer inte amma en tonåring till sömns iaf *höhö*, men är än så länge inte ens två.. Spännande:)

Det kan gå hur som. Min dotter som länge var så fäst vid amningen bara slutade över en natt ungefär.

Intressant att läsa de ni skriver.

Min tar ej napp och har ingen snutte

Hur försöker man få dem vilja ha en snutte?

Hen drar liksom av mig tröjan ungefär och vill ha bröstet ofta...

Nu ammade jag visserligen inte men sonen åt ersättning/välling för att somna på kvällen tills han var 2'½. Då sa vi att vällingen var slut. Var lite gnäll några kvällar men det gick bra. Vi har alltid sövt sonen i vårt knä/famn, det gör vi än idag då han är 4'½. Vi tycker det är mysigt och vill ha det så. Hade det krisat hade han säkert kunnat somna själv med någon bara sittandes bredvid sängen men jag älskar den lilla mysstunden på kvällen när han ska sova. Tror inte han kommer vilja somna i vårt knä när han kommer upp i skolålder. Så du behöver inte ha dåligt samvete för att ditt barn inte somna själv. Så länge du är nöjde med de rutiner du har går allt att lösa efter hand. 

De var klokt skrivet. Jag ör nöjd med våra rutiner men så e man alltid lite hård mot sig själv och tänker på hur andra får barn att somna osv... Men nä jag får väl låta tiden utvisa och mitt barn bestämma hur de blir... :)

Kan tillägga att det fans en period när sonen var 1½ då jag tyckte det var lite jobbigt och kände mig låst. Våra vänner kunde lägga ner sin 1 åring i sägen och hen somnade själv och sov i den hela natten. Så skönt tyckte vi så ska vi göra med nästa barn och började även försöka med sonen. Det resulterade bara i att sonen sov dåligt, vaknade ofta och vi fick heller ingen natt ro. Efter nån vecka gav vi upp. Sonen fick somna i vårt knä och sova i vår säng. Det gör han fortfarande och (nu älskar jag det myset efter att inte ha setts på "hela" dagen) kommer får gör ett tag till. Sen blir det egen säng men i vårt sovrum. Kommer göra samma med nästa barn som är beräknad om ca 1 månad. Vill hon kommer hon få somna i vårt knä/famn och sova i vår säng. Så länge vi vuxna sover bra blir det lättare med allt annat oxå. Vi känner inte att det är värt att krångla med sonens sömn när han sover mellan 20-07 utan problem och vi får sova hela natten och är pigga på dagen oxå. Det tar inte mer än kanske 15 min för sonen att somna och bär vi in honom i sängen och har sen egen tid fram tills vi lägger oss vid ca 22-23 tiden.