Autismliknande tillstånd/Atypisk autism

Hej!

Jag är gärna med här och pratar, även om barnet i fråga inte fått någon diagnos. Det gäller min bonusdotter som snart är 4 år gammal, jag har länge misstänkt någon typ av autism men ingen utredning är genomförd. Hennes pappa har aspergers syndrom, plus att jag själv arbetar delvis kring barn med autism vilket fått mig att börja misstänka detta hos henne. 
Hon är väldigt klipsk på många sätt men ju äldre hon blir desto mer känner jag att det märks att hon inte riktigt hänger med i resonemangen. Hennes svårigheter visar sig främst i "konfliktsituationer" där man måste säga till henne något, hon tycks reagera starkt på detta men visar inget utåt utan går endast in i sig själv och blir väldigt svårkontaktbar. Hon ser "över axeln" på en och nickar bara till svar på allt man frågar. Det är i princip omöjligt att komma vidare... 
Hon har även börjat med en del neurotiskt beteende exempelvis att gnissla tänder på nätterna och att pilla på naglarna/dra av flikar av naglarna. Förra veckan hon var här drog hon av så mycket på en nagel att det började blöda. Hon ville inte att man skulle titta på det och när vi frågade om det sade hon att hunden hade bitit henne. 
Sedan märks det allmänt att hon har svårt att interagera med andra barn, hon trivs bättre med vuxna och hänger inte riktigt med på de andra barnens roll-lekar osv. 

Vilka svårigheter ser du hos din son?

Hur gick det till när han fick diagnosen?

Hej. Jag undrar om ni misstänkte nånting när era var riktigt små? Från spädbarn och dom första månaderna?

Hej!
Min 6åring, snart 7 har diagnosen autismliknande tillstånd. 
Han fick diagnosen för ett år sedan och han går i förskoleklass i vanlig skola,
utan resurs.
Skolan fungerar jättebra, det som inte fungerar bra är rasterna och fritids,
all tid när det är "fri lek" och mycket samspel.
Lärarna är dock fantastiska och hjälper honom jättemycket och igår var han hemma hos en kompis för första gången :0)

Han har svårigheter med samspel, att skapa och behålla kompisar,
när det inte blir som han har tänkt (vilket man inte alltid vet vad det är),
viss mat (potatis och bulgur främst) och att han inte kan läsa av situationer (vilket iofs också har med samspelet att göra) och att han "förutsätter att det
han vet, det vet alla andra också exempelvis vad han tänker).

Det vi har svårast för är när vuxna, som bara träffar honom vid enstaka tillfällen som en sjukgymnast på habiliteringen häver ur sig att han är ju inte autistisk,
den diagnosen borde ni försöka få bortplockad...
Umgås man med honom längre än 40minuter märker man att han avviker lite
från andra barn :0) 

Hör av dig om du vill prata!